Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urbanisering och klimatförändringar ställer allt högre krav på ut-vecklingen av hållbara städer. Samtidigt uppmärksammar forskning i ökande utsträckning vikten av jämlik tillgång till urban grönska.

3–30–300-principen har etablerats som ett enkelt och kommunikativt verktyg för att säkerställa tillgång till träd och grönska, men har i begränsad utsträckning prövats som ett gestaltningsstyrande verktyg i svenska stadsutvecklingsprojekt. Mot denna bakgrund undersöker detta arbete hur principens riktlinjer kan operationaliseras och integreras i utformningen av blågrön infrastruktur (BGI).

Studien bygger på litteraturstudier, platsanalys och projekta-nalys inom ramen för ett designbaserat forskningsarbete med Hemmesta centrum i Värmdö kommun som fallstudie.

Resultaten visar att 3–30–300-principen är betydligt mer komplex att tillämpa än vad som initialt kan antas och att dess analysmöjlighe-ter är mer begränsade än förväntat. Studien visar samtidigt att princi-pen kan fungera som ett användbart verktyg för analys och planering av trädbaserad BGI. Fallstudien visar dock att principens påverkan begrän-sas när exploateringsförutsättningar redan har fastställts, eftersom dess potential är störst när den integreras tidigt i planeringspro-cessen. Principens funktion som självständigt gestaltningsverktyg är begränsad eftersom den saknar förmåga att integrera plats- och kontext-specifika förutsättningar. Däremot kan den fungera som ett stöd vid planering och gestaltning av trädbaserad BGI, särskilt i gaturum.

Studien bidrar till en ökad förståelse för 3–30–300-principens möjligheter och begränsningar samt dess potential som stöd för integre-ring av urbana träd i blågrön infrastruktur.

Urbanization and climate change place increasing demands on the deve-lopment of sustainable cities. At the same time, research is increa-singly highlighting the importance of equitable access to urban greene-ry. The 3–30–300 principle has emerged as a simple and communicative tool for ensuring access to trees and green spaces, yet it has only been tested to a limited extent as a design-guiding tool in Swedish ur-ban development projects. Against this background, this thesis investi-gates how the principle can be operationalized and integrated into the design of blue-green infrastructure (BGI).

The study is based on a literature review, site analysis, and project analysis conducted within a design-based research framework, using Hemmesta Centre in Värmdö Municipality as a case study.

The results show that the 3–30–300 principle is considerably more complex to apply than initially assumed and that its analyti-cal capabilities are more limited than expected. At the same time, the study demonstrates that the principle can serve as a useful tool for the analysis and planning of tree-based BGI. However, the case study shows that its influence is constrained when development condi-tions have already been established, as its potential is greatest when integrated early in the planning process. The principle’s function as an independent design tool is limited by its inability to incorporate site-specific and contextual conditions. Nevertheless, it can support the planning and design of tree-based BGI, particularly within street environments.

This study contributes to a deeper understanding of the opportunities and limitations of the 3–30–300 principle and its potential to support the integration of urban trees into blue-green infrastructure.