Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det svenska skogsbruket domineras av trakthyggesbruk, vilket har visat sig ha negativa effekter på biologisk mångfald och kontinuitet i skogslandskapet. Hyggesfritt skogsbruk, som innebär att skogen aldrig kalavverkas helt, har växt fram som ett alternativ, särskilt i områden med höga naturvärden.

Syftet med detta arbete var att undersöka och redogöra för olika metoder inom hyggesfri skogsskötsel samt att tillämpa dessa i Malingsbo ekopark baserat på dess befintliga bestånds specifika egenskaper såsom ålder, ståndortsindex och trädslagsfördelning. Studien omfattade totalt 148 produktionsbestånd med förstärkt naturvårdshänsyn, där beståndsdata från ekoparkens skogsbruksplan analyserades och applicerades för att skapa en skötselplan med enbart hyggesfria metoder.

De mest frekvent föreslagna metoderna var: gallring (34 %), överhållen skärm (24 %), samt luckhuggning och blädning (14 % vardera). Resultaten i denna studie indikerar på att metodvalen är starkt kopplade till beståndens ålder, ståndortsindex (SI), virkesvolym och trädslagsdominans.

Studiens slutsats är att hyggesfri skogsskötsel kan implementeras i Malingsbo ekopark, under förutsättning att regelbundna uppdateringar av skogsbruksplanens beståndsdata genomförs för att säkerställa fortsatt relevans och precision i metodvalen. Begränsningar i arbetet finns dock då tillgång till markfuktighetsdata och beståndsstruktur från skogsbruksplanen saknas.

The Swedish forest industry has long been dominated by clear cutting which has contributed to habitat fragmentation and biodiversity loss. In contrast, continuous cover forestry (CCF) maintains a permanent forest cover and offers an alternative management approach which is particularly valuable in areas with large ecological values.

This study aimed to identify and assign suitable CCF methods within Malingsbo ecopark, based on stand-characteristics such as tree species composition, timber volume, age, and site fertility.

The dataset included 148 productive stands classified with enhanced environmental consideration. Each stand was assessed using criteria developed through a literary review and then assigned a specific CCF method. Commonly proposed methods included thinning, selection cutting, gap cutting, and shelterwood systems. Thinning was the most frequently recommended method (34%), followed by extended shelterwood (24%), with gap cutting and selection cutting each applied to 14% of the stands.

The results suggest that CCF can be implemented systematically in boreal landscapes by using a site relevant planning criterion. The proposed management strategies are in line with previous research and demonstrate potential for promoting structural diversity and ecological continuity. However, the study also highlights certain limitations, such as the absence of soil moisture data and structural stand details in the forest management plan. Ongoing updates and field verification are essential to maintain the accuracy and applicability of such planning efforts.