Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kalvdiarré är ett av de vanligaste och mest ekonomiskt belastande hälsoproblemen i mjölk- och nötköttsbesättningar. I detta arbete genomförs en litteraturstudie om de fyra vanligaste patogenerna kopplat till just diarré hos kalv: Rotavirus, Coronavirus, Escherichia coli (F5+) och Cryptosporidium. Smittämnena skiljer sig marginellt åt i smittspridning och sjukdomsförlopp, men gemensamt är att diarrén snabbt kan leda till uttorkning, nedsatt allmäntillstånd och rubbad elektrolytbalans. Det är uttorkningen och den rubbade elektrolytbalansen som utgör den största risken med diarrén. Behandlingen inriktas därför främst på vätske- och elektrolytersättning samt stödjande vård vid behov. För Rotavirus, Coronavirus och Kryptosporidier saknas effektiv antibiotikabehandling, medan E. coli i vissa fall kan behandlas med antibiotika tidigt i sjukdomsförloppet. För att motverka sjukdom är förebyggande åtgärder såsom korrekt råmjölkshantering, god stallhygien och andra åtgärder som minskar smittrycket väldigt viktiga. Vaccination av dräktiga djur kan även vara aktuellt som förebyggande åtgärd.

Utöver litteraturstudien gjordes en enkät riktad till svenska lantbrukare med nötkreatur, kött eller mjölk. Syftet var att undersöka hur rådgivning önskas och vilka faktorer som påverkar möjligheten att genomföra rekommendationer på gårdsnivå. Resultaten visar att lantbrukare värderar rådgivare som är erfarna, engagerade och praktiskt inriktade. De största hindren för att genomföra rådgivning var tidsbrist, ekonomi och rekommendationer som upplevs för teoretiska eller svåra att omsätta i vardagen. Vidare visar studien tydligt att rådgivning som ska göra verklig skillnad för djurhälsan i besättningar inte i första hand handlar om teoretisk kunskap. Det avgörande är tydlig och anpassad kommunikation, praktiskt genomförbara åtgärdsförslag samt en dialog där lantbrukarens erfarenheter kombineras med rådgivarens utifrånperspektiv.

Kommunikationens kvalitet, den praktiska förankringen och rådgivarens förmåga att bygga förtroende är därmed avgörande för att rådgivningen ska leda till hållbara förbättringar för både djurhälsan och verksamhetens produktionsresultat.

Calf diarrhea is one of the most common health issues in dairy and beef cattle herds and is associated with big economic losses and unnecessary suffering for the calves. This study presents a literature review of the four most common pathogens associated with calf diarrhea: Rotavirus, Coronavirus, Escherichia coli (F5+), and Cryptosporidium. These pathogens differ slightly in modes of spread of infection and disease progression. Regardless differences between the pathogens, diarrhea in all cases can rapidly result in dehydration, weakness, and electrolyte imbalance. It is the dehydration and the electrolyte imbalance that is the biggest risk and danger for the calf. That is why treatment focuses primarily on fluid and electrolyte replacement plus other supportive care if needed.

There are no effective antibiotic treatments for Rotavirus, Coronavirus, or Cryptosporidium, while E. coli infections can in some cases be treated with antibiotics, if you start the treatment very early in the course of the disease. To reduce the risk of getting calf diarrhea, proper colostrum management, good stable hygiene, and measures that help lower the infection pressure are very important. Vaccination of pregnant cows may also be relevant as a preventive strategy.

In addition to the literature review, a survey was carried out and targeted to Swedish cattle farmers, both dairy and beef. The aim was to examine how farmers prefer their animal health advisory services and which factors influence the implementation of the recommendations on farm level. The results show that farmers value advisors who are experienced, engaged, and practically oriented. The main barriers to implementing advice were lack of time, economy and that recommendations considered as too theoretical or difficult to apply in daily practice.

Furthermore, the study clearly indicates that advisory work that aims to improve herd health does not primarily depend on theoretical knowledge. What matters most is clear and well-adapted communication. It also requires practical, realistic and actionable recommendations. In addition, a good dialogue is important, where the farmer’s own experience is combined with the advisor’s external perspective.

The quality of communication, the practical relevance of the recommendations, and the advisor’s ability to build trust are therefore essential for advisory work with farmers to lead to sustainable improvements in both animal health and production outcomes.