Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Inom djursjukvården är inappetens hos katt ett vanligt förekommande besvär. Den bakomliggande orsaken till inappetens är multifaktoriell, och kan bero på bland annat sjukdomstillstånd, mediciner och psykologiska mekanismer. Obehandlad inappetens kan leda till en rad negativa tillstånd, däribland ett nedsatt immunförsvar, nedbrytning av kroppsegen muskelmassa samt sekundära sjukdomstillstånd. Syftet med arbetet är att synliggöra de metoder och rutiner som personal på svenska djursjukhus tillämpar vid hantering av inappetenta katter inskrivna på stationärvårdsavdelningen. Vidare undersöks vilka eventuella faktorer som påverkar personalens val av metod och hantering.

En enkät skickades ut till 46 djursjukhus och kliniker med dygnsinrättning av vårdpatienter. I enkäten efterfrågades huruvida personalen individanpassade sin vård, samt vilka anpassningar och metoder som personalen ansåg mest framgångsrika för att öka aptiten hos en inappetent katt. De kategorier som berördes var ”miljöanpassningar”, ”matningsmetoder” och ”medicinska åtgärder/ingrepp”. Även information rörande respondenternas yrkesroll samt erfarenhet inom djursjukvården samlades in.

Totalt inkom 27 svar, och av dessa slutförde 25 respondenter enkäten i sin helhet. Fördelningen mellan veterinärer (n=10) och djursjukskötare (n=12) var relativt jämn, medan djurvårdare oavsett nivå hade ett lägre deltagande (n=5). Samtliga respondenter ansåg att vården av inappetenta katter behöver individanpassas. Kattens temperament/karaktär samt tid till förfogande lyftes fram som viktiga påverkande faktorer vid val av anpassning/metod. En majoritet av respondenterna anpassade alltid tillvägagångssättet vid matning av en inappetent katt, medan miljöanpassningar inte utfördes i samma utsträckning. De metoder som ansågs mest framgångsrika inom de olika kategorierna var ”tyst och lugn miljö”, ”avlägsnande av krage” och ”aptitstimulerande”. Genomgående var resultaten relativt splittrat vilket styrker vikten av vidare forskning. Likaså bör framtida studier undersöka värdet av individualisering och betydelsen av tid som finns till förfogande, för inappetensens utfall och varaktighet hos katter som vistas på klinik.

In veterinary healthcare, inappetence in cats is considered a common issue. The underlying cause for inappetence is multifaceted, and can originate from, amongst others: diseases, medication and psychological mechanisms. If untreated, inappetence can lead to a number of negative issues including an impaired immune system, a breakdown of muscle mass or secondary diseases. The purpose of the following work is to highlight the methods and routines that personnel working at Swedish veterinary hospitals implement while handling inappetent patients admitted to the in-patient care ward. Furthermore, the study explores possible factors that might influence the choice of method to apply when treating the inappetent cat.

A survey was distributed to 46 animal hospitals and clinics in Sweden providing around the clock care. The survey investigated how the respondents individualize their care, and which methods they consider successful to increase the appetite of the inappetent cat. The addressed categories were: environmental adaptations; feeding methods; and medical actions/procedures. Information regarding the respondents profession and experience in animal care were also collected.

A total of 27 answers were submitted, 25 out of these were completed. While the ratio between veterinarians (n=10) and veterinary nurses (n=12) were evenly distributed, fewer animal technicians (n=5), regardless of level, participated in the survey. All respondents answered that the care needed to be individualized when handling an inappetent cat. The temperament/character of the cat and time at disposal was highlighted as contributing factors when choosing what care to implement. A majority of the respondents replied that they always adjust their technique when feeding an inappetent cat, while environmental adaptations were less frequently used. The methods that were considered the most successful in the different categories were: quiet and calm environment; removal of Elizabethian collar; appetite stimulants. Overall, the results throughout the study were varied, which underscores the importance of further research. Likewise, future studies should examine the value of individualization and the significance of time available for the outcome and duration of inappetence in cats admitted to veterinary care.