Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Skogen är något förunderligt. Hur länge man än vistas i den finns det alltid mer att upptäcka, och en känsla av att aldrig riktigt kunna komma den nära nog. Detta arbete tar sin utgångspunkt i just den upplevelsen, och i en vilja att komma landskapet närmare genom närvaro, tid och uppmärksamhet.
Under två veckor har jag vistats längs Hedemora pilgrimsled, med fokus på sträckan mellan Garpenberg och Rutbosjön. Genom att tälta på platsen och leva nära landskapet under dygnets alla timmar har jag kunnat följa hur platsen förändras över tid, i ljus, ljud, väder och stämning. Arbetet bygger på ett erfarenhetsbaserat och undersökande förhållningssätt, där vandring, observation, skissande, fotografi och aktiv meditation använts som metoder för att närma sig landskapet bortom det uppenbara.
Undersökningen har skett i olika faser. Inledningsvis har fokus legat på att observera och känna in platsen genom olika närvaropraktiker, där målet varit att bli mer mottaglig för landskapets atmosfär och rumslighet. Successivt har arbetet övergått i en mer aktiv fas, där jag börjat interagera med landskapet genom att skapa enklare, tillfälliga land art-installationer av material som funnits på platsen. Dessa handlingar har fungerat som ett sätt att pröva relationen mellan kropp, material och plats, och att låta görandet bli en del av förståelsen.
Senare i arbetet återvände jag till samma platser under en annan årstid. Återbesöket gjorde det möjligt att uppleva landskapet i ett nytt ljus och att reflektera över hur relationen till platsen fördjupats genom upprepade möten.
Undersökningen resulterade i en gestaltning vid Lissjön, där jag tältade under vistelsen. Gestaltningen är inte tänkt som ett permanent ingrepp, utan som ett försiktigt förslag till hur platsen kan närmas och upplevas. Arbetet visar hur långsamhet, kroppslig närvaro och lyhördhet kan fungera som grund för landskapsarkitektonisk gestaltning, där processen och relationen till platsen är lika viktig som det fysiska uttrycket.

The forest is something wondrous. No matter how long time you spend there, there’s always more to discover, and you never feel like you can really get close enough. This work is based on that experience, and on a desire to get closer to the landscape through presence, time, and attention.
For two weeks, I stayed along the Hedemora pilgrimage trail, focusing on the stretch between Garpenberg and Rutbosjön. By camping on site and living close to the landscape around the clock, I was able to observe how the place changes over time, in light, sound, weather, and atmosphere. The work is based on an experiential and investigative approach, using hiking, observation, sketching, photography, and active meditation as methods to approach the landscape beyond the obvious.
The investigation has taken place in different phases. Initially, the focus was on observing and sensing the place through various practices of presence, with the aim of becoming more receptive to the atmosphere and spatiality of the landscape. Gradually, the work has moved into a more active phase, where I have begun to interact with the landscape by creating simple, temporary land art installations from materials found on site. These actions have served as a way to test the relationship between body, material, and place, and to let the making become part of the understanding.
Later in the project, I returned to the same places during a different season. The return visit made it possible to experience the landscape in a new light and to reflect on how my relationship with the place had deepened through repeated encounters.
The investigation resulted in a design at Lissjön, where I camped during my stay. The design is not intended as a permanent intervention, but as a cautious suggestion of how the place can be approached and experienced. The work shows how slowness, physical presence, and sensitivity can serve as a basis for landscape architectural design, where the process and relationship to the place are as important as the physical expression.