Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hypotermi är en av de vanligaste komplikationerna relaterade till anestesi hos hundar.
Värmeregleringen hos hundar påverkas av faktorer som ålder, kroppsvikt, sjukdomstillstånd och
de läkemedel som ges under premedicinering och induktion. Hypotermi kan leda till hypotension,
hjärtarytmi, andningsdepression och förlängd återhämtningstid efter operation.
Under anestesi kan värmeförlust hos hundar uppstå på grund av kall omgivning, kontakt med
kalla ytor och operationstvätt. Med hjälp av förvärmning kan patienten upprätthålla normotermi
under den perioperativa fasen och i sin tur undvika hypotermi. Det finns tre huvudtyper av
förvärmningsmetoder; passiva, aktiva och metaboliska, där den aktiva metoden är mest effektiv.
Passiva metoder, som filtar eller bubbelplast, hjälper till att minimera förlusten av patientens
befintliga värme. Aktiva uppvärmningsmetoder innebär att värme tillförs direkt till patienten
genom exempelvis elektriska värmefiltar/värmedynor, värmelampor, forcerad varmluft - Bair
Hugger - och vätskevärmare för infusioner. Utöver detta kan kroppens metabolism stimuleras för
att producera endogen värme vilket i sin tur bidrar till att upprätthålla temperaturen under anestesi.
Syftet med enkäten var att samla in data om nuvarande rutiner, metoder som används för
förvärmning samt kartlägga eventuella svårigheter och hinder som personalen kan stöta på, som
tidsbrist, kunskapsluckor eller brist på resurser. För att uppnå detta mål genomfördes en
omfattande enkätundersökning riktad till operationspersonal, vilket inkluderade veterinärer,
djursjukskötare och djurvårdare. Enkäten som innehöll en introduktion och 13 frågor
distribuerades till 175 djursjukhus och kliniker i Sverige via e-post och mottogs av 167
djursjukhus och kliniker.
Utöver enkätundersökningen genomfördes en grundläggande litteratursökning för att samla in
och analysera forskning och riktlinjer gällande förvärmning av hundar. Litteraturen på
förvärmning av hundar var dock bristfällig och behövde utökas till katter, råttor och humanvården.
De flesta respondenterna (n=61) förvärmer sina patienter ibland, dock fanns det skillnader i
synen på om förvärmning är nödvändigt bland de olika yrkesgrupperna. De olika uppfattningarna
berodde delvis på patientens kroppstemperatur och den typ av ingrepp som skulle genomföras.
Detta arbete har i slutändan gett en tydligare inblick i hur rutinerna för förvärmning ser ut inom
djursjukvård för hundar i Sverige samt med hjälp av litteratursökningen gett en grund för
förvärmning på smådjur i sin helhet. Flera faktorer sågs som hinder men det vanligaste för
implementering av förvärmning var tidsbrist. Arbetet har lett till värdefulla insikter om vikten av
hur korrekt förvärmning kan förbättra hundens välmående och säkerhet perioperativt. Med den
positiva responsen som mottogs av enkäten är förhoppningen att detta arbete fungerar som
inspiration och pådrivande för vidare forskning och utveckling inom området.

Hypothermia is one of the most common complications related to anesthesia in dogs.
Thermoregulation in dogs is affected by age, body weight, disease state, and the medicine
administered during premedication and induction. Hypothermia can lead to hypotension, cardiac
arrhythmias, respiratory depression and prolonged recovery after surgery.
During anesthesia, heat loss in dogs can occur because of cold surroundings, contact with cold
surfaces and pre surgery washing. With preheating, the patient can maintain a normal temperature
during the perioperative phase, which is essential to avoid hypothermia. There are three main
types of preheating methods: passive, active and metabolic, with the active method being the
most effective. Passive methods, such as blankets or bubble wrap, help to minimize the loss of the
patient's existing heat. Active warming methods involve the application of heat directly to the
patient through, for example, electric heating blankets/heating pads, heat lamps, forced hot air -
Bair Hugger - and fluid warmers for infusions. In addition, the body's metabolism can be
stimulated to produce endogenous heat, which helps to maintain temperature during anesthesia.
The main goal of this study was to investigate the routines for pre-warming dogs in Sweden
and to identify the challenges experienced by the surgical staff. To achieve this aim, a
comprehensive survey targeted surgical staff, including veterinarians, nurses and animal
caretakers. The survey, which contained an introduction and 13 questions, was distributed to 175
animal hospitals and clinics in Sweden via e-mail and received by 167 animal hospitals and
clinics. The purpose of the survey was to collect data on current routines, methods used for prewarming
and to map any difficulties and challenges that the staff may encounter, such as lack of
resources, time or knowledge gaps.
In addition to the survey, a basic literature review was conducted to collect and analyze
existing research and guidelines regarding preheating of dogs. The literature on preheating dogs
was lacking and needed to be expanded to cats and rats. An overall picture was created by
combining the survey and the literature review.
Most respondents (n=61) preheat their patients sometimes, however, there were differences in
the views on preheating among the different professional groups. Their views depended partly on
the patient's body temperature and the type of procedure to be performed.
This work provided a clearer insight into the routines for preheating dogs in veterinary care in
Sweden and provided basic information for preheating small animals in general. Several factors
were seen as challenges, but lack of time was the most common.
This study led to valuable insights into the importance of correct preheating in improving the
well-being and safety of the dog during surgery. The survey's positive response is hoped to
inspire and motivate further research and development in the area.