Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Många hundar uppvisar stress på kliniker. Det är ofta förekommande att både hundar och hundägare uppfattar veterinärkliniker som negativa miljöer och veterinärbesök som negativa upplevelser.
Under domesticeringen gång har relationen mellan hund och människa utvecklats. Hundens huvudsyfte hos många familjer är idag strikt som sällskap och inte till arbete som många av dess förfäder användes till. Relationen till hunden har för många hundägare förändrats. Det är allt vanligare att hundägare identifierar sig själva som en’’pet parent’,’ som på svenska översätts till ’’husdjursförälder’’ och använder barn- och föräldratermer, exempelvis bäbis, barn, mamma och pappa när de omtalar sitt husdjur och sig själva.
Att allt fler hundägare väljer att kalla sig själv för ”pet parent” och hänvisar till sina hundar som sina barn kan visa på att relationen till hunden har stor vikt för dem emotionellt. Detta är för hunden troligtvis ömsesidigt då oxytocin frigörs hos hunden under längre tid vid återförening desto längre tid ägaren varit borta. Hunden kan även se sin primära ägare som en säker baspunkt likt ett barn gör med sin mamma. Denna relation är viktig att studera för djurhälsopersonal då den emotionella kopplingen mellan hund och hundägare kan användas till fördel vid ett klinikbesök.
Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka hur hundägares beteende inom en klinisk veterinärmedicinsk miljö påverkar deras hundar. Detta undersöktes med två enkätstudier, en till hundägare och en till djurhälsopersonal för att få två olika perspektiv på klinikbesöket, ett personligt och ett yrkesprofesionellt subjektivt perspektiv. Resultaten från enkäterna visade att en överväldigande majoritet av både djurhälsopersonalen och hundägarna ansåg att hundägarens känslor speglades av på deras hundar. 43% av hundägare svarade att positiva och negativa känslor påverkar hunden lika mycket. 39% av hundägare ansåg att negativa känslor har större påverkan än positiva. I frågan om stress så svarade 65% av hundägare att de upplevde stress i ingen till liten utsträckning under ett klinikbesök medan 59% av djurhälsopersonal nämnde stress som en av de mer frekventa känslorna de ser hos hundägare på klinik. I frågan om glädje svarade 66% av hundägare att de kände måttlig till stor utsträckning av glädje under ett klinikbesök tillskillnad från djurhälsopersonal där endast 19% nämnde glädje som en känsla de upplever hundägare visar.
Att som djurhälsopersonal kunna tolka hundägares känslor i olika situationer under ett klinikbesök har i denna studie visats vara svårt. Ojämförbara resultat mellan hundägare och djurhälsopersonal kan tyda på outforskade anledningar med individskillnader. Det är därför av vikt att djurhälsopersonal har i åtanke att känslor de anser hundägare visar inte alltid är känslor som hundägare själva anser att de upplever under besöket.

A lot of dogs show signs of stress in clinics. It is common for both dog and owner to perceive veterinary clinics as negative environments and veterinary visits as negative experiences.
The relationship between dog and human has changed from the beginning of domestication until now. Modern day dogs do not need to serve any other purpose than just company compared to their ancestors, who alongside company were also working dogs. It has become more common to identify oneself as a ‘’pet parent’’ while also using child and parent terms to refer to their pet and themselves with words such as baby, child, mom and dad.
The rise of more dog owners choosing to call themselves ‘‘pet parents’’ and referring to their dogs as their children may indicate that the relationship they have with their dogs is of great emotional value. The importance of the relationship between dog and human from the dogs perspective is most likely mutual as the release of oxytocin in dogs is prolonged during the reunion of a dog and its owner in relation to the length of time the owner has been absent. Dogs also view their primary owner as a secure base like a baby does with their mother. This relationship is important to study for animal health personnel because the emotional connection between dog and owner could be used as an advantage during a clinic visit.
The purpose of this candidate thesis is to research how dog owners’ behaviour in a clinical veterinarian environment can affect their dogs. This was researched with two questionnaires, one for dog owners and one for animal health workers to get two different perspectives on the owner and the dog. One personal perspective and one from a professional subjective perspective. The results from the questionnaires showed an overwhelming majority of both animal health personnel and dog owners believe that the owners’ behaviour was mirrored on to their dogs. 43% of dog owners thought negative and positive emotions affected their dog the same and 39% of dog owners thought negative emotions affected their dog more than positive. Regarding feeling stress during a veterinary visit, 65% of owners answered they felt none to small amounts of stress whilst 59% of animal health personnel considered stress as one of the most frequent feelings they see owners display during a veterinary visit. Regarding feeling happiness during a veterinary visit, 66% of owners answered they felt moderate to great amounts of happiness whilst only 19% of animal health personnel considered happiness as a feeling they see owners display.
To interpret owners’ feelings in a clinic as a member of animal health personnel has proven difficult in this study. Incomparable results between owners and animal health personnel indicate unexplored reasons with individual differences. It’s therefore important that animal health personnel keep in mind that the feelings they deem owners show might not be the same that the owners perceive to feel during the visit.