Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta examensarbete undersöker hur storytelling och zines kan användas i en deltagande och kommunikativ landskapsarkitektonisk designprocess för att utveckla trygghetsfrämjande designförslag i Bagartorp, Solna stad. Området har under flera år klassificerats som en öppen drogscen (ÖDS) och präglats av negativa narrativ om otrygghet och kriminalitet, även om Bagartorp rymmer fler berättelser och kvaliteter än dessa representationer ger uttryck för. Arbetet tar sin utgångspunkt i behovet av att inkludera fler kunskapsformer och erfarenheter inom landskapsarkitektur, då både utbildningen och professionen fortfarande präglas av begränsad mångfald och kunskap om yrket inte alltid når personer med olika sociala och kulturella bakgrunder. Detta påverkar i förlängningen hur platser förstås, representeras och utvecklas.

Studien har tre huvudsakliga syften. För det första undersöks hur zines som alternativ kommunikations-form kan synliggöra landskapsarkitektoniska designprocesser för fler än professionen själv. För det andra undersöks hur storytelling kan användas som metodologiskt arbetssätt där boende och yrkesverksammas berättelser blir en del av kunskapsunderlaget i designprocessen. För det tredje undersöks hur idéer från denna process kan omsättas i trygghetsfrämjande designförslag för Bagartorp med fokus på grönska, offentlig konst och sociala mötesplatser.

Metoden kombinerar litteraturstudier, platsbesök, femton djupintervjuer med boende och yrkes-verksamma, reflekterande skissprocesser och dokumentation. Tio av intervjuerna valdes ut för fördjupad analys. Tillsammans bidrog intervjuerna till en mer nyanserad förståelse av Bagartorp och synliggjorde kvaliteter som inte hade varit möjliga att fånga genom enbart platsanalys eller litteraturstudier.

Arbetet resulterade i åtta designförslag för Bagartorp: fyra förslag för befintliga platser som bedöms viktiga att bevara och utveckla samt fyra nya trygghetsfrämjande förslag som syftar till att stärka områdets sociala och rumsliga kvaliteter. Resultatet presenteras i en tryckt zine på 76 A4-sidor, kompletterad med en digital version, där berättelser, illustrationer, platsanalys och designförslag sammanförs i ett gemensamt narrativt format.

Studien visar att storytelling och zines kan användas för att utveckla en deltagande och kommunikativ designprocess där boendes och yrkesverksammas erfarenheter integreras i utvecklingen av designförslag. Resultaten pekar på att sådana arbetssätt kan bidra till ett bredare kunskapsunderlag för frågor om trygghet, platsutveckling och landskapsarkitektur. Genom att synliggöra mellanrummens berättelser öppnas också möjligheten för fler att delta i samtalen om utvecklingen av våra gemensamma miljöer.

This thesis explores how storytelling and zines can be used within a participatory and communicative landscape architectural design process to develop safety-promoting design proposals for Bagartorp, a residential area in the municipality of Solna, Sweden. For several years, the area has been classified as an open drug scene and shaped by negative narratives of crime and insecurity, even though Bagartorp contains far more stories and qualities than these representations suggest. The thesis is based on the need to include broader forms of knowledge and experiences within landscape architecture, as both the profession and education continue to be characterised by limited diversity, and knowledge about the profession does not always reach people from different social and cultural backgrounds. This, in turn, influences how places are understood, represented, and developed over time.

The study has three main aims. First, it investigates how zines, as an alternative form of communication, can be used to make landscape architectural design processes more accessible to audiences beyond the profession itself. Second, it examines how storytelling can function as a methodological approach, where the stories and experiences of residents and professionals become part of the knowledge base within the design process. Third, it explores how ideas emerging from this process can be translated into safety-promoting design proposals for Bagartorp, focusing on greenery, public art, and social meeting places.

The methodology combines literature studies, site visits, fifteen in-depth interviews with residents and professionals, reflective sketching processes and documentation. Ten of the interviews were selected for more in-depth analysis. Together, the interviews contributed to a more nuanced understanding of Bagartorp and highlighted qualities that could not have been captured through site analysis or literature studies alone.

The work resulted in eight design proposals for Bagartorp: four proposals focused on existing places considered important to preserve and further develop, and four new proposals intended to strengthen the area’s social and spatial qualities. The results are presented in a 76-page printed zine, complemented by a digital version, in which stories, illustrations, site analysis, and design proposals are brought together in a shared narrative format.

The study demonstrates that storytelling and zines can be used to develop a participatory and communicative design process in which the experiences of residents and professionals are integrated into the development of design proposals. The findings suggest that such approaches can contribute to a broader knowledge base for addressing questions of safety, place development and landscape architecture. By making the stories of in-between spaces visible, it also opens opportunities for more people to participate in conversations about the future development of our shared environments.