Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urban densification has over recent decades become established as a central planning ideal within sustainable urban development, with ambitions to reduce car dependency, improve land-use efficiency, and mitigate climate impacts. At the same time, critical perspectives have highlighted that densification can entail negative consequences for social and ecological values, particularly in relation to children’s school environments. The aim of this thesis is to examine how densification affects the quality and usability of schoolyards, with a specific focus on Lindängeskolan and Stenkulaskolan in Malmö.
The study is based on a qualitative research approach combining document analysis, observations, and a case study of two schools. The results show that densification in the schools’ surrounding areas has led to limited available open space, a high proportion of hard surfaces, and a lack of functional content on the schoolyards. Vegetation is primarily present as an aesthetic feature associated with adjacent residential developments rather than as functional play environments.
Observations and historical documents in the form of photographs indicate that changes have occurred over time in connection with densification. The schoolyards, which have undergone these transformations, lack clearly defined gathering spaces and seating areas, affecting children’s opportunities for social interaction and recovery. The interviews confirm that the schoolyards are largely perceived as transitional spaces rather than places for play and stay. Overall, the study demonstrates that when densification does not sufficiently consider the needs of schoolchildren, it risks undermining the schoolyard’s role as a health-promoting and pedagogical environment. The thesis highlights the importance of more clearly integrating a child perspective into planning processes in order to create long-term sustainable school environments.
In conclusion, the study shows that urban densification risks turning the schoolyard into a dysfunctional residual product rather than an educational resource. The study underlines the need for statutory minimum requirements for open spaces to protect children's right to a health-promoting outdoor environment.

Stadsförtätning har under de senaste decennierna etablerats som ett centralt stadsbyggsideal inom hållbar stadsutveckling, med ambitioner om minskat bilberoende, effektivare markanvändning och minskad klimatpåverkan. Samtidigt har kritiska röster uppmärksammat att förtätning kan medföra negativa konsekvenser för sociala och ekologiska värden, särskilt i relation till barns skolmiljöer.
Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur förtätning påverkar skolgårdens kvalitet och användbarhet, med särskilt fokus på Lindängeskolan och Stenkulaskolan i Malmö.
Arbetet bygger på en kvalitativ ansats, med litteraturstudier och en fallstudie som inkluderar
intervjuer och observationer, med två skolor som fall.
Observationer och gamla dokument i form av bilder visar att förändringar i skolområden skett genom tiden i samband med förtätning. Skolgården som gått genom förändringar saknar tydliga samlingsplatser och sittmöjligheter, vilket påverkar barnens möjligheter till social interaktion och återhämtning. Intervjuerna bekräftar att skolgården i stor utsträckning upplevs som en genomgångsyta snarare än en plats för lek och vistelse. Resultaten visar att förtätningen i skolmiljön har lett till begränsade friytor, en hög grad av hårdgjorda ytor och ett bristande innehåll
på skolgården. Vegetation förekommer i huvudsak som estetiskt inslag kopplat till närliggande bostadsbebyggelse snarare än som funktionella lekmiljöer. Sammantaget visar studien att förtätning, när den inte tar tillräcklig hänsyn till skolbarns behov, riskerar att försämra skolgårdens
funktion som en hälsofrämjande och pedagogisk miljö. Arbetet understryker vikten av att integrera barnperspektivet tydligare i planeringsprocesser för att skapa långsiktigt hållbara skolmiljöer.
Sammanfattningsvis visar studien att stadsförtätning riskerar att göra skolgården till en underordnad restprodukt snarare än en pedagogisk resurs. Studien understryker behovet av lagstadgade minimikrav för friytor för att skydda barns rätt till en hälsofrämjande utemiljö.