Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Till bakgrund av urbanisering, klimatförändringar och minskad biologisk mångfald har återanknyt-ning till naturen i staden lyfts fram som en potentiell lösning. Eftersom mötet mellan stadens män-niskor och naturen ofta sker utomhus, har landskapsarkitekten en central roll i att stärka denna re-lation. Uppsatsen syftar till att undersöka hur naturanknytning och relationen mellan människa och natur fungerar, för att tillgängliggöra kunskapen för landskapsarkitekter. I en litteraturstudie presen-teras hur människans relation till naturen formas, och vilka faktorer som påverkar en naturanknyt-ning. Med stöd i teori om anknytning och platsanknytning, analyseras resultatet som sedan står till grund för ett förslag på 10 principer för naturanknytande landskapsarkitektur. Resultatet diskuteras i förhållande till landskapsarkitektens praktik, och skissen används som ett kommunikationsverktyg för att visa olika tankar och ge förslag på tillämpning. Hela uppsatsens resultat visar på att land-skapsarkitekten på flera sätt har möjlighet att främja människans relation till naturen och motverka de barriärer som hindrar naturanknytningen i staden. Detta skulle kunna innebära att landskapsarki-tekten kan bidra till både människans och naturens välmående i framtiden.

Considering urbanization, climate change and biodiversity loss, reconnecting with nature in urban environments has been suggested as a potential solution. Since the interactions between urban dwell-ers and nature often takes place outdoors, landscape architects have a key role to play in strengthen-ing the human-nature relationship. This thesis aims to explore how nature connectedness and hu-man-nature relationships function and make this knowledge available to landscape architects. Through a literature review, this study explores how the human-nature relationship is formed and identifies factors which influence people’s connection to nature. The results are analysed using at-tachment theory and place attachment theory which are transformed into ten guidelines for nature connectedness through landscape architecture. In this section, the results from the literature review are discussed in relation to landscape architecture practice, communicating ideas and concepts through sketching. The overall findings of this thesis indicate that landscape architects have multiple opportunities to enhance the human-nature connectedness and counteract the barriers that could get in the way of human’s connection to nature in the city. This suggests that landscape architects could contribute to the well-being of both humans and nature in the future.