Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Landskap förändras ständigt. Att värderingar och tolkningar av landskapet har förändrats tidigare innebär rimligen att de kommer att fortsätta göra det i framtiden. Idag sker landskapsförändringarna i en takt och omfattning som kan beskrivas som historiskt unikt. Hur ska man kunna medla mellan landskapets olika värden när förändringarna accelererar? Kan tillvaratagandet av erfarna experters erfarenheter ge oss verktyg för förståelse av förändringarnas mekanismer?
Studien jag har gjort bygger på djupintervjuer och analyser av hur landskapets värden har tolkats och prioriterats i landskapsförvaltningen över tid. Vi får följa yrkesbanan hos två, numera pensionerade, profiler inom svensk landskapsförvaltning från 1960-talet fram till nutid. Genom deras erfarenheter blir det tydligt att de policyer och förvaltningssystem som formar landskapet är socialt och historiskt framvuxna och därmed möjliga att förändra. Olika intressen har premierats vid olika tidpunkter, maktförhållanden har förskjutits mellan aktörer. Idéer och diskurser har format landskapet, samhällsförändringar och kriser har drivit fram nya lösningar.
Berättelserna är uppdelade i olika segment där jag har försökt dra slutsatser och lärdomar av hur olika perspektiv på landskapet gavs utrymme. Några axplock: marginaliseringen av skogsbete och fäbodbruk blev tydlig i den successiva process där skogsbruk och jordbruk gick skilda vägar under påverkan av jordbrukets rationalisering och en växande marknadsekonomi. Processen synliggjorde hur förändrade ekonomiska strukturer och ideal successivt förändrade relationen mellan människor, brukande och landskap. Frågorna vad i landskapet ska bevaras? varför? för vem? belystes med hur man resonerade vid en nationell sammanställning av det som senare blev kulturmiljövårdens riksintressen och ängs- och hagmarksinventeringen som genomfördes på nationell skala; båda kom till som en reaktion på att något höll på att gå förlorat. I fallet Björkö blev det tydligt hur makt och tolkningsföreträde påverkat landskapsförvaltningen. När kulturmiljövården tog över området utgick förvaltningen från ett ideal om att landskapet borde lämnas utan mänsklig påverkan, vilket ledde till att tidigare brukningsformer upphörde och området växte igen. Det som framförallt framgår i studien är att varje förändring kan förstås som en omförhandling av landskapets värden, där frågor om vilka intressen som ges företräde och vilka perspektiv som marginaliseras aktualiseras. Att ramarna inte är givna. Att platsen är relationerna. Att för att kunna fatta kloka framtida beslut behöver vi förhålla oss till historiens komplexitet, nutidens tolkningar och värderingar, frågor om landskapsrättvisa samt det ansvar som ligger i vad vi lämnar vidare.

Landscapes are constantly changing. As values and interpretations of the landscape have changed in the past, they are likely to continue changing in the future. Today, landscape transformations are occurring at a pace and scale that may be described as historically unprecedented. How can one mediate between different landscape values as these changes accelerate? Can the experiences of seasoned experts provide tools for understanding the mechanisms behind such transformations?
The study I have conducted is based on in-depth interviews and analyses of how landscape values have been interpreted and prioritised within Swedish landscape management over time. It follows the career paths of two now-retired figures in Swedish landscape management from the 1960s to the present day. Through their experiences, it becomes clear that the policies and management systems shaping the landscape are socially and historically constructed, and therefore possible to change. Different interests have been prioritised at different times, while power relations between actors have shifted. Ideas, discourses, societal transformations and crises have all influenced how the landscape has been understood and managed.
The narratives are divided into thematic sections in which I have attempted to draw conclusions and lessons from how different perspectives on the landscape were prioritised. A few examples: the marginalisation of forest grazing and fäbodbruk (traditional transhumance farming) became evident in the gradual process through which forestry and agriculture diverged under the influence of agricultural rationalisation and an expanding market economy. This process highlighted how changing economic structures and ideals gradually transformed the relationship between people, land use and landscape. Questions about what should be preserved in the landscape, why, and for whom were highlighted through discussions surrounding the national compilation that later became the national interests of cultural heritage management, as well as the nationwide survey of semi-natural pastures and meadows; both emerged as responses to the recognition that something was being lost. The case of Björkö illustrated how power and the authority to define the landscape have shaped landscape management. When cultural heritage authorities took over the area, management was shaped by the idea that the landscape should be left without human influence, which led to the abandonment of previous land-use practices and the area gradually becoming overgrown.
What emerges most clearly from the study is that every change can be understood as a renegotiation of landscape values, in which questions of whose interests are prioritised and which perspectives are marginalised become central. In order to make wise future decisions, we need to engage with the complexity of history, contemporary interpretations and values, questions of landscape justice, and the responsibility embedded in what we leave behind for the future.