Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Användningen av mikroskogar för att öka stadens krontäckning och på detta vis förbättra miljön för dess invånare har blivit allt vanligare. Forskning visar att denna typ av strukturrika planteringar med artrik sammansättning är positivt för social rekreation och biologisk mångfald samt resiliens mot klimatförändringar och skadeangrepp. Miyawakimetoden har blivit en populär metod för plantering av mikroskog. Den japanska planteringsmetoden utgår ifrån tätt planterad, snabbt växande vegetation där växtvalen utgörs av den potentiella naturliga vegetationen. Strävan efter ökad krontäckning kan dock innebära komplikationer där kvantitet snarare än kvalitet får styra. Risken finns att vegetationen, tvärtemot syftet, levererar ekosystem-otjänster som dålig växtetablering, otrygghet och ökade kostnader. Denna uppsats utgår från en litteraturstudie av Miyawakimetoden. Dess syfte är dels att undersöka metodens innehåll och vad den manifesterar, dels att granska möjligheter och begränsningar utifrån skandinaviska förutsättningar. Studien diskuterar ett flertal ekosystemtjänster associerade med Miyawakimetoden. Litteraturen pekar vidare på Miyawakimetodens konflikter dels med stadslandskapet, dels med det skandinaviska klimatet där dendrofloran innebär stora utmaningar i fråga om växtval och långsiktig utveckling. Miyawakimetodens tillämpande i Skandinavien kan därför vara utmanande utan fundamentala anpassningar av vad grundidén stipulerar.

The use of microforests to increase urban canopy cover and thereby improve the environment for its inhabitants has become increasingly common. Research shows that this type of structurally rich plantings with a diverse species composition are beneficial for social recreation, biodiversity, and resilience against climate change and pests. The Miyawaki method has become a popular approach to planting microforests. The Japanese method is based on densely planted, fast-growing vegetation where the selection of plant species is based on the potential natural vegetation. However, the desire of increased canopy cover may come with complications, where quantity rather than quality takes precedence. There is a risk that the vegetation, in contrary to its intended purpose, may lead to ecosystem disservices, such as poor plant establishment, safety issues and increased costs. This thesis is based on a literature study of the Miyawaki method. The aim is both to examine the content of the method and what it manifests, as well as to review its opportunities and limitations in Scandinavian conditions. The study discusses several ecosystem services associated with the Miyawaki method. Furthermore, the literature points to conflicts between the Miyawaki method and the urban landscape, as well as the Swedish-Scandinavian climate, where the dendroflora presents major challenges in terms of plant selection and long-term development. Therefore, the application of the Miyawaki method in Scandinavia may be challenging without fundamental adaptations of its core principles.