Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Två släkten av jordloppor, Phyllotreta och Chaetocnema, har länge varit kända för att orsaka skador på korn i Sverige, men de anses sällan orsaka tillräckligt med skada för att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att bekämpa dem med insekticider. Denna uppfattning har utmanats av de senaste årens stora förekomster och skador av jordloppor i Sverige, främst i Mälardalen samt på Gotland. Hittills har ingen koppling mellan insekticidbehandlingar av korn och ökad skörd kunnat påvisas. Växtskyddscentralerna i Uppsala och Kalmar har gjort inventeringar av jordloppor i Mälardalen och Gotland under åren 2019–2024 för att avgöra vilka arter som är vanligast förekommande och vilka arter som orsakar störst skada på vårkorn. Denna studie syftar till att sammanställa data som samlats in från Växtskyddscentralen i kombination med en studie av relevant litteratur som behandlar jordloppornas biologi, livscykler och bekämpning för att skapa en tydligare bild av vilka arter som kan orsaka mest skada och vad som kan göras för att hantera dem. Studien behandlar endast de arter av jordloppor som har hittats i de högsta kvantiteterna. Dessa är Phyllotreta vittula, Phyllotreta atra, Chaetocnema mannerheimii, Chaetocnema concinna och Chaetocnema hortensis. De vanligaste arterna över lag var P. vittula, följt av C. concinna/hortensis, C. mannerheimii och P. atra, i den ordningen. I detta arbete behandlas C. concinna och C. hortensis som ett artkomplex eftersom bestämning av dessa arter inte alltid var säker. Alla tre arterna av Chaetocnema-släktet förekom i betydligt högre andel på Gotland, och båda arterna av Phyllotreta-släktet hittades i betydligt högre antal i Mälardalen. Data indikerade att P. vittula och P. atra båda toppar i antal något tidigare än C. mannerheimii och C. concinna/hortensis och antalet verkar minska snabbare än Chaetocnema-arterna, som utgjorde majoriteten av jordlopporna från vecka 23 och framåt. Vissa arter, som C. concinna och P. atra, tenderar att orsaka de mest betydande skadorna på grödorna under deras adulta stadie på våren, medan andra arter, exempelvis C. mannerheimii orsakar mer skada under sina larvstadier. Vissa data som presenteras i arbetet tyder på att det skulle kunna finnas ett samband mellan insekticidbehandling under de veckor då Chaetocnema-arterna var som mest talrika och en signifikant skördeökning. Detta stöds ytterligare av det faktum att alla larver som samlats in från strå och stråbaser fastställdes vara av Chaetocnema-släktet, med en majoritet C. mannerheimii. Fler fältstudier kommer att behövas för att potentiellt befästa denna länk. Viss information tyder på att C. mannerheimii står för en stor andel av skadorna i vårkorn och det finns grund för att utveckla vår kunskap om arten.

Two genera of flea beetle pests, Phyllotreta and Chaetocnema, have long been known for causing damage to barley, but they are rarely seen as causing enough damage that it would be economically beneficial to manage them with insecticides. This idea has been challenged by the recent outbreaks of flea beetles in Sweden, mainly in the Mälardalen region as well as on the island Gotland. So far, a link has not been made between insecticide-treatments aimed at flea beetles in barley and an increase in yield. The Plant Protection Centers in in Uppsala and Kalmar, Sweden has conducted inventories of flea beetles in Mälardalen and Gotland in the years 2019–2024 to determine which species are most commonly occurring and which species cause the most
significant damage to spring barley. This study aims to compile the data collected from the Plant Protection Centers in combination with a study of relevant literature addressing the biology of flea beetles to create a clearer picture of which species may be causing the most damage and what might be done to manage them. The study addresses only a few species of flea beetles, mainly those which have been found in the highest quantities. These are Phyllotreta vittula, Phyllotreta atra, Chaetocnema mannerheimii, Chaetocnema concinna and Chaetocnema hortensis. The most found species in both regions combined were P. vittula, followed by C. concinna/hortensis, C. mannerheimii, and P. atra, in that order. For this work, C. concinna and C. hortensis were treated as one and the same, as the determination of these species were not always certain. All three species of the Chaetocnema-genus were present in significantly higher proportions on Gotland, and both species of the Phyllotreta-genus were found in significantly higher proportions in Mälardalen. The data indicated that P. vittula and P. atra both peak in numbers slightly earlier than C. mannerheimii and C. concinna/hortensis and the numbers seem to dwindle quicker than for the Chaetocnema-species, which made up the majority of the flea beetles from week 23 and onwards. Some species, like C. concinna and P. atra tend to cause the most significant damage to the crops during their adult stage in the spring, while the other species like C. mannerheimii cause more damage during their larval stage. Some data presented in the work suggest that there might be a link between insecticide treatment in the weeks when the Chaetocnema-species were at their peak and an increase in yield. This is further backed up by the fact that the larvae collected from the stem and stem-base were all determined to be of the Chaetocnema-genus, with the majority being C. mannerheimii. More field studies will be needed to potentially solidify this link. Some information indicates that C. mannerheimii is causing a significant amount of the damage to spring barley, and therefore we would benefit from further research on this specific species.