Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I takt med en tilltagande urbanisering försvagas människans koppling till naturen, ett fenomen som ofta beskrivs som ”växtblindhet” eller Plant Awareness Disparity (PAD). Trots att växter är fundamentala för allt liv på jorden betraktas de i urbana miljöer ofta som en statisk grön bakgrund snarare än levande organismer. Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellan botanisk artkunskap och attityder till biologisk mångfald i stadsmiljön. Genom en kombination av litteraturstudier och en kvantitativ enkätundersökning riktad till invånare i södra Sverige, har allmänhetens förmåga att identifiera nio vanliga trädarter utvärderats. Denna kunskap har sedan ställts i relation till respondenternas miljömässiga prioriteringar och vilja att avsätta skattemedel för urban grönska. Resultaten visar tendenser att en högre förmåga att identifiera trädarter med en mer positiv inställning till att prioritera och finansiera stadens grönska. Studien belyser hur växtblindhet utgör ett hinder för att nå globala hållbarhetsmål, då bristande artkunskap begränsar den känslomässiga kopplingen till naturen. Slutsatsen är att stadsplanering som främjar botanisk kunskap är en avgörande faktor för att säkerställa ett långsiktigt engagemang för biologisk mångfald i förtätade städer.

As urbanization increases, the human connection to nature weakens, a phenomenon known as "plant blindness" or Plant Awareness Disparity (PAD). Despite plants being fundamental to all life on Earth, they are often perceived in urban environments as a static green backdrop rather than individual living organisms. The purpose of this study is to investigate the relationship between botanical species knowledge and attitudes toward biodiversity in urban settings. The methodology combines a literature review with a quantitative survey of residents in southern Sweden, assessing the public's ability to identify nine common tree species. This data was then analyzed in relation to the respondents' environmental priorities and their willingness to allocate tax resources to urban greenery. The results show tendencies that a higher ability to identify tree species with a more positive attitude toward prioritizing and funding urban greenery. The study highlights how plant blindness acts as a barrier to achieving global sustainability goals, as a lack of species knowledge limits the emotional connection to nature. The conclusion is that urban planning which promotes botanical knowledge is a crucial factor for ensuring long-term engagement with biodiversity in densifying cities.