Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I framtiden väntas ett ostadigare klimat i Sverige med varmare genomsnittstemperatur och fler perioder av långvarig torka vilket ökar risken för att svenska skogar kan drabbas av omfattande bränder. För att öka skyddet mot skogsbränder behöver det finnas verktyg och kunskap som skogsägare kan använda för att bedöma brandrisken i sina skogar. Syftet med denna studie var att ta fram ett sådant verktyg i form av en brandrisknyckel som är lätt att använda och anpassad till boreala skogar i Sverige. Nyckeln baserades på en litteraturundersökning om hur skogens egenskaper påverkar brandrisk. Markvegetationen har betydande påverkan på brandrisken och kan delas upp i risväxter och ört-och gräsväxter. Många risväxter har hög markbrandpotential, särskilt ljung och kråkbär. Undantag är blåbär som har en betydligt lägre brandpotential än andra risväxter som till exempel lingon, mjölon och skvattram. Detta då blåbär har högre fukthalt i sina blad. Ört-och gräsväxter har en hämmande effekt på markbrand under högsommaren, även de på grund av hög fukthalt i sina blad. Finns det dock fjolårsgräs på platsen är markbrandpotentialen hög på våren innan nytt gräs har vuxit. De svenska boreala skogarna består främst av tall (Pinus sylvestris) och gran (Picea abies) som båda är trädslag som skapar skog med relativt hög benägenhet för att sprida brand om en antändning skulle ske. Under modern tid har även contortatall (Pinus contorta) planterats i ett antal av Sveriges produktionsskogar vilket har bidragit till att risken för intensivare bränder har ökat ytligare i sådana skogar. Lövträd å andra sidan har en god dämpande effekt på brandspridning på grund av sina blads höga vattenhalt. Utöver påverkar markfuktighet och skogsbeståndens täthet också brandrisken. Ökad markfuktighet minskar risken för mark- och kronbrand medan ökad täthet hos trädbeståndet minskar risken för markbrand men ökar risken för kronbrand.

In the future, climate change is expected in Sweden with warmer average temperatures and more periods of prolonged drought, which increases also risk for large wildfires in Swedish forests. To increase protection against wildfire, tools and knowledge are needed that forest owners can better assess the fire risk in their forests. The purpose of this study was to develop such a tool in the form of a “fire risk key” that is easy to use and adapted to boreal forests in Sweden. The key was formed based on a literature survey on how forest characteristics affect the fire risk. Ground vegetation has a significant impact on fire risk and can be divided into dwarf-shrubs and herbs- and grasses. Any dwarf-shrubs have a high ground fire potential, especially heather and crowberry. Bilberry is an exception since it has a significantly lower fire potential than other dwarf-shrubs such as lingonberries, bearberry and wild rosemary. This is because bilberries have a higher moisture content in their leaves. Herbs- and grasses have an inhibiting effect on ground fires during late summer, also due to the high moisture content in their leaves. However, if there is last year's grass on the site, the ground fire potential is high during spring before new grass has grown. The Swedish boreal forests consist mainly of pine (Pinus sylvestris) and spruce (Picea abies), both of which are tree species creating forest types with a relatively high tendency to spread fire if an ignition occurs. In modern times, contorta pine (Pinus contorta) has also been planted in several of Sweden's production forests, which has increased the risk for more intense wildfires in some places. Deciduous trees, on the other hand, have a good suppressive effect on fire spread due to high water content of their leaves. In addition, soil moisture and the tree density of the stand also affect the firespread. Increased soil moisture reduces the risk of ground- and crown fire, while increased density of the tree stand reduces the risk of ground fire but increases the risk of crown fire.