Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hästens vanligaste bandmask, Anoplocephala perfoliata, förekommer världen över. Förekomsten hos vuxna hästar har i Sverige som mest rapporterats till 65 %. Merparten av infekterade hästar visar inga symtom, men en parasitbörda på 20 vuxna maskar eller mer kan föranleda allvarlig gastrointestinal sjukdom. Trots att det finns flera diagnostiska metoder tillgängliga finns ingen ”gold standard” för att detektera bandmaskinfektion då samtliga analyser har sina begränsningar. I USA upptäcktes nyligen första tecknet på behandlingssvikt hos hästens bandmask mot de två enda anthelmintika med cestodeffekt som finns tillgängliga. Denna studie syftade huvudsakligen till att undersöka effekten av behandling med pyrantel hos bandmaskinfekterade hästar i Sverige, samt jämföra de diagnostiska metoderna modifierad kvalitativ flotation och salivbaserad ELISA.
Totalt deltog 99 hästar från 19 olika gårdar i södra och mellersta Sverige. Under våren 2024 behandlades 36 hästar träckprovspositiva för bandmask med pyrantel per oralt. Uppföljande träckprov togs 14 dagar efter behandling och analyserades med modifierad kvalitativ flotation vid Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Salivprov togs i samband med det uppföljande träckprovet från de positiva hästarna och i vissa fall även på negativa hagkompisar. Salivproverna analyserades med en specifik trestegs ELISA av Austin Davis Biologics Ltd, UK.
Bandmaskägg påvisades hos två hästar vid uppföljande träckprovsanalys vilket resulterade i att behandlingseffekten blev 94,4 %. Därmed fanns ingen misstanke om att resistens förelåg. De diagnostiska metoderna genererade mycket varierande resultat där 37 % av proven klassificerades som bandmaskpositiva enligt flotation och 79 % enligt ELISA. Resultatet från beräkning av Cohens kappa visade på bristfällig överrensstämmelse mellan de två metoderna. Det vore således värdefullt med fortsatt forskning som syftar till att utveckla och standardisera känsliga metoder för att förbättra diagnostiken av hästens bandmask. Vidare borde effektstudier utföras i olika delar av världen för att upptäcka eventuell behandlingssvikt mot A. perfoliata och övervaka resistensläget.

The most common tapeworm in horses, Anoplocephala perfoliata, occurs worldwide. The prevalence in Sweden has been reported to be as much as 65% in adult horses. Most infected horses do not show any clinical symptoms, but a parasite burden of 20 adult worms or more has been shown to cause severe gastrointestinal disease. Although there are several diagnostic methods available, there is no “gold standard” for detecting tapeworm infection as all analyzes have their limitations. The first report of treatment failure of praziquantel and pyrantel pamoate against the equine tapeworm in the USA was recently published. This study mainly aimed to investigate the efficacy of treatment with pyrantel in tapeworm-infected horses in Sweden, and to compare the diagnostic methods modified qualitative flotation and saliva-based ELISA.
A total of 99 horses from 19 different farms in southern and central Sweden participated in the study. In the spring of 2024, 36 horses positive for tapeworm using fecal analysis were treated orally with pyrantel. Post-treatment fecal samples were taken 14 days later and analyzed with modified qualitative flotation at the Swedish university of agricultural sciences and the Swedish veterinary agency. Saliva samples were taken at same time as the post-treatment fecal samples from the positive horses and on some farms also from negative horses that shared pasture with positive horses. The saliva samples were analyzed with a specific three-step ELISA by Austin Davis Biologics Ltd in the UK.
Tapeworm eggs were found in two of the 36 samples at the post-treatment fecal analysis, which resulted in a treatment efficacy of 94,4% and thus, there was no suspicion of anthelmintic resistance. Highly variable results were generated from the diagnostic methods, where 37% of the samples were classified as tapeworm positive according to the flotation, whereas 79% according to the ELISA. The results from the calculation of Cohen’s kappa showed poor agreement between the two methods. Thus, it would be valuable to conduct further research aimed at developing and standardizing sensitive methods to improve the diagnosis of equine tapeworm. Furthermore, efficacy studies should be carried out in different parts of the world to detect potential treatment failure against A. perfoliata and to monitor the resistance situation.