Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Analys av insulin används vid diagnostik av ekvint metabolt syndrom (EMS). Hästar med EMS har insulindysreglering (ID) som innebär insulinresistens och hyperinsulinemi vid fasta och/eller postprandiellt. Analys av insulin kan göras på fastande hästar, postprandiellt eller efter glukos-toleranstest. Sensitiviteten vid analys av fasteinsulin för detektion av ID har visat sig vara låg. Detta beror delvis på att insulin i blodet, likt alla analyter, uppvisar en biologisk variation och koncentrationen kommer att skilja sig åt mellan provtagningar. Denna biologiska variation är till viss del slumpmässig men insulinfrisättning påverkas även av flera faktorer som till exempel födointag och hull. Det saknas tidigare studier om hur den biologiska variationen av insulin ser ut hos hästar. Detta är av värde att veta om då man utifrån det bland annat kan beräkna hur stor skillnad man behöver ha mellan två provtagningar för att skillnaden ska vara kliniskt signifikant. Detta examensarbete hade som syfte att undersöka hur den biologiska variationen av fasteinsulin ser ut mellan hästar och inom en och samma häst hos en grupp av friska islandshästar. För att göra detta togs blodprover för fasteinsulin från åtta friska islandshästar vid fem tillfällen med cirka en veckas mellanrum. Samtliga prover analyserades för insulin och variationskoefficienten (CV) räknades ut för inomhäst-variation (CVI), mellanhäst-variation (CVG) och analysvariation (CVA).

Resultatet visade CVI=25 %, CVG=39 % och CVA=16 %. Detta innebär att hos denna grupp av hästar varierar insulinkoncentrationer i snitt 25 % inom en och samma häst och 39 % mellan hästar, samt att 16 % av variationen beror på analysens CV. Reference change value, som är ett mått på hur mycket insulinkoncentrationen behöver ändras mellan två provtagningar för att räknas som en klinisk signifikant förändring, beräknades till 226 % för ökning och 44 % för minskning. Man kan utgå ifrån dessa resultat för att bedöma om populationsbaserade referensintervall är lämpliga att använda eller inte vid individuella bedömningar genom att räkna ut index of indi-viduality. Utifrån denna studie bedöms populationsbaserade referensintervall inte vara optimala att använda, men är inte heller oanvändbara. Studien begränsas av att endast en liten grupp hästar av samma ras studerats, men ger en initial bild av hur den biologiska variationen ser ut hos friska hästar. Detta kan vara till hjälp vid tolkning av provsvar, till exempel för att veta hur stor förändring av insulinkoncentration mellan två tillfällen som är kliniskt signifikant.

Insulin analysis is mostly used to diagnose equine metabolic syndrome (EMS). Horses with EMS have insulin dysregulation (ID) which is characterized by insulin resistance and fasting and/or postprandial hyperinsulinemia. Samples for insulin can be analyzed on fasted horses, postpran-dially or after a glucose tolerance test. The sensitivity of fasting insulin for detection of ID is low. The reason for this is partly because the concentration of insulin, like all analytes, has biological variation and will vary between samples taken at different times. This biological variation is partly random but the secretion of insulin is also affected by, for example, feed-intake and body condi-tion score. It is important to know about the biological variation of insulin, for example it can tell us if a change between two samples is clinically significant or not, but there is a lack of studies on this subject. The purpose of this study was to examine the biological variation of fasting insulin concentrations between and within horses in a group of healthy Icelandic horses. Eight horses were sampled five times at approximately one week intervals and all samples were analyzed for insulin. The coefficient of variation (CV) was calculated for within-horse-variation (CVI), between-horse-variation (CVG) and analytical variation (CVA).

The results showed CVI=25%, CVG=39% and CVA=16%. This means that the average varia-tion within horses is 25%, between horses 39% and variation attributable to the analysis is 16%. Reference change values, a measure of how big a change needs to be between two samples to be considered a clinically significant change, was calculated to 226% for an increase in concentration and 44% for a decrease in concentration. These results can be used to assess whether population-based reference intervals are appropriate to use for individual assessments or not by calculating the index of individuality. Based on this study, population-based reference intervals are not optimal, but they are not considered to be unusable. Limits of this study are that the results are based on a quite small study population which only consists of one breed, but the study gives an initial esti-mate of the biological variation of insulin in healthy horses. The results from this study can be of help when interpreting test results, for example to assess if a difference between two samples is clinically significant or not.