Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Djuretik är ett ämne som fått ta allt större plats i samhället. Att djuretik blivit en samhällsdebatt-fråga beror till stor del på den stora variationen i syn på djurs moraliska status. Denna studie syftar till att undersöka vilken syn lärare på det svenska veterinärprogrammet har på djuretik och på etiska diskussioner som en del av veterinärutbildningen. För att få insikt i området genomfördes en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer.
Förfrågan om intervjuer skickades till lärare via institutionsstudierektorerna för de institutioner på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som har undervisning på veterinärprogrammet. Även anställda på Universitetsdjursjukhuset med studentkontakter inböjds att delta. Totalt gjordes 11 intervjuer med lärare, varav alla utom två var legitimerade veterinärer.
Resultaten från studien visade att lärare på SLU:s veterinärprogram ser djuretik som viktigt och att de är medvetna om djuretikens allt större plats i samhällsdebatterna. Lärare ser också en koppling mellan djursyn och vilka situationer på veterinärutbildningen en student kan uppleva som etiska dilemman. Generellt såg lärarna också ett värde i att ha etiska diskussioner i anslutning till moraliskt svåra situationer för att förebygga och hantera eventuell moralisk stress hos studenterna. Studenters djursyn sågs som föränderlig och de tillfrågade lärarna ansåg att den påverkas av kuns-kap om såväl djurhållning som djurs emotioner och kognition. En intressant synpunkt var att flera lärare upplevde att en del veterinärstudenter inte är förberedda på den djursyn som finns på veteri-närutbildningen, vilket skulle kunna tyda på att allmänheten har en bild av veterinärprofessionen som inte överensstämmer med verkligheten. Alla etiska perspektiv sågs inte heller som förenliga med veterinäryrket. Trots att det fanns konsensus bland deltagande lärare om ett respektfullt och öppet etiskt diskussionsklimat sågs skillnader i vad som upplevdes som utmaningar. En del lärare såg bristande respekt bland studenter som ett problem, medan andra menade att det finns en kultur på veterinärutbildningen som motstår nya perspektiv och förändring. Däremot var majoriteten av lärarna eniga om fördelen med att ha etiska diskussioner innan eller efter praktiska moment med djurkontakt samt att fortbildning i etik skulle göra lärare tryggare i etiska diskussioner med studen-ter. Det är viktigt att beakta att detta är resultat som inte kan ses som representativt för alla lärare på veterinärutbildningen. Däremot har studien bidragit med kunskap som tyder på att veterinärut-bildningen bör rannsaka och utvärdera sin kultur.

Animal ethics is a subject that has taken an increasingly large place in society. That animal ethics has become a matter of social debate is largely due to the great variation in views on the moral status of animals. This study aims to investigate the views of teachers in the Swedish veterinary education program on animal ethics and on ethical discussions as part of veterinary education. To gain insight into the area, a qualitative study was conducted with semi-structured interviews.
Invitations to participate were sent to teachers via director of studies at the Swedish University of Agriculture (SLU) whose departments have educators teaching at the veterinary education program. Employees at the University Animal Hospital with student contact was also invited to participate. A total of 11 interviews were conducted with teachers. All but two of the interviewees were licensed veterinarians.
The results showed that teachers at SLU's veterinary education program see animal ethics as important and that they are aware of the increasingly important place of animal ethics in social debates. Teachers also see a connection between attitudes toward animals and what situations in veterinary education a student may experience as ethical dilemmas. In general, the teachers also saw value in having ethical discussions in connection with morally difficult situations to prevent and manage possible moral stress in the students. Students' attitudes toward animals were seen as changeable and the teachers in the survey believed that attitudes are influenced by knowledge of animal husbandry as well as the emotions and cognition of animals. Interestingly several teachers felt that some veterinary students are not prepared for the attitudes toward animals found in veterinary education. This could indicate that the public has an image of the veterinary profession that does not correspond to reality. Not all ethical perspectives were seen as compatible with the veterinary profession. Although there was consensus among participating teachers about the need for an ethical discussion climate to be respectful and open, differences were seen in what were perceived as challenges. Some teachers saw a lack of respect among students as a problem, while others believed that there is a culture in veterinary education that resists new perspectives and change. Most teachers agreed on the advantage of having ethical discussions before or after animal contact in educational settings and that continuing education in ethics would make teachers more confident in ethical discussions with students. It is important to consider that these are results that cannot be seen as representative of all teachers in the Swedish veterinary education program. However, the study has contributed with insight that indicates that the Swedish veterinary education program should investigate and evaluate its culture.