Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna studie undersöker hur postindustriella parker i samtida svensk stadsutveckling gestaltar och omtolkar industriellt kulturarv genom landskapsarkitektur. Studien baseras på en litteraturstudie tillsammans med två fallstudier: Solhöjdsparken i Varvsstaden, Malmö, och Parken Dockan i Oceanhamnen, Helsingborg, vilka båda är belägna i tidigare industri- och hamnområden som idag omvandlas till blandade stadsmiljöer.
Forskningen tar sin utgångspunkt i ett teoretiskt ramverk där kulturarv förstås som heritage as process, vilket betonar kulturarv som en pågående tolknings- och omförhandlingsprocess snarare än som statiskt bevarande. Genom kvalitativa metoder, inklusive litteraturstudie, platsobservationer och rumslig analys, undersöks hur historiska lager integreras i parkernas gestaltning. Analysen fokuserar särskilt på rumslig organisation, materialitet, bevarade industriella strukturer, rörelsemönster samt relationen mellan vegetation och tekniska lämningar.
Resultatet visar att de två parkerna representerar olika strategier för att arbeta med industriellt kulturarv. Solhöjdsparken präglas av ett återhållsamt gestaltningsgrepp, där industriella spår fungerar som en underliggande struktur subtilt integrerad i landskapet. Parken Dockan uppvisar däremot en mer artikulerad strategi, där maritima och industriella element tydligt lyfts fram och bidrar till platsens identitetsskapande i en vattennära omvandlingskontext.
Studien visar hur postindustriella parker fungerar som arenor där kulturarv aktivt produceras genom gestaltning, i samspel med bredare stadsutvecklingsprocesser och identitetsskapande ambitioner. Den bidrar därmed till en fördjupad förståelse för hur landskapsarkitektur fungerar som en mellanled mellan bevarande, omvandling och strategisk positionering i postindustriella miljöer.

This thesis explores how post-industrial parks in contemporary Swedish urban development articulate and reinterpret industrial cultural heritage through landscape architecture. The study is based on two case studies: Solhöjdsparken in Varvsstaden, Malmö, and Parken Dockan in Oceanhamnen, Helsingborg, both located in former industrial and harbour areas currently undergoing transformation into mixed-use urban districts.
The research is grounded in a theoretical framework where cultural heritage is understood as heritage as process, emphasizing continuous reinterpretation rather than static preservation. Through qualitative methods including literature review, site observations and spatial analysis, the study examines how historical layers are integrated into park design. Focus is placed on spatial organisation, materiality, preserved industrial structures, movement patterns and the relationship between vegetation and technical remnants.
The findings show that the two parks represent different strategies for engaging with industrial heritage. Solhöjdsparken adopts a restrained approach, where industrial traces function as an underlying structural framework subtly embedded in the landscape. In contrast, Parken Dockan presents a more articulated strategy in which maritime and industrial elements are visibly integrated into the park’s spatial identity and contribute to place-making within a waterfront redevelopment context.
The study demonstrates how post-industrial parks operate as arenas where cultural heritage is actively produced through design, shaped by broader urban development logics and
identity-building processes. It contributes to a deeper understanding of how landscape architecture mediates between preservation, transformation and strategic urban positioning in post-industrial environments.