Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bete är en central del av mjölkproduktionen både i Sverige och många andra länder. I svensk kontext är betet dessutom lagstadgat, vilket gör det särskilt relevant att undersöka hur olika betesstrategier påverkar djurvälfärd, miljö och ekonomi. Denna litteraturstudie syftar till att sammanställa och analysera aktuell forskning om dessa samband, med fokus på olika typer av betesstrategier.

Resultaten visar att betesdrift generellt främjar djurvälfärd genom att möjliggöra naturligt beteende som rörelse och födosök. Särskilt nattbete eller strategiskt delbete verkar kunna förbättra både välfärd och produktion. Miljömässigt bidrar bete till minskad energianvändning, bättre kvävecykel och ökad biologisk mångfald, särskilt i extensiva system med klöverrika vallar. Samtidigt finns målkonflikter, där hög betesandel kan minska avkastningen per djur och därmed öka växthusgasutsläpp per kilo mjölk.

Ekonomiskt tyder resultaten på att ett måttligt betesintag ofta ger balans mellan foderkostnader och produktionseffektivitet, särskilt när bete kombineras med kompletterande foder. Teknikutveckling som virtuella stängsel, pekar mot möjligheter att minska arbetsbördan och öka flexibiliteten i framtidens betesdrift.

Studien visar att det inte finns en universell lösning, utan att val av betesstrategi bör anpassas efter gårdens resurser, mål och tekniknivå. Med rätt utformning kan betesdrift bidra till en hållbar mjölkproduktion där djurvälfärd, miljöhänsyn och ekonomi förenas.

Grazing is a central component of dairy production in Sweden and many other countries. In the Swedish context, grazing is also legally mandated, which makes it particularly relevant to examine how different grazing strategies affect animal welfare, environmental impact, and farm economics. This literature review aims to compile and analyse current research on these interconnections, focusing on systems such as rotational grazing, strip grazing, night grazing, and exercise-only access.

Findings indicate that grazing generally promotes animal welfare by allowing natural behaviours such as movement and foraging. Night grazing and strategically timed access to pasture appear to improve both animal welfare and milk production. Environmentally, grazing systems contribute to reduced energy use, improved nitrogen cycling, and increased biodiversity—particularly in extensive systems with legume-rich pastures. However, trade-offs exist: a high proportion of grazing may reduce per-animal milk yield, which can increase greenhouse gas emissions per kilogram of milk produced.

From an economic perspective, moderate grazing intake often provides the best balance between feed costs and production efficiency, especially when combined with complementary feeding indoors. Technological innovations, such as virtual fencing, offer opportunities to reduce labour demands and enable more flexible grazing systems in the future.
The study concludes that no one-size-fits-all solution exists. Grazing strategies should be tailored to each farm’s goals, resources, and technological capacity. With proper design and management, grazing can support a sustainable dairy production system that balances animal welfare, environmental responsibility, and economic viability.