Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta självständiga arbete undersöker hur svenska kommuner kategoriserar träd i parkmiljö kontra hårdgjord miljö i strategiska och tekniska styrdokument. Syftet är att undersöka om dessa kategoriseringar stämmer överens med trädens förmåga att leverera de ekosystemtjänster som förväntas. Bakgrunden till studien är den ökade förtätningen av städer, där stadsträd förväntas utföra kritiska funktioner såsom temperaturreglering och dagvattenhantering. De ska även vara bärare av biologisk mångfald, bidra till rekreation, ge sociala värden och vara estetiskt tilltalande, trots att de växer under extrema förhållanden. Resultaten visar att kommunala styrdokument tenderar att paketera träden i en gemensam kategori – ”stadsträd”. Genom att kommunicera om ett enhetligt bestånd med likvärdiga förväntade funktioner döljs de fysiska begränsningar som präglar den hårdgjorda miljön. Intervjuerna avslöjar dock en funktionsuppdelning i praktiken där gatuträd i själva verket hanteras som tekniska installationer med fokus på klimatanpassning och temperaturreglering, medan sociala och ekologiska värden förväntas till större utsträckning i parkmiljöer. Studien drar slutsatsen att dagens breda kategorisering av ”stadsträd” i styrdokument döljer de extrema fysiska skillnaderna mellan att växa i en park och i en hårdgjord gatumiljö. Genom att tydligare definiera gatuträdets specifika roll skapas realistiska förväntningar och ett nödvändigt politiskt mandat för de stora investeringar som krävs i gaturummet. Att institutionalisera expertisens metoder i formella dokument är avgörande för att säkra trädens livsmiljö över tid och göra förvaltningen mindre beroende av enskilda eldsjälar. En tydligare uppdelning får dock inte leda till ett fragmenterat bestånd; gatuträden måste fortsatt ses som bärare av alla typer av ekosystemtjänster för att garantera en rättvis och grön stadsmiljö för alla invånare.

This independent project examines how Swedish municipalities categorise trees in park environments versus paved environments in governing documents. The purpose is to investigate whether these categorisations align with the trees' capacity to deliver ecosystem services. The study is set against the backdrop of increasing urban densification, where city trees are expected to perform critical functions such as temperature regulation and stormwater management. Furthermore, they are expected to support biodiversity, contribute to recreation, provide social value, and be aesthetically pleasing. A lot is expected from trees, and this project poses a question around whether or not they can live up to it. The results show that municipal governing documents tend to bundle trees into a single category: “city trees.” However, the interviews reveal a functional division in practice. Both interviewed municipalities view their tree populations as practically separate, one in parks and one in the urban paved area. Paved trees are essentially managed as technical installations focused on climate adaptation and temperature regulation, while social and ecological values are expected to a greater extent in park environments. The study concludes that the current generalising categorisation of ”city trees” in governing documents conceals the physiological differences between growing in a park and in a paved environment. By more clearly defining the specific role of the street tree, realistic expectations can be set. Institutionalising professional expertise within formal documents is crucial for securing tree habitats over time and making management less dependent on individuals. Finally, a clearer division must not lead to a fragmented population; paved trees must continue to be viewed as providers of all types of ecosystem services to guarantee a just and fair urban environment for all residents.