Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urinvägsinfektion är en vanlig orsak till veterinärbesök och antibiotikabehandling hos våra sällskapsdjur. Under de senaste åren har nya definitioner och behandlingsrekommendationer utformats gällande sjukdom i urinvägarna hos djur. Tidigare har förekomst av bakterier i urinen betraktats vara patognomont för urinvägsinfektion. Man har dock kunnat fastställa att bakterier i urinen hos hund och katt inte alltid ger upphov till ett inflammatoriskt svar och därmed inte heller sjukdomstecken. Detta tillstånd kallas inom veterinärmedicin subklinisk bakteriuri och nuvarande rekommendationer är att behandling i majoriteten av fall inte är nödvändig. Nuvarande förhåll-ningssätt kring subklinisk bakteriuri grundar sig till stor del på vetskapen kring ett motsvarande tillstånd hos människa, “asymtomatisk bakteriuri”. I dagsläget presenterar studier av subklinisk bakteriuri olika uppgifter om prevalens och riskfaktorer.

Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av subklinisk bakteriuri bland till synes friska, privatägda hundar. Studien syftade också till att jämföra och bedöma om kön (tik/hanhund) har betydelse för risken att drabbas av tillståndet samt om koloniseringen av bakterier i urinblåsan kvarstod under längre tid hos dessa individer. Målet med studien var dessutom att undersöka huruvida andra kliniska parametrar påverkas av tillståndet och om någon negativ påverkan kunde ses hos dessa hundar under uppföljningsperioden på 3 respektive 6 månader.

Information kring ålder, kastrationsstatus, kön, mediciner och tidigare historik av urinvägsinfek-tion samlades in genom en enkät som skickades ut till alla djurägare till hundarna som bidrog med spontankastade urinprover till projektet. Denna information samlades initialt inte in under pro-jektets första del, men på grund av en låg förekomst av urinodlingar med bakteriell växt ansågs en större kunskap kring studiepopulationen vara av stor vikt. Information erhölls från totalt 63 hundar (63 %) i studiepopulationen som bestod av 100 hundar.

Av de 100 hundarna som deltog i projektet erhölls prover med bakteriell växt över bestämt rikt-värde i fyra fall. Två av dessa genomgick cystocentes medan de övriga två exkluderades från fortsatt provtagning då bakterierna förekom i blandflora samt att proverna erhölls från intakta hanhundar där risken för kontamination bedömdes vara hög. Hundarna som genomgick cysto-centes var båda intakta hanhundar och ingen växt av bakterier påvisades vid odling av sterilt erhållet urinprov. Förekomsten av subklinisk bakteriuri i denna studie var 0 %, vilket resulterade i att uppföljande kontroll av bakteriell förekomst i urinen samt kliniska parametrar i blodet inte kunde genomföras. Förekomsten i studien var lägre än förväntat, något som eventuellt skulle kunna förklaras av att studiepopulationen framförallt inkluderade unga hundar.

Urinary tract infection (UTI) is a common cause of veterinary visits and antibiotic treatments for our companion animals. In recent years, new definitions and treatment recommendations have been developed regarding urinary tract infections in animals. Previously, the presence of bacteria in urine was considered pathognomonic for urinary tract infection. However, it has been estab-lished that bacteria in the urine of dogs and cats do not always trigger an inflammatory response and, therefore, do not necessarily cause clinical signs of illness. This condition is referred to as subclinical bacteriuria in veterinary medicine, and current recommendations suggest that treatment is not necessary in the majority of cases.
The current approach to subclinical bacteriuria is largely based on knowledge of a similar condition in humans, asymptomatic bacteriuria. Studies of subclinical bacteriuria up until today present varying data on prevalence and risk factors.

The purpose of this study was to investigate the prevalence of subclinical bacteriuria among seemingly healthy, privately owned dogs. The study also aimed to compare and assess whether gender (female/male) influences the risk of developing the condition, as well as whether bacterial colonization in the bladder persists over time in these individuals. Additionally, the goal of the study was to examine whether other clinical parameters were affected by the condition and whether any negative impacts could be observed in these dogs during a follow up period of 3-6 months.

Information regarding age, castration status, sex, medication and previous history of urinary tract infection was collected in a survey that was distributed to all of the owners of dogs that donated voided urine samples to the project. This information was initially not collected from the group during the first phase of the project, but due to a low frequency of bacterial cultures with bacterial growth, a deeper knowledge of the study population was vital. Information from a total of 63 dogs was gathered from the study group of 100 dogs.

Of the 100 dogs that participated in the project, bacterial growth above the established threshold was identified in four dogs. Two of these underwent cystocentesis, while the other two were excluded from further sampling due to the presence of mixed flora in the samples and the fact that they were intact male dogs, which increased the risk thar contamination was the reason for the heavy growth of bacteria. The two dogs that underwent cystocentesis were both intact male dogs, and both had negative results when urine samples from cystocentes were cultured. The prevalence of subclinical bacteriuria in this study was therefore 0%, which resulted in the inability to conduct follow-up analysis regarding bacterial presence in the urine as well as clinical parameters in the blood over time. The prevalence was lower than anticipated, something that might be explained by the study population and the fact that a majority of the dogs, according to the survey and information collected from 63 of the dogs, were young.