Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Stockholm är en växande stad och nya stadsdelar växer fram på tidigare obebyggd mark eller på överdäckad infrastruktur. I denna process riskerar viktiga landskaps- och kulturvärden att gå förlorade. Östra Hagastaden är ett aktuellt exempel, där ett stort stadsutvecklingsprojekt planeras i mötet mellan Nationalstadsparken och 1800-talets stenstad. Den gällande detaljplanen har kritiserats för bristande hänsyn till landskapsbilden, en låg andel grönytor och utemiljöer för barn och unga, samt för att inkräkta på områdets riksintressen. I vårt examensarbete ifrågasätter vi den gällande detaljplanen och presenterar ett gestaltningsförslag som tar större hänsyn till platsens riksintressen och samtidigt visar hur ett utökat parkstråk kan hjälpa till att väva samman den nya stadsdelen.

Syftet är att visa hur minskad exploatering och omdisponering av volymer kan frigöra ytor för en utökad stadsdelspark och ett skolområde med goda vistelsekvaliteter. Förslaget knyter an till Stockholms parktradition och fokuserar särskilt på barn och ungas behov.

Vi har arbetat med “analys genom syntes” och Christophe Girots Four Trace Concept för att förstå platsens lager, historia och rumsliga samband. Referensprojekt, platsbesök och 3D-modellering har använts genom processen.

Förslaget presenteras på fyra A1-plancher. Parken delas in i tre karaktärer – Tallgläntan, Hagen och Lunden – som vävs samman av strukturerade stråk. Vårt förslag visar hur stadsutveckling kan kombineras med bevarandet av kultur- och naturvärden, samt bidra till ökad folkhälsa, social hållbarhet och klimatresiliens. Med förslaget vill vi visa hur framtidens stad kan utformas med landskapet som utgångspunkt, där gröna strukturer inte ses som restytor, utan som bärande element i en hållbar och inkluderande stadsutveckling

Stockholm is expanding, and new districts are emerging on previously undeveloped land or above covered infrastructure. In this process, valuable landscape and cultural values risk being lost. Östra Hagastaden is one such case, where a major development is planned between the Royal National City Park and the 19th-century stone city. The current detailed development plan has been criticized for its limited green areas, lack of outdoor spaces for children and youth, and for conflicting with designated national interests.

This thesis questions the existing plan and proposes a design proposal that respects the site’s national values while creating a more connected and inclusive neighborhood. By reducing building density and redistributing volumes, space is made available for an extended district park and a school area with high-quality outdoor environments.

The proposal draws inspiration from Stockholm’s park tradition and landscape character and is designed with particular attention to the needs of children and young people. Furthermore, the proposal uses green structure as a tool for cohesion and resilience. The design process is based on “analysis through synthesis” and Girot’s Four Trace Concept, combining site analysis, sketching, and modeling.

The proposal introduces three spatial characters — the Pine Glade, the Meadow, and the Woodland Grove — interconnected by structured paths. It illustrates how landscapebased urbanism can support ecological, social, and climate goals in future city planning.