Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Uppsatsen undersöker hur ungdomars delaktighet kan utvecklas till verkligt inflflytande i utformningen och användningen av offentliga rum. Studien bygger på en kvalitativ fallstudie i Drottninghög, Dalhem och Fredriksdal (DDF) i Helsingborg, där en deltagandemetod prövats tillsammans med ungdomar mellan 13–18 år. Metoden bygger på metodtriangulering med fotodokumentation, korta
individuella intervjuer och kartövningar. Förutom deltagandemetoden genomfördes även platsstudier, intervjuer med lokala aktörer och processanteckningar i form av en forskningsdagbok.
Resultaten visar att gemenskap och socialt sammanhang väger tyngre än platsens fysiska utformning, men att ungdomar samtidigt efterfrågar tillgängliga, trygga och flexibla ytor för att kunna vara tillsammans på egna villkor. Ungdomars närvaro uppfattas däremot ofta som problematisk av vuxna, präglad av områdets tidigare utmaningar, vilket
skapar ett förtroendegap: ett mellanrum.
Mellanrummet får i denna studie en flerdimensionell betydelse. Det syftar dels på ungdomstiden som en övergångsfas mellan barndom och vuxenliv och dels som de odefinerade platserna i staden där ungdomar skapar egna sätt att vara. Samtidigt beskriver mellanrummet
också glappet mellan kommunens ambition att välkomna invånarnas åsikter och det faktiska inflytande som ungdomar ges i praktiken.
Som svar på detta mellanrum, formuleras Palimpsest: ett processinriktat ramverk bestående av tre principer och tillhörande metoder som stegvis kan stärka ungdomars inflytande i platsutveckling. Ramverket bygger på dialog, tillit och kontinuerlig utvärdering och ser den fysiska
platsen som något som successivt byggs upp lager på lager genom medskapande. För att omsätta dessa principer i praktiken kompletteras ramverket med en platsbaserad samverkansmodell som konkretiserar hur långsiktig samverkan mellan ungdomar, lokala aktörer och kommunala förvaltningar kan organiseras. Studien bidrar därmed med ett praktiskt tillämpbart ramverk för kommunal planering och platsutveckling, som normaliserar ungdomars närvaro i stadens offentliga rum och gör deras påverkan synlig,
meningsfull och bestående över tid.

This thesis examines how youth participation can be developed into genuine influence in the design and use of public spaces. The study is based on a qualitiative case study in the neighborhoods of Drottninghög, Dalhem och Fredriksdal (DDF) in Helsingborg (Sweden), where a participatory method was tested together with young people
aged 13–18. The method applies methodological triangulation
combining photo documentation, short individual interviews and mapping exercises. In addition to the participatory method, site observations, interviews with local stakeholders and a process notes in the form of a research diary were also conducted.
The results show that social connection and a sense of community are valued more highly than the physical design of a place, while young people simultaneously express a need for accessible, safe and flexible spaces where they can spend time together on their own terms. However, youth presence in public spaces is often perceived as problematic by adults, shaped by the area’s previous challenges,
creating a trust gap: ”mellanrummet” or a space in between.
In this study, the ”in-between space” takes on a multidimensional meaning. It refers both to youth as a transitional life stage between childhood and adulthood, and to the undefined places in the city where young people create their own ways of being. At the same time, it also describes the gap between the municipality’s ambition
to include citizens’ voices and the actual influence granted to young people in practice.
As a response to this in-between space, the thesis introduces Palimpsest: a process-oriented framework consisting of three principles and corresponding methods designed to gradually strengthen youth influence in place development. The framework is based on dialogue,
trust and continuous evaluation, and views the physical environment as something that built up layer by layer through co-creation. To translate these principles into practice, the framework is complemented by a place-based collaboration model, that demonstrates how long-term cooperation between young people, local actors and municipal
stakeholders can be organized.
The study thus contributes a practically applicable perspective for municipal planning and place development that normalizes youth presence in public spaces and makes their influence visible, meaningful and lasting over time.