Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En inkalvningsålder hos mjölkraskvigor på 23-24 månader har länge varit en rekommendation bland annat tack vare dess goda effekt på mjölkföretagets hållbarhet. Dagens genomsnittliga inkalvningsålder i Sverige är 26,7 månader, vilket vittnar om att en del av Sveriges mjölkbesättningar inte når den rekommenderade inkalvningsåldern. Eftersom könsmognaden, och därmed kvigans möjlighet att bli dräktig, styrs av kvigans vikt snarare än ålder, är kvigans tillväxt av stor betydelse. Syftet med studien var därför att belysa betydelsen av att genom rätt utfodring främja god tillväxt hos mjölkraskvigor och därmed nå en lägre inkalvningsålder än dagens svenska genomsnitt. Litteraturstudien visade att en hög tillväxt innan könsmognad var viktig för en möjlighet till tidig seminering samt ge en god reproduktionseffektivitet hos kvigan. En alltför hög tillväxthastighet kan begränsa kvigans kommande mjölkproduktion, dock har gränsen för den optimala tillväxthastigheten ökats över tid. När kvigan är äldre och dräktig finns en risk att en för energität foderstat leder till en hög fettansättning och överhull, vilket kan ge kalvningssvårigheter och lägre mjölkproduktion. Kvigans näringsbehov skiljer sig under uppfödningsperioden eftersom en högre vikt och tillväxthastighet också innebär ett högre näringsbehov. En jämförelse mellan ett grovfoder med en hög energikoncentration och ett grovfoder med låg energikoncentration gjordes. Det visade att ett grovfodermedel med en låg energikoncentration inte är lämpligt till kvigor som ska växa 800 g/d. Slutsatsen av studien var att en anpassad utfodring och tillväxt har stor potential att bidra till en sänkt genomsnittlig inkalvningsålder hos svenska mjölkraskvigor och öka mjölkföretagets hållbarhet.

A calving age of 23-24 months has long been a recommendation due to its positive effects on dairy farm sustainability. The average calving age of today is 26,7 months in Sweden, indicating that the recommended calving age is rarely achieved. The puberty, and therefore the possibility for the heifer to become pregnant, is regulated by the weight rather than the age of the heifer. This is why the heifer’s growth is of importance. The purpose of the essay was therefore to highlight the importance of the feeding and growth in dairy heifers to achieve a reduced calving age. The review showed that a rapid growth before puberty was important to make an early insemination possible and improve reproduction effectivity. Excessive growth can limit the heifer´s milk production potential as a dairy cow, although the optimal growth rate has increased over time. When the heifer is older and pregnant, a diet with too high energy concentration can lead to a high body condition score, increasing the risk of dystocia and reduced future milk production. The heifer’s nutritional needs differ during the rearing period, as greater weight and growth require higher nutrion intake. A comparison between forage with a high energy concentration and a forage with a low energy concentration was conducted. The results showed that the low-energy forage is inadequate for heifers that is expected to grow 800 g/d. The conclusion of the essay was that an adapted feed ration and controlled growth in dairy heifers have a great potential to contribute to a lower average calving age in Swedish dairy herds and enhance the dairy farms sustainability.