Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Rädsla och stress hos hund vid veterinärundersökningar är ett vanligt problem som kan påverka
både djurets välfärd och vårdkvalitet. Stressreaktioner kan ge upphov till fysiologiska förändringar
såsom takykardi, takypné, frisättning av stresshormonerna adrenalin och noradrenalin samt
förstärkt sensorisk perception. Dessa stressreaktioner kan försvåra både diagnostik och
undersökningar, samt öka risken för skador hos både hund och människa. Upprepade negativa
erfarenheter hos hunden kan dessutom leda till långsiktiga beteendeförändringar, däribland ökad
rädsla, aggressivitet och undvikandebeteenden vid framtida besök. Därför är det av stor betydelse
att djurhälsopersonal har kunskap om effektiva hanteringsmetoder och individanpassningar som
minskar rädsla och stress hos hunden vid veterinärundersökningar.
Det finns flera olika hanteringsmetoder och individanpassningar som kan användas för att
minska rädsla och stress hos hund. Dessa kan indelas i farmakologiska åtgärder, såsom
administrering av lugnande och receptfria doftferomoner, och icke-farmakologiska åtgärder, såsom
låg-stresshantering, positiv förstärkning, klassisk betingning samt individ- och miljöanpassningar.
Även kommunikationen med hundägaren är värdefull, eftersom tydlig och korrekt vägledning kan
göra det möjligt för ägaren att träna och förbereda hunden inför nästa veterinärbesök.
Syftet med denna studie var att kartlägga vilka hanteringsmetoder och individanpassningar som
används inom veterinärvården för att hantera rädsla och stress hos hund vid
veterinärundersökningar, samt att undersöka hur hundägare upplever effekten av dessa metoder
och anpassningar. Vidare var syftet att öka kunskapen kring hantering av rädsla och stress hos
hund för djurhälsopersonal.
För att uppnå syftet genomfördes först en litteraturstudie, för att skapa en teoretisk grund och
översikt över befintlig forskning kring rädsla och stress hos hund vid veterinärundersökningar.
Därefter genomfördes en webbaserad enkät som distribuerades ut till hundägare som fick besvara
frågor om vilka hanteringsmetoder och individanpassningar som tillämpades under den senaste
veterinärundersökningen och hur effektiva dessa upplevdes.
Resultaten visade att de hanteringsmetoder och individanpassningar som hundägare uppgav
tillämpades mest var att hunden fick tid att utforska omgivningen, att personalen använde lugnande
röst, samt klappar och kel. Generellt upplevdes alla hanteringsmetoder och individanpassningar ha
god effekt. Trots att hanteringsmetoden som benämndes ”snabbt och effektivt utförande” inte
tillämpades lika ofta, upplevdes den ha bäst effekt av alla metoder. Samtidigt framkom det i
fritextsvaren att individanpassning är av högsta vikt då majoriteten av respondenterna uppgav att
personalen i hög eller mycket hög utsträckning tog hänsyn till hundens individuella behov.
Ytterligare forskning bör inkludera kliniska studier som bygger på objektiva stressmått samt
metoder och anpassningars utfall som rapporteras av ägare och personal, för att mer objektivt
kunna utvärdera effekterna av olika hanteringsmetoder och individanpassningar. Denna kunskap
kan sedan användas för att utveckla evidensbaserade riktlinjer för hur rädsla och stress hos hund i
samband med veterinärundersökningar bör behandlas och förebyggas, i syfte att förbättra hundars
välfärd.

Fear and stress in dogs during veterinary examinations is a common problem that can affect both
the animal's welfare and the quality of veterinary care. Stress reactions can give rise to
physiological changes such as tachycardia, tachypnea, release of the stress hormones adrenaline
and noradrenaline, and enhanced sensory perception. These stress reactions can make both
diagnostics and examinations more difficult, as well as increase the risk of injury in both dogs and
humans. Repeated negative experiences in dogs can also lead to long-term behavioral changes,
including increased fear, aggression and avoidance behaviors during future visits. Therefore, it is
of great importance that animal health personnel have knowledge of effective handling methods
and individual adaptations that reduce fear and stress in dogs during veterinary examinations.
There are several different handling methods and individual adaptations that can be used to
reduce fear and stress in dogs. These can be divided into pharmacological measures, such as the
administration of sedatives and non-prescription scent pheromones, and non-pharmacological
measures, such as low-stress management, positive reinforcement, classical conditioning, and
individual and environmental adaptations. Communication with the pet owner is also valuable,
since clear and correct guidance can enable the owner to train and prepare the dog for the next
veterinary visit.
The purpose of this study was to map which handling methods and individual adaptations are
used in veterinary care to manage fear and stress in dogs during veterinary examinations, and to
investigate how pet owners experience the effect of these methods and adaptations. Furthermore,
the purpose was to increase knowledge about the management of fear and stress in dogs for animal
health personnel.
To answer the purpose, a literature study was first conducted to create a theoretical basis and
overview of existing research on fear and stress in dogs during veterinary examinations. A webbased
survey was then conducted and distributed to dog owners who were asked to answer
questions about which handling methods and individual adaptations were applied during the most
recent veterinary examination and how effective these were perceived.
The results showed that the handling methods and individual adaptations that pet owners stated
were most used were giving the dog time to explore the surroundings, using a calming voice, and
patting and cuddling. In general, all handling methods and individual adaptations were perceived
to have a good effect. Although the handling method which was named “quick and efficient
execution” was not used as often, it was perceived to have the best effect of all methods. At the
same time, it emerged that individual adaptation is of utmost importance as the majority of
respondents stated that the staff took the dog's individual needs into account to a high or very high
extent.
Further research should include clinical studies based on objective stress measures as well as
methods and adaptation outcomes reported by owners and staff, to more objectively evaluate the
effects of different handling methods and individual adaptation. This knowledge can then be used
to develop evidence-based guidelines for how fear and stress in dogs during veterinary
examinations should be treated and prevented, with the aim of improving canine welfare.