Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Varje år sätts det ut 55 000 havsöringsmolt (Salmo trutta) och 190 000 laxsmolt (Salmo salar) i Dalälven för att kompensera den skada som vattenkraften har på dessa arters möjlighet att reproducera sig naturligt. Fångsterna av havsöring i älven som till största del sker på odlad öring har minskat kraftigt sedan 1990-talet samtidigt som gråhäger (Ardea cinerea) och storskarv (Phalarocorax carbo) har ökat kraftigt i antal i närområdet. Tidigare studier i Dalälven har visat att fågelpredationen av framförallt storskarv på odlad havsöringssmolt är hög vissa år.
I den här studien baseras på utsättningsdata från kompensationsodlad smolt av lax och havsöring märkta med PIT-tag (26 494 st) som satts ut i Dalälven under åren 2017-2024 och jämfört med PIT-tag (5655 st) som återfunnits på skarv och hägerkolonier för att se om storleken, fenskador och ålder på fisken har någon betydelse för risken att bli uppäten. Skarvpredation på havsöringssmolt är den mest omfattande i studien, där totalt 27% av märken från utsatt havsöring hittats på skarvplatser. Resultat från studien visar att risken för skarvpredation ökar med ökad kroppsstorlek för både ett och tvåårig öring och att ettårig öring hade en lite högre risk att bli uppäten än de äldre öringarna de två år då båda åldrarna satts ut. Risken att bli uppäten av häger är relativt liten för havsöringssmolt (2,5 %) och minskar med ökad kroppsstorlek. Ettårig laxsmolt har satts ut från två olika platser vilket visade sig ha betydelse för risken att bli uppäten av häger (4%). För lax utsatta vid den ena platsen ökade predationsrisken med kroppsstorlek och var högre för fisk utan fenskador, vid den andra utsättningsplatsen var minskade predationsrisken med kroppsstorlek och var högre med fenskador. Varken kroppsstorlek, fenskada eller utsättningsplats visade sig ha någon påverkan för risken för skarvpredationen på lax (8%).

Every year, 55,000 sea trout smolts (Salmo trutta) and 190,000 salmon smolts (Salmo salar) are
released into the river Dalälven to compensate for the damage caused by hydropower to the ability
of these species to reproduce naturally. Catches of sea trout in the river, which are mainly on
farmed trout, have declined sharply since the 1990s, while grey heron (Ardea cinerea) and
cormorant (Phalarocorax carbo) have increased sharply in numbers in the immediate area.
Previous studies in Dalälven have shown that predation by birds, especially cormorants, on farmed
sea trout smolts is high in some years. This study is based on release data from compensatory
farmed smolts of salmon and sea trout tagged with PIT tags (26,494) released in Dalälven during
the years 2017-2024 and compared with PIT tags (5,655) found on cormorant and heron colonies
to see if the size, fin damage and age of the fish have any significance for the risk of being eaten.
Cormorant predation on sea trout smolts is the most extensive in the study, with a total of 27% of
tags from exposed sea trout found at cormorant sites. Results from the study show that the risk of
cormorant predation increases with increasing body size for both one- and two-year-old trout and
that one-year-old trout had a slightly higher risk of being eaten than the older trout in the two years
when both ages were released. The risk of being eaten by herons is relatively small for sea trout
smolts (2.5%) and decreases with increasing body size. Yearling salmon smolts were released
from two different sites, which proved to be important for the risk of being eaten by herons (4%).
For salmon released at one site, the predation risk increased with body size and was higher for fish
without fin damage, at the other release site the predation risk decreased with body size and was
higher with fin damage. Neither body size, fin damage nor release site were found to have any
effect on the risk of cormorant predation on salmon (8%).