Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Intramuskulära injektioner används ofta inom veterinärmedicin eftersom flera läkemedel kräver denna administrationsväg för att uppnå optimal effekt, samt för att sederande läkemedel ska verka snabbare. Studier på både hund och människa har dock visat att intramuskulära injektioner ofta hamnar subkutant eller i fascialplan. Vid intramuskulär injektion föreligger även en risk för oavsiktlig injektion i större blodkärl eller i närliggande nerver. Exempelvis finns det rekommendationer om att injicera i musculus (m.) quadriceps femoris i stället för i m. biceps femoris eftersom detta minskar risken för skador på nervus (n.) ischiadicus. Med detta i åtanke blir det viktigt att ha kunskap om vilka muskler som bör injiceras för att minimera feladministrering. Även smärtreaktionen från injektionen är något som ska minimeras för att jobba i linje med djurskyddslagen.
Kandidatarbetet utfördes i syfte att undersöka vilka lokalisationer som är vanligast för intramuskulära injektioner med sederande läkemedel samt varför olika personer föredrar att injicera sederande läkemedel i olika muskler. En enkätundersökning samt en kortare litteratursammanställning utfördes för att ta reda på för- och nackdelarna med att injicera sederande läkemedel i olika muskler.
Studier på hund visar både signifikanta resultat och icke signifikanta resultat på huruvida injektionens lokalisation påverkar sederingsdjup eller tiden till sedativ effekt. Injektioner i m. semimembranosus och cervikala epaxiala muskler på hund verkar kunna ge djupare sedering och en kortare tid till sedativ effekt i jämförelse med injektioner i m. gluteus och lumbara epaxiala muskler. Humanstudier har visat på att injektioner gjorda i m. deltoideus gav en högre plasmakoncentration av läkemedel jämfört med injektioner i m. gluteus.
I studier på hund presenterades signifikanta resultat som visade att injektioner i m. triceps brachii och m. quadriceps femoris gav en större smärtreaktion än injektioner gjorda i cervikala epaxiala muskler. I en studie på gyltor observerades däremot en större smärtreaktion vid injektion i m. fascia lata, men denna muskel inkluderades inte i de studier som utförts på hund.
Resultaten från enkätstudien visade att flest antal djursjukskötare, veterinärer och djurvårdare föredrog att injicera i m. quadriceps femoris vid injektioner med sedativa läkemedel på hund. Faktorn som främst bidrog till valet var enkelheten att palpera muskeln. Vidare visar resultatet från enkäten på att muskeln som hade sammanlagt högst procentandel på kategorierna minimera smärta, tid till sedering och lätt att palpera var m. supraspinatus. Resultatet indikerar på att injektioner i m. supraspinatus kan vara värt att studera i framtida studier.

Intramuscular injections are commonly used in veterinary medicine as some medications have it as a preferred administration route, and sometimes it is used to achieve a faster onset, for example, with sedative drugs. However, studies on both dogs and humans have shown that intramuscular injections often end up subcutaneously or in fascial planes. There is also a risk of injecting medications into larger blood vessels and nerves with an intramuscular injection. For example, there are recommendations to inject into m. quadriceps femoris instead of m. biceps femoris to avoid damage to the sciatic nerve. Therefore, it is crucial to have knowledge of which muscles should be injected to minimize administration errors. The pain reaction from the injection is also something that should be minimized to align with animal welfare laws.
This bachelor's thesis was conducted with the aim of investigating which locations are most common for intramuscular injections with sedative drugs and why different veterinary healthcare workers prefer to inject sedative drugs into various muscles. A survey and a brief literature review were conducted to explore the advantages and disadvantages of injecting sedative drugs into different muscles.
Studies on dogs have reported both significant and non-significant findings considering the connection between the injection site and the depth of sedation or time to sedative effect. Injections with sedative drugs into m. semimembranosus and cervical epaxial muscles in dogs seem to provide a deeper sedation and a shorter onset of time when compared to injections into m. gluteus and lumbar epaxial muscles. Human studies have indicated that injections made into m. deltoideus resulted in higher plasma concentrations of the drug than injections into m. gluteus.
Significant results were also observed in studies on dogs indicating that injections into m. triceps brachii and m. quadriceps femoris caused a greater pain reaction than injections into the cervical epaxial muscles. Injections into m. fascia lata showed a greater pain reaction in a study on pigs, however this muscle was not injected in any of the studies conducted on dogs.
The results from the survey showed that the highest number of veterinary nurses, veterinarians, and animal care workers preferred to inject m. quadriceps femoris when administering sedative drugs to dogs. The factor that contributed most to the choice of muscle was the convenience of palpating the muscle. When analyzing several different reasons, it was found that the muscle with the highest percentage in the following categories: minimizing pain, onset of time, and convenience of palpation was m. supraspinatus. This may indicate that m. supraspinatus is a muscle worth investigating in further studies.