Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den postoperativa perioden är en del av den perianestetiska fasen med en hög mortalitetsrisk. Trots detta finns en risk att övervakningen under denna period bortprioriteras. Bristande rutiner under denna fas kan vara bidragande till utvecklandet av postoperativa komplikationer samt en orsak till att komplikationer inte upptäcks. American Society of Anesthesiologists fysiska statusklassificering (ASA-status) III–V är förknippade med en högre risk för anestesirelaterade komplikationer jämfört med patienter klassade som I–II. Syftet med detta kandidatarbete var att undersöka hur postoperativ övervakning av smådjur genomförs i praktiken på svenska smådjurskliniker. Fokus låg på förekomsten av standardiserade rutiner, skillnader i rutiner beroende på ASA-klassificering, dokumentationsmetod samt metoder för monitorering. Arbetet syftade även till att belysa vilka övervakningsparametrar som rekommenderades i litteraturen.
Detta arbete baserades på en litteratursammanställning samt en digital enkätundersökning som riktade sig till personal som utför postoperativ övervakning på smådjurskliniker och djursjukhus i Sverige. Totalt mottogs 112 enkäter varav 111 inkluderades i studiens resultat. Det framkom att majoriteten av respondenterna utför postoperativ övervakning, men att mindre än hälften använder standardiserade rutiner. Resultatet indikerade på att ett bestämt monitoreringsintervall för hela den postoperativa perioden är svårt att fastställa på grund av att en patients behov kan ändras kontinuerligt under den postoperativa fasen. Olika patienter med samma ASA-status kan även ha varierande behov av övervakning. Däremot indikerade en högre ASA klassificering att patienten kan vara i behov av en mer omfattande övervakning. Resultatet visade även att det vanligaste sättet att dokumentera den postoperativa perioden var genom en kort notering i journalen.
Arbetet konkluderade att förbättringar för den postoperativa övervakningen bör utföras för en ökad patientsäkerhet och en tryggare arbetsmiljö. Bristen på litteratur kring den postoperativa perioden visar på att mer forskning behövs inom området för att utförliga riktlinjer ska kunna utformas.

The postoperative period is a perioperative phase with a high risk of mortality. Despite this, there is a risk that monitoring during this period is of low priority. Insufficient routines during this phase can contribute to the development of postoperative complications as well as complications going undetected. American Society of Anaesthesiologists physical status classification systems (ASA-classification) III-V are associated with an increased risk of anaesthesia related complications among patients compared to patients classified as I-II.
The aim of this bachelor’s thesis was to investigate how postoperative monitoring of small animals is performed in practice at small animal clinics and animal hospitals in Sweden. Focus was on the occurrence of standardised routines, the differences in routines depending on ASA-classification, methods of documentation as well as monitoring. The thesis also aimed to identify the parameters recommended for monitoring in scientific literature.
This thesis was based on a literature compilation and a digital survey aimed towards personnel performing postoperative monitoring at small animal clinics and animal hospitals in Sweden. In total, 112 survey responses were received, of which 111 were included in the study. The majority of participants perform postoperative monitoring, but less than half use standardised routines. The results indicate that a set interval for monitoring for the entirety of the postoperative phase is difficult because the patient's need continuously alters throughout the postoperative phase. Separate patients with the same ASA-classification can also have different monitoring needs. However, a higher ASA-classification indicates a need for more extensive monitoring. The results also indicated that the most common method of documenting the postoperative phase was with a brief note in the patient’s medical record.
The thesis concludes that improvements can be made in postoperative monitoring to increase patient safety and to create a more secure work environment. The lack of literature around postoperative monitoring shows that more research is needed to create comprehensive guidelines.