Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The post-industrial area Gåsebäck in Helsingborg will undergo an urban transformation. When and how this will happen is uncertain, but the objective is to create a mixed-use district in which culture, businesses and residents will coexist. As there is a sense of stagnation in the area today, both locals and the municipality want something to happen in the short term. The municipality would like to introduce more vegetation to the area, but as the area consists mostly of hard surfaces or contaminated soil, this is a challenge.
This thesis investigates how urban developers can work strategically and proactively toward placemaking through prototyping and temporary installations, in a context characterised by great uncertainty. By understanding ‘place’ through a framework of temporality, heritage, memory, and assemblage theory, the values and impact of temporary design have been explored in the context of Gåsebäck. To enrich the discussion on transforming post-industrial areas, this thesis draws parallels with Norra Sorgenfri in Malmö, a comparable industrial district characterised by fragmented land ownership, in which the municipality has had difficulties in realising its urban development vision.
Through insights from literature, site visits, site analyses, and reference projects, two design proposals have been developed. These proposals aim to increase vegetation in the area, highlighting Gåsebäck’s industrial heritage, partly through incorporating upcycled materials, and in minor ways enhancing a sense of connection between Gåsebäck and the rest of Helsingborg.

Det postindustriella området Gåsebäck i Helsingborg står inför en stadsomvandling. När och hur detta kommer att ske är osäkert, men målet är att skapa en blandad stadsdel där kulturella verksamheter, företag och invånare kan samexistera. Då området idag präglas av en känsla av stagnation, vill både kommunen och aktörer som verkar på platsen att något ska hända på kort sikt. Kommunen vill introducera mer grönska i området, men eftersom Gåsebäck i stor utsträckning består av hårdytor och förorenad mark, är detta en utmaning.
Denna uppsats undersöker hur stadsutvecklare kan arbeta strategiskt och proaktivt med platsskapande genom prototyper och temporära lösningar, i en kontext präglad av stor osäkerhet. Genom att förstå begreppet ’plats’ med hjälp av ett teoretiskt ramverk bestående av temporalitet, arv, minne och ’assemblage theory’ har värdet och effekterna av temporär design utforskats utifrån Gåsebäck som sammanhang. För att berika diskussionen om omvandling av postindustriella områden drar arbetet paralleller till Norra Sorgenfri i Malmö, ett jämförbart industriområde med fragmenterat markägande, där kommunen haft svårigheter att förverkliga sin vision.
Genom insikter från litteratur, platsbesök, platsanalyser och referensprojekt har två designförslag utvecklats. Dessa förslag syftar till att öka grönskan i området, lyfta fram Gåsebäcks industriella arv, delvis genom användandet av återbrukade material, samt bidra till att stärka kopplingen mellan Gåsebäck och övriga Helsingborg.