Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Dystoki kan vara en djurvälfärdsfråga då det är väldigt smärtsamt för korna och är i värsta fall rent dödligt för både ko och kalv. År 2021 skedde i Sverige dystokier vid 2,21 % av kalvningar där mödrarna var kvigor och 1,42 % av kalvningarna där mödrarna var kor. För bonden innebär det ofta både ekonomiska och emotionella förluster.
Dystoki kan ha många olika orsaker, några av dem undersöks i denna studie. Framför allt tas kalvens födelsevikt upp som en orsak då det sedan tidigare är en känd orsak till dystoki. Problemen kommer när kalven är för stor i relation till kons födelseväg. Kon får då antingen kämpa hårt för att få ut kalven eller så måste hon få hjälp.
Syftet med denna studie är att utvärdera om dystoki orsakat av kalvens storlek har någon påverkan på kons fortsatta fertilitet. Studien undersökte också om det finns andra bidragande faktorer som påverkar risken för dystoki samt koppla en kalvvikt till varje dystokigrad och på så sätt hjälpa till i skapandet av referensvikter för kalvar av mjölkras då det inte finns i Sverige idag.
Studien är retrospektiv och baseras på insamlade data från 124 kalvningar mellan 2017–2022 på Lövsta Forskningsanläggning. Det samlades in data för ett antal parametrar (ålder vid insemina-tion, laktationsnummer, tidsintervall mellan kalvning till första insemination (KFI), tidsintervall mellan kalvning till sista insemination (KSI), kon och tjurens ras, kalvvikt, komplikationer etc.).
På Lövsta (liksom i resten av Sverige) använder de skalan "lätt utan hjälp”, ”lätt med hjälp”, ”svår utan hjälp” och ”svår med hjälp” för att klassa dystokier vilket har ändrats till en sifferskala (dystokigrad 1–4) för att underlätta arbetet. Det var väldigt få djur som haft en kalvning med dystokigrad 4 (alltså svår kalvning med hjälp) som passade in i inklusionskravet att de skulle ha klarat sin kalvning och blivit bekräftat dräktiga igen. Av den anledningen är det betydligt färre individer i den gruppen jämfört med de andra vilket gör att några definitiva slutsatser gällande konsekvenser av svåra dystokier på kons fertilitet inte kan dras.
Studien fann att kor som fått hjälp med sin kalvning tog längre tid på sig att bli dräktiga igen. Våra resultat tyder på att hjälpen under kalvningen kanske inte alltid har varit nödvändig. Kor som behövde hjälp under kalvningen tog längre tid att återfå fertiliteten. Detta tyder på att korna i vissa fall kan ha kunnat föda utan hjälp och ändå återfå sin fertilitet snabbare. Detta skulle kunna leda till tolkningen att vissa fall av hjälp kan ha lämnats i förebyggande syfte eller överdrivet. Man kunde även se att laktationsnummer, dystokigrad och kalvens födelsevikt följde varandra, alltså; en ko med högt laktationsnummer fick kalvar med högre födelsevikt vid högre dystokigrad. Detta stämmer överens med resultat från tidigare studier.

Dystocia can be an animal welfare issue as it is considered to be very painful for the cow and can become fatal for both the cow and the calf. In 2021, in Sweden, 2.21% of all parturitions were dystocias where the dam was a heifer and 1.42% of all parturitions were where the dam was a cow. For the individual farmer this usually means both a financial and an emotional loss.
Dystocia may be caused by different factors, some of which are reviewed in this study. A calf with a high birthweight is a well-known cause of dystocia. The problem arises when the calf is too big compared to the cow’s pelvis. The cow will then either struggle very hard to get the calf out on her own or they will require help from either the farmer or a veterinarian. The purpose of this study is to evaluate if dystocia caused by the size of the calf has any effect on the cow’s fertility in the future. The study also evaluates whether there are other contributing factors that affect the risk for dystocia, as well as establishes a connection between the birthweight of calves and the degree of dystocia, aiming to potentially provide a frame of reference for farmers, as such resources are currently unavailable in Sweden.
The study is retrospective and is based on collected data from 124 calvings that occurred between 2017 and 2022 at the Lövsta research center. The collected data included various variables such as age at insemination, number of lactations, interval from calving to first insemination or con-ception, the breed of the dam and sire, birthweight of the calf, complications and more.
At Lövsta, as well as in the rest of Sweden, they use the scale to classify levels of dystocia, which includes categories such as “easy without help”, “easy with help”, “difficult without help” and “difficult with help from veterinarian”. For the purpose of this study, this scale has been converted to a numerical scale ranging from 1 to 4 to facilitate the analysis and reporting.
It’s worth noting that there were very few animals that experienced calvings with a dystocia of four (i.e. difficult with help from veterinarian) and met the inclusion criteria, which required them to have become pregnant again after their initial parturition. As a result, there are substantially fewer individuals in this group compared to the others, and therefore, no statistically significant conclusions can be drawn regarding the consequences of severe dystocias on the continued fertility of the cow.
The study found that cows that had received assistance during calving took a longer time to become pregnant again compared to those that had calved unaided. Our findings suggest that the assistance provided during calving might not have always been necessary. Cows that required assistance during calving took longer to regain fertility. This implies that, in some cases, cows might have been able to give birth without assistance and still recover their fertility more quickly. This could lead to the interpretation that some instances of assistance might have been provided preemptively or excessively.
In addition, the study also found a correlation between the number of lactations, the grade of dystocia and the birthweight of the calf. In other words, cows with a higher number of lactations had calves with a higher average birthweight when they experienced a higher grade of dystocia. Our results align with the existing literature on contributing factors to dystocia.