Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syfte: Hundar av rasen shetland sheepdog är överrepresenterade bland hundar som drabbas av tillståndet slipped tendon. Flera studier har genomförts genom åren för att utvärdera kirurgisk behandlingsmetod och dess resultat men slipped tendon är fortfarande relativt outforskat. Denna studie avsåg att utvärdera bland annat riskfaktorer, symptom, rehabilitering, behandlingsmetod och komplikationer med hjälp av en digital enkät.

Resultat: Resultatet visade att merparten av de som drabbades var relativt unga intakta tikar (55 %). Vid symptomdebut var det vanligast att de drabbade fallen utförde någon typ av högintensiv aktivitet. Graden av smärta varierade och grav hälta (58 %) var den vanligaste graden av hälta. Många återgick till sin ursprungliga aktivitetsnivå efter utläkt skada (63 %). Det tog 3–12 månader för tillfrisknande för de flesta av fallen som återgick till samma aktivitetsnivå som innan skadan. Huvuddelen av fallen behandlades kirurgiskt (87 %) inom 3 månader från symptomdebut.

Komplikationer förekom hos 33 % av fallen efter kirurgisk åtgärd varav 56 % av dem krävde ny kirurgisk åtgärd. Många fall fick rehabilitering (71 %) och innehållet i rehabiliteringen varierade mycket. Majoriteten av fallen i studien hade endast drabbats av slipped tendon på ett ben (75 %).

Slutsats: Resultaten i denna studie följer ett mönster som liknar det som har beskrivits i tidigare studier. Även om resultaten inte med säkerhet kan generaliseras till alla hundar av rasen shetland sheepdog i Sverige ger arbetet värdefull information om hanteringen av slipped tendon hos rasen i landet. Studien tyder på att hundarna drabbas av slipped tendon i relativt ung ålder, ofta i samband med högintensiv aktivitet. Majoriteten av hundarna behandlas kirurgiskt och genomgår rehabili-tering postoperativt. Komplikationer förekommer relativt ofta men de flesta hundarna återgår till sin ursprungliga aktivitetsnivå efter utläkt skada.

Background: The Shetland Sheepdog breed is overrepresented among dogs affected by the condition known as slipped tendon. Several studies have been conducted over the years to evaluate surgical treatment methods and their outcomes but slipped tendon remains a relatively under-researched condition. This study aimed to assess for example risk factors, symptoms, rehabilitation, treatment methods and complications through a digital survey.

Results: The results showed that the majority of affected dogs were relatively young intact females (55%). The onset of symptoms was most commonly associated with the dogs performing some type of high-intensity activity. Pain levels varied to some extent and severe lameness (58%) was the most common degree of lameness among the affected dogs. Many dogs returned to their pre-injury activity levels after recovery (63%). It took 3-12 months for recovery in most of the dogs that returned to their original activity levels. The majority of the dogs underwent surgical treatment (87%) within three months of the onset of symptoms.

Complications occurred in 33% of the dogs after surgery, with 56% of those requiring additional surgical intervention. Many dogs received rehabilitation (71%) and the content of the rehabilitation varied significantly. The majority of the dogs in the study had a history of slipped tendon in only one leg (75%).

Conclusions: The results of this study follow a pattern similar to what researchers have found in previous literature. Although the findings can not be definitively generalized to all Shetland Sheepdogs in Sweden, the study provides valuable information about the management of slipped tendon in the breed in the country. The study suggests that dogs are affected by slipped tendon at a relatively young age, often in connection with high-intensity activity. The majority of dogs are treated surgically and undergo postoperative rehabilitation. Complications occur relatively frequently but most dogs return to their original activity levels after the injury had healed.