Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Barns tillgång till skogsmiljöer i tidig ålder kan bidra till deras motoriska, sociala och kognitiva utveckling. Forskning visar att naturmiljöer främjar fysisk aktivitet, fantasi, samspel och återhämtning hos barn, vilket gör den tätortsnära skogen till en särskilt viktig arena för lek och lärande. Samtidigt saknas kunskap om hur skogen kan utformas och förvaltas utifrån ett barnperspektiv. Framför allt saknas kunskap om vilka skogliga strukturer förskolebarn själva uppskattar och hur dessa påverkar deras lek i praktiken. För att kunna utveckla mer lekvänliga skogsmiljöer är det viktigt att inkludera barns och pedagogers erfarenheter i planering och utveckling.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolebarn och pedagoger upplever den tätortsnära skogen, samt vilka skogliga inslag som är mest uppskattade. Studien genomfördes i en del av Vätteskogen, mer specifikt en tätortsnära tallskog i anslutning till en förskola i Skinnskattebergs kommun.

Datainsamlingen bestod av två observationer av barns lek, en enkät till elva förskolebarn samt sex semistrukturerade intervjuer med pedagoger och andra vuxna med erfarenhet av arbete i skog med barn. Det skapades även fyra åtgärdsytor med varierande mängd fällda träd och röjningsmaterial för att vidare kunna analysera hur dessa strukturer påverkade leken. Materialet analyserades med tematisk analys i kombination med enklare kvantitativa sammanställningar.

Resultaten visade att förskolebarnen uppskattade skogen främst som en plats för fysisk aktivitet, kreativt skapande och upptäckande. Klättring på stenar och träd, byggande av kojor och användning av naturmaterial i fantasilek återkom som aktiviteter. I observationen som utfördes efter tillskapandet av provytorna noterades det att förskolebarnen uppskattade de tillskapade strukturerna. Förskolebarnen klättrade och lekte balansgång på de fällda träden på provytorna och uppvisade ett gott samspel. Förskolebarnen beskrev även skogen som en plats för stillhet och utforskande, exempelvis genom att ligga i gräset och titta upp i himlen. De vuxna respondenterna betonade skogens betydelse som en konfliktfri och variationsrik lekmiljö, men framhöll också vikten av att bevara skogens naturliga karaktär.

Den huvudsakliga slutsatsen från studien är att den tätortsnära skogen erbjuder goda förutsättningar för förskolebarns lek och utveckling. En balans mellan naturliga strukturer och tillgänglighet kan bidra till mer lekvänliga miljöer och stärka barnens relation till naturen. Ytterligare slutsatser inkluderar att förvaltningen av tätortsnära skogar bör ta hänsyn till barns perspektiv. Genom att integrera detta perspektiv i planering och skötsel kan kommuner stärka barns naturkontakt, främja deras hälsa och skapa tidiga förutsättningar för engagemang i miljöfrågor.

Access to forests and forest environments at an early age can contribute to children’s motor, social and cognitive development. Research shows that natural environments contribute to children’s physical activity, imaginative play, interplay and recovery, which makes the urban forest into a particularly important arena for both play and learning experiences. At the same time, knowledge about how these areas should be managed and designed from a children’s perspective is deficient. Above all, there is a lack of knowledge about which forest structures preschool children themselves appreciate, and how these structures influence their play in practice. It is important to include the experiences of both children and educators in planning and development to create play-friendly forests environments.

The objective of this study was to investigate how the urban forest environments are regarded by preschool children and educators. Another purpose of the study was to investigate which natural forest elements that are most appreciated in play by preschool children and educators. The study was conducted in Skinnskatteberg’s municipality, Sweden, in a part of Vätteskogen, more specifically an urban pine forest near a preschool.

The data collected consisted of two observations of children’s play, a questionnaire with eleven preschool children and six semi structured interviews with educators and other adults with experience of children's play in the forest. Four sample areas were created with varying numbers of felled trees and vegetation to further analyse how these elements affected children’s play. The data was analysed using thematic analysis in combination with a simple quantitative compilation.

The results showed that preschool children use the forest as a site for physical activity, creative play and exploration. Some recurring activities included climbing rocks and trees, building huts or shelters and using naturally occurring materials in creative play. It was noted in the observation that occurred after the sample areas were created, that the pre-school children appreciated the devised natural elements. The preschool children climbed and tested their balance on the felled trees in the sample areas and showed a good level of cooperation. The preschool children described the forest as a place for tranquillity and exploration, for example laying in the grass and looking up at the sky. The adult respondents emphasized the significance of the forest as a conflict-free and varied play environment, and they also highlighted the importance of preserving its natural characteristics.

The main conclusion of the study is that urban forests provide good conditions for preschool children’s play and development. A balance between naturally occurring elements and accessibility can contribute to more play-friendly environments and strengthen children's relationship with nature. Additional conclusions include that the management of urban forests should take children’s perspective into account. By integrating this perspective into planning and managing of urban forest areas, municipalities can enhance children's contact with nature, promote their health and create early conditions for engagement in environmental issues.