Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Studien har utforskat och utvecklat ett nytt planeringskoncept: sociala korridorer. Utgångspunkten
har varit en enkel men ofta förbisedd fråga i urban planering: vad händer mellan stadens noder, och hur kan dessa mellanrum göras till bärande delar av stadens sociala väv. Trots att korridorer länge använts inom ekologi, ekonomi och transport så saknas en motsvarande struktur för sociala samband. Här identifieras en kunskapslucka som uppsatsen tar sig an.

Syftet har varit att formulera ett konceptuellt ramverk för sociala korridorer som ett verktyg för att stärka social hållbarhet. Med stöd i teori och platsobservationer, i Stockholm och Köpenhamn, har vi undersökt hur stadens mötesplatser kan bindas samman till sammanhängande stråk. Genom en kvalitativ metod har vi sökt platser som snarare väcker frågor än ger färdiga svar, vilket gjort det möjligt att tänka nytt kring mellanrummen i staden.

Resultatet är ett ramverk med sju centrala komponenter: konnektivitet, vistelse, trygghet och tillgänglighet, social infrastruktur, flexibilitet, balans mellan sociala, ekologiska och ekonomiska värden, samt kontinuitet och identitet. Dessa ger en grund för att förstå och arbeta med sociala korridorer i praktiken. För att stödja planeringsarbetet introduceras också ett färghjul som analytiskt verktyg, en matris för att bedöma stråks karaktär, och bilagor med reflekterande frågor.

Slutsatsen är att sociala korridorer kan bli ett kompletterande planeringsverktyg med potential att stärka vardagliga möten,
trygghet och rörelse i staden. De erbjuder en struktur som kan utvecklas stegvis och i samverkan mellan aktörer, utan att kräva stora omvälvningar. Studien gör inte anspråk på att presentera en färdig modell, men lägger grunden för vidare utveckling och diskussion. Det centrala bidraget är att synliggöra mellanrummen, de korridorer där staden faktiskt lever.

The thesis has explored and developed a new planning concept: social corridors. The starting point has been a simple but often overlooked question in urban planning: what happens between the city’s nodes, and how can these spaces be made into supporting parts of the city’s social fabric. Although corridors have long been used in ecology, economics and transport, a corresponding structure for social connections is missing. Here, a knowledge gap is identified which the thesis addresses.

The aim has been to formulate a conceptual framework for social corridors as a tool for strengthening social sustainability. With support in theory and site observations, in Stockholm and Copenhagen, we have investigated how the city’s meeting places can be tied together into coherent corridors. Through a qualitative method, we have sought places that raise questions rather than provide answers, which has made it possible to think in new ways about the spaces in the city.

The result is a framework with seven central components: connectivity, places for staying, safety and accessibility, social infrastructure, flexibility, balance between social, ecological and economic values, and also continuity and identity. These provide a basis for understanding and
working with social corridors in practice. To support the thesis and practical uses, a color wheel is also introduced as an analytical tool, a matrix for assessing the character of the corridor, and appendices with reflective questions.

The conclusion is that social corridors can become a complementary planning tool with the potential to strengthen everyday encounters, safety and movement in the city. They offer a structure that can be developed gradually and in collaboration between actors, without requiring major upheavals. The thesis does not claim to present a finished model, but lays the foundation for further development
and discussion. The central contribution is to make visible the spaces in between, the corridors where the city actually
lives.