Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Smärtbedömning hos djur är svårt eftersom smärta är en subjektiv upplevelse. Då smärta förändrar djurets beteende används ofta beteendeobservationer för att bedöma smärta hos djur. För denna bedömning hos hund finns bland annat Numeric Rating Scale (NRS) och Colorado State University Canine Acute Pain Scale (CSU-CAP). I tidigare studier har det dock setts att olika bedömare kan komma fram till olika resultat när skalorna används på samma djur vid samma tillfälle. Det har även setts att bedömarens erfarenhet kan påverka användningen av smärtskalor. Problemet är att det inte finns
någon ”gold standard” att jämföra skalorna mot, vilket gör det svårt att verifiera givna smärtpoäng. Bedömning av smärta försvåras även av att exempelvis allmän ohälsa eller stress kan resultera i liknande beteendeförändringar och fysiologiska förändringar som smärta.

Syftet med denna studie var att undersöka de två beteendebaserade smärtskattningsformulären NRS och CSU-CAP. Detta gjordes genom att smärta skattades hos hundar av två observatörer vid tre olika moment som förväntades generera olika grad av smärta: blodtrycksmätning, placering av perifer venkateter samt ett smärttest där hunden fick gå med en uppumpad kuff runt frambenet (tourniquet-test). Observatörernas skattningar jämfördes sedan med varandra, samt med hundarnas hjärtfrekvens som också samlades in. Även hundägarna skattade smärtan hos hunden vid de olika momenten, vilket jämfördes med observatörernas skattningar. Studien genomfördes på Universitetsdjursjukhuset (UDS) vid Sveriges lantbruksuniversitet och var en del av ett pågående doktorandprojekt. I doktorandprojektet ingick raserna labrador, collie och perro de agua español.

Resultatet från studien visade att det moment som förväntades orsaka mest smärta (tourniquet-testet) oftast även skattades högst på smärtskalorna. Bland momenten som förväntades vara smärtfria (blodtrycksmätning och placering av perifer venkateter) skattades oftast smärtan lågt, men i vissa fall kunde det ses att hunden skattats som smärtpåverkad på CSU-CAP men smärtfri på NRS vid samma moment. Överensstämmelsen mellan observatörerna var bäst vid de icke-smärtsamma momenten, då smärtan oftast skattades lågt, medan överensstämmelsen blev sämre vid tourniquettestet. Korrelationen mellan observatörernas och djurägarnas skattningar på NRS var obetydlig och icke-signifikant. Överensstämmelsen mellan observatörerna och djurägarna var dock dålig. Korrelationen mellan smärtpoäng och hjärtfrekvens var måttlig för båda skalorna, men något starkare vid användning av NRS jämfört med CSU-CAP.

Att det moment som förväntades orsaka mest smärta även skattades som mest smärtsamt i de flesta fallen tyder på att båda skalorna har förmåga att fånga upp beteenden kopplade till smärta. Att vissa hundar skattades som smärtpåverkade med CSU-CAP men smärtfria med NRS vid samma moment kan bero på stress, då flera beteenden som tas upp i CSU-CAP även kan kopplas till stress. Den höga överensstämmelsen mellan observatörernas skattningar av de förväntade icke-smärtsamma momenten beror förmodligen på att observatörerna varit av uppfattningen att dessa moment ej skulle generera smärta i kombination med få uppvisade smärtrelaterade beteenden hos hundarna. Överensstämmelsen blev sämre vid tourniquet-testet, vilket visar på smärtskattnings subjektivitet, och
orsaken bakom den sämre överensstämmelsen kan bero på flertalet faktorer. Den dåliga överensstämmelsen mellan observatörerna och djurägarnas smärtskattningar skulle kunna härledas till skillnader i erfarenhet inom smärtbedömning och veterinärmedicin, samt till att djurägarna upplevde liknande moment som hundarna under försöksdagarna. Orsaken till att ingen genomgående stark korrelation mellan smärtskattningarna och hjärtfrekvensen kunde ses beror högst troligt på att hjärtfrekvensen påverkas av flera faktorer utöver smärta.

Smärtbedömning är svårt och mer forskning hade krävts för att undersöka hur mer utbildning inom smärtbedömning kan komma att påverka överensstämmelsen mellan olika observatörer. Även fortsatta studier kring stressens inverkan på smärtuttryck och smärtbedömning hade behövts. Det hade även varit fördelaktigt att kunna koppla någon objektiv fysiologisk parameter till smärta, för att minska subjektiviteten i bedömningen.

Pain is a subjective experience, which makes it difficult to assess in animals. However, pain changes the animal’s behaviour in different ways, and therefore behavioural observations are used to assess pain in animals. Two examples of scales used to assess pain in dogs are the Numeric Rating Scale (NRS) and the Colorado State University Canine Acute Pain Scale (CSU-CAP). However, previous studies have shown that different assessors get different results when the forms are used on the same animal on the same occasion. It has also been noted that the assessors previous experience can affect the assessment. The problem is that there is no ”gold standard” to which the scales can be compared to, and that makes it difficult to verify the given pain scores. Pain assessment is further complicated by the fact that other conditions, such as general bad health or stress, results in similar behavioural and physiological changes as pain.

The purpose of this study was to investigate the two behavioural pain assessment forms NRS and CSU-CAP. This was done by using the forms to assess pain in dogs by two observers in three different situations which were expected to generate different amounts of pain: measuring of blood
pressure, placement of a peripheral venous catheter, and a pain test where the dog had to walk with an inflated cuff around its front leg (tourniquet-test). The result from the observers’ assessments could then be compared to each other, as well as with the dogs’ heart rates, which were also collected. The pain was also assessed by the dog owners, and hence this assessment was also compared to the observers’ assessments. The study was conducted at the University Animal Hospital (UDS) at the Swedish University of Agricultural Sciences and was part of an ongoing doctoral study. The doctoral study included the breeds Labrador Retriever, Collie and Perro de Agua Español.

The results of the study showed that the situation that was expected to cause the most amount of pain (the tourniquet-test), also often was rated highest on the pain scales. Among the expected nonpainful situations (measuring of blood pressure and placement of a peripheral venous catheter), the
pain was usually rated low. During some of the situations, it could also be seen that some dogs were rated as pain-affected on CSU-CAP but pain-free on NRS. The agreement between the observers was best during the expected non-painful situations when the pain usually was rated low, while the agreement was poorer during the tourniquet-test. The correlation between the observers’ and the dog
owners’ assessments on NRS was negligible and non-significant. However, the agreement between the observers and dog owners was poor. The correlation between pain scores and heart rate was moderate for both scales, but the correlation was slightly stronger when using NRS compared to
CSU-CAP.

The fact that the situation that was expected to cause the most amount of pain also was rated as the most painful in most cases suggests that both scales can capture behaviours associated with pain. The fact that some dogs were rated as pain-affected on CSU-CAP but pain-free on NRS during the
same situations suggests that CSU-CAP is affected by stress, as several behaviours included in CSUCAP also can be associated with stress. The high agreement between the observers’ assessments in the expected non-painful situations is probably due to the observers’ belief that these events would not generate pain, in combination with the fact that most dogs didn’t show pain-related behaviours
during these situations. The agreement was poorer during the tourniquet-test, which shows that pain assessment is subjective, and the poor agreement may be due to several factors. The reason behind the poor agreement between the observers’ and the dog owners’ assessments could be due to
differences in experience of pain assessment and veterinary medicine, as well as the fact that the dog owners experienced similar pain as the dogs during the study. The reason that no consistently strong correlation between pain scores and heart rate could be seen is probably because heart rate could be affected by several factors in addition to pain.

Pain assessment is difficult, and more research in this subject is required. It would be beneficial to investigate how more training in pain assessment might affect interobserver agreement. Further studies on the impact of stress on pain expression and pain assessment are also needed. It would also be beneficial with more research to be able to link an objective physiological parameter to pain, to reduce the subjectivity of the assessment.