Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Uppvakning efter generell anestesi är ett riskfyllt moment som står för en tredjedel av den
anestesirelaterade mortaliteten hos hästar. Användandet av α2-adrenoceptoragonister är en
hjälpande faktor för att få uppvakningen lugnare och mindre riskfylld. Det är också en konkret
möjlighet för anestesören att påverka utloppet av uppvakningen.
Xylazin och romifidin är vanligt förekommande α2-adrenoceptoragonister som administreras till
hästar i samband med uppvakningen. Det saknas i dagsläget information angående vilken av dessa
som genererar bäst kvalitet på uppvakningen, eller om det finns andra läkemedel som ger bättre
resultat. Många tidigare studier inom ämnet är gjorda utomlands och därav saknas kunskap om
ämnet i förhållande till förutsättningarna på svenska hästsjukhus. Syftet med studien var därför att
ta reda på vilka sederande läkemedel som används i samband med uppvakningen på två hästsjukhus
i Sverige samt om någon av dessa läkemedel genererar bättre kvalitet på uppvakningen.
Totalt samlades journaler för 646 hästar in från två hästsjukhus i Sverige under åren 2023 och
2024. Informationen som granskades från journalerna var vilka läkemedel som administrerats i
samband med uppvakningen, uppvaksgradering, ålder och vikt på hästarna, längden på anestesin
och längden på uppvakningen samt vilket ingrepp som utförts. Inklusionskriterierna var en ålder
mellan 1 till 15 år och en vikt mellan 350 kg och 650 kg.
Resultatet visade att administrering av xylazin i samband med uppvakningen var vanligast på de
undersökta hästsjukhusen. Den grupp som var minst till antalet var de hästar som endast
administrerats romifidin i samband med uppvakningen. Gruppen som administrerades romifidin och
xylazin i kombination erhöll högst uppvaksgradering. För de hästar som administrerades romifidin
i samband med uppvakningen fanns en korrelation vad gäller dos av sedering och kvaliteten på
uppvakningen där en högre dos romifidin genererade en högre uppvaksgradering enligt Young och
Taylors uppvaksgraderingsskala.
Konklusionen för den här studien är att mer forskning behövs för att ta reda på vilken sedering
som genererar bäst kvalitet på uppvakningen. Fortsättningsvis kom studien fram till att en mer
samstämmig metod för att bedöma kvaliteten på uppvakningen hos hästar som genomgått generell
anestesi kan vara bra att undersöka i framtida forskning.

Recovery from general anesthesia is a riskful event that accounts for one third of anesthesia-related
mortality in horses. The use of α2-adrenoceptor agonists is helpful for a calmer and less riskful
recovery. It is also a concrete opportunity for the anesthetist to influence the outcome of the
recovery.
Xylazine and romifidine are commonly used α2-adrenoceptor agonists that are administered to
horses during recovery. There is currently no information regarding which of these generates the
best quality of recovery, or whether there are other drugs that give better results. Many previous
studies in the subject have been conducted abroad, and as a result there is a lack of knowledge about
the subject in relation to the conditions in Swedish equine hospitals. The purpose of the study was
therefore to find out which sedative drugs are used during recovery and whether any of these drugs
improve quality of recovery.
A total of 646 horse medical records were collected from two equine hospitals in Sweden during
the years 2023 and 2024. The information reviewed from the medical records was which
medications were administered during recovery, how the recovery was assessed, the age and weight
of the horses, the duration of anesthesia, the duration of the recovery and which procedure was
performed. The inclusion criteria were an age between 1 and 15 years and a weight ranging from
350 kg to 650 kg.
The results showed that administration of xylazine during recovery was most common at the
examined equine hospitals. The group that was the smallest in number were the horses that were
only administered romifidine in during recovery. The group that was administered romifidine and
xylazine in combination received the highest recovery scoring. For the horses that were administered
romifidine during recovery, there was a correlation regarding the dose of sedation and the quality of
recovery, where a higher dose romifidine generated higher recovery scoring according to Young
and Taylor's recovery scoring system.
The conclusion of this study is that more research is needed to find out which sedation generates
the best quality of recovery. Furthermore, the study concludes that a more consistent method for
assessing the quality of recovery in horses that have undergone general anesthesia may be worth
investigating for future research.