Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det växande miljöproblemet med ljusföroreningar, som är en följd av urbaniseringen, påverkar de naturliga förhållanden som existerat på jorden i flera miljoner år. Den här studien undersöker vilka ljusfrekvenser som har störst påverkan på ett urval av Sveriges vanligaste nattaktiva däggdjur, fåglar, insekter, samt vilka beteenden hos de olika arterna som påverkas mest av ljusföroreningar. Vidare studeras det artificiella ljusets användning i dagens stadsmiljö och hur ljusets färgspektrum kan anpassas för att minska ljusföroreningar. Undersökningen har genomförts som en litteraturstudie av vetenskapliga artiklar, kommunala riktlinjer, ljussättningshandböcker och annan relevant litteratur.

Resultatet visar att ljus med korta våglängder (blått ljus) har störst påverkan, eftersom det liknar dagsljuset och rubbar den cirkadianska rytmen som är biologiskt inbyggd hos både djur och människa. De beteenden som påverkas varierar mellan grupper, men också arter. Hos däggdjur är det främst bländning och negativ fototaxi, hos fåglar påverkas födosök och hos insekter är dammsugningseffekten, en konsekvens av positiv fototaxi, som är de mest framträdande effekterna. Längre våglängder (rött ljus) har visats påverka minst och endast ett fåtal arter kan uppfatta dessa frekvenser.

Även om de kortare våglängderna har störst påverkan, är trygghet och säkerhet i fokus vid ljussättning i stadsmiljön, vilket är anledningen till att vitt ljus används i så stor utsträckning. Även om rött ljus är mest skonsamt för de arter som behandlats i studien är frekvensen svårimplementerad i stadsmiljön. Bärnstensfärgat ljus kan istället vara en lösning med mindre påfrestningar än det vita ljuset, där minskad ekologisk påverkan påvisats utan att riskera de aspekter som prioriteras i det urbana samhället. Studien understryker även vikten av att planera in mörka korridorer i stadsrummet, eftersom fragmentering av livsmiljöer, till följd av urbaniseringen, kan leda till minskad genetisk variation, som i sin tur leder till känsligare populationer av djur.

The growing environmental problem caused by light pollution, driven by urbanization, affects the natural conditions that have existed for millions of years. This study explores which light frequencies have the greatest impact on a selection of Sweden's most common nocturnal mammals, birds and insects, as well as which behaviours change in the different species, as a result of light pollution. Furthermore, it examines the use of artificial light in urban environments and how the light spectrum can be adapted to mitigate light pollution. The study was conducted as a literature review of scientific articles, municipality guidelines, handbooks in lightning and other relevant sources.

The results indicate that light with shorter wavelengths (blue light) has the greatest impact, because it resembles daylight and therefore disrupts the circadian rhythm that is biologically innate in both animals and humans. The behaviours most impacted vary between the groups, and also species. For mammals the most common effects are glare and negative phototaxis, for birds it is their foraging ability and for insects it’s getting trapped around light sources, a consequence from positive phototaxis. Longer wavelengths (red light) have shown to impact the least and only a few species can perceive these frequencies.

Even though the shorter wavelengths have the greatest impact on wildlife, safety and security is the main focus for lighting in urban environments, which explains why the white light is used so widely. Even if the red light is less harmful for the species in this thesis, the longer frequencies are difficult to implement in the city environment. Amber light might instead be a solution that doesn’t jeopardize the aspects prioritised in urban areas and is less disruptive for animals and humans. The study also emphasizes the importance of dark corridors in the urban landscape, because of the fragmentation of the habitats that the urban environment can cause, which consequently can cause less genetic variation that in the long run leads to more sensitive animal populations.