Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sveriges livsmedelsberedskap är en högaktuell fråga som berör hela samhället. Medan debatten ofta förs på policynivå, finns en betydande kunskapslucka kring hur beredskapen faktiskt tar sig uttryck på gårdsnivå. Denna studien fokuserar på denna kunskapslucka genom att undersöka hur beredskapen skiljer sig mellan lantbruk som valt de strategiska huvudspåren specialisering respektive diversifiering. För att fånga komplexiteten i dessa val lyfter uppsatsen fram lantbrukarnas egna perspektiv genom semistrukturerade intervjuer med fem olika fallgårdar. Deras berättelser och strategier analyseras genom en teoretisk lins av Contingencyteorin och strategisk planering, i syfte att förstå det dynamiska sambandet mellan entreprenöriell företagsutveckling och motståndskraft.
Studien visar att det inte finns ett universellt svar om diversifierade eller specialiserade lantbruk har den bästa strategin, utan det beror på gårdarnas förutsättningar och entreprenörens mål. Vad som kan ses i studien är att specialiserade gårdar kan producera större volymer och har en enklare produktion men är mer beroende av insatsvaror, teknik, och världsmarknaden. Det man däremot kan se är att diversifiering framstår som mer fördelaktigt i studien. Anledningen till detta är att dessa gårdar minskar riskerna, skapar större produktvärden, bygger egna varumärken samt bidrar i större utsträckning till en levande landsbygd. De negativa aspekterna med diversifierade gårdar är enligt studien att de har en hög komplexitet och att de är arbetskrävande.
Gällande beredskapen så ser den generellt bättre ut på diversifierade gårdar. Detta eftersom fler verksamhetsgrenar kan stötta varandra och att dessa lantbruk i större utsträckning har egna beredskapsplaner. Samtliga gårdar uttrycker ett visst intresse för diversifiering, detta främst för att få större kontroll på värdekedjan och minska beroendet av olika aktörer. Studiens mest centrala slutsats är att ökad beredskap på gårdsnivå sällan är ett mål i sig, utan snarare en positiv bieffekt av lönsamhetsdrivna investeringar. Lantbrukare rustar sina företag för att möta marknadens och klimatets utmaningar, vilket indirekt leder till ett mer resilient och robust lantbruk.

Sweden's food security is a highly topical issue that affects society as a whole. While the debate is often conducted at the policy level, there is a significant knowledge gap regarding how preparedness actually manifests itself at the farm level, which is therefore a relatively unexplored area. This study focuses on the gap by examining how preparedness differs between farms that have chosen the strategic main tracks of specialization and diversification, respectively. To capture the complexity of these choices, the thesis highlights the farmers' own perspectives through semi-structured interviews with five different case farms. Their stories and strategies are then analyzed through a theoretical lens of contingency theory and strategic planning, with the aim of understanding the dynamic relationship between entrepreneurial business development and resilience.
The study shows that there is no universal answer as to whether diversified or specialised farming is best. This depends on the conditions of the farms and the entrepreneur's goals. What can be seen in the study is that specialised farms can produce larger volumes and have simpler production, but are more dependent on inputs, technology, and the global market. On the other hand, diversification appears to be more advantageous in the study. The reason for this is that these farms reduce risks, create greater product value, can build their own brands, and contribute to a greater extent to a vibrant rural community. The negative aspects identified are complexity and labour intensity.
In terms of preparedness, the situation generally looks better on diversified farms. This is because more lines of business can support each other and these farms are more likely to have their own contingency plans. All farms express some interest in diversification, mainly to gain greater control over the value chain and reduce dependence on different actors. The study's most central conclusion is that increased preparedness at farm level is rarely a goal in itself, but rather a positive side effect of profitability-driven investments. Farmers are equipping their businesses to meet market and climate challenges, which indirectly leads to more resilient and robust agriculture.