Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Cinnoberbaggen (Cucujus cinnaberinus) är en rödlistad art som klassas som starkt hotad art och är
nästan utrotad i Sverige förutom i Uppland. Cinnoberbaggen lever majoriteten av sitt liv under
barken på döda eller döende träd. Den har en metapopulationsstruktur, vilket gör den beroende av
god konnektivitet mellan dess subpopulationer.

Syftet med arbetet har varit att undersöka hur gröna korridorer kan användas för att gynna artens
spridning och överlevnad i Uppsala. Arbetet har utgått från att förstå cinnoberbaggen och gröna
korridorer. Dessa teorier har sedan sammanslagits för att skapa en lösning för cinnoberbaggen i
Uppsala, Ultuna. Arbetet är uppbyggt på litteraturstudier, dokumentstudier med kedjeföljdsmetod.

Det finns goda möjligheter för att stärka cinnoberbaggens population i Uppsala. Den kan stärkas
med hjälp av gröna korridorer med väl planerad långsiktig förvaltning och lokalt engagemang. En
ekologisk flaskhals identifieras i västra Ultuna där artens spridning begränsas av den öppna marken.
Förslaget består av att anlägga en grön korridor med trädslag som asp, sälg, tall och poppel med
biodepåer av död ved för att gynna cinnoberbaggen. Korridoren kommer även stärka konnektivitet
mellan skogsområdena Bäcklösa och Statskogen, två platser där arten finns eller har funnits.

Viktigaste aspekten för förekomsten av cinnoberbaggen är mängden och kvalitén på den döda veden.
Det råder inte helt konsensus kring preferenser i habitat, dock är dessa studier utspridda över Europa
och det finns antagligen lokala variationer. En arts habitatpreferens måste tas hänsyn till vid
anläggning och planering av gröna korridor, efter som en arts lösning kan bilda barriärer för en
annan.

Social och lokal acceptans är viktigt att ta i beaktning för en social hållbarhet, det kan skapas genom
att informera och skapa förståelse. Ekologisk respons är svårt att förutspå, därför behöver skötseln
och uppföljningen vara anpassningsbar och flexibel. En välplanerad grön korridor i Ultuna är en
viktig strategisk åtgärd för att gynna cinnoberbaggen och dess metapopulationer i Uppsalaområdet.
Arter med liknande habitatkrav kommer troligen också att gynnas av dessa åtgärder. Arbetet visar
att gröna korridorer är ett viktigt verktyg för att stärka bevarandet av cinnoberbaggen i Uppsala.

Cucujus cinnaberinus is a critically endangered species and is nearly extinct in Sweden, except in
Uppland. This species spends most of its life under the bark of dead or dying trees and has a
metapopulation structure, making it depend on good connectivity between habitats and its
subpopulations.

The purpose of this study has been to examine how green corridors can be used to support the species
survival in Uppsala. This work is based on understanding of Cucujus cinnaberinus and green
corridors combine those two theories to propose a solution in Ultuna in Uppsala. The study is based
on literature reviews, document analysis and using the Chain-of-evidence method.

There are promising possibilities to strengthen the population of Cucujus cinnaberinus in Uppsala
through green corridors with long term management and the support of local engagement. Western
Ultuna has been identified as an ecological bottleneck, where the species dispersal in limited by
open land. The proposal involves establishing a green corridor composed of local tree species such
as populs tremule, salix caprea, pinus sylvestris along with artificial dead wood depots to support
the beetle’s habitat. The corridor will also strengthen the connectivity between the woodland areas
of Bäcklösa and Stadsskogen places where the species is known to exist or has existed in the past.

One important factor for the appearance of Cucujus cinnaberinus is the quality and quantity of dead
wood. There is no clear consensus on the species habitat preferences, as existing studies are spread
across Europe and likely reflect local ecological variation. Habitat needs must therefore be
considered and planned for when planning green corridors since a corridor that benefits one species
might create barriers for another.

Social and local acceptance is also important for social sustainability, which can be promoted
through education, public awareness and acceptance. Because ecological responses are hard to
predict, an adaptive and flexible strategy is of the most importance. A well-designed green corridor
in Ultuna is a strategic place to support Cucujus cinnaberinus and its metapopulations in the Uppsala
area. Other species with similar habitat requirements are also likely to benefit from these efforts.