Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna studie undersöker hur historiska vattenhanteringsmetoder från forntida Egypten och Machu Picchu kan inspirera till hållbara lösningar för dagens och framtidens vattenhantering i Sverige. I studien ges argument för att klimatförändringarna, med mer frekventa skyfall och längre torrperioder, sätter press på befintliga svenska vattenhanteringssystem och kräver en omfattande omställning. Genom en jämförande analys av de historiska vattenhanteringsmetoderna och dagens svenska förhållanden identifieras lärdomar och principer som kan inspirera för att öka resiliensen och hållbarheten i urbana miljöer. Studien visar att forntida Egyptens bassängsbevattningssystem, anpassat till Nilens årliga översvämningar, illustrerar värdet av att anpassa sig till och utnyttja naturens egna cykler och processer. Machu Picchus terrassering och dräneringssystem framhålls som ett exempel på hur stora mängder nederbörd kan hanteras i brant terräng och samtidigt skapa multifunktionella ytor.

Resultaten visar att terrassering, anpassad till svenska förhållanden, kan vara en relevant strategi för att hantera dagvatten lokalt, minska översvämningsrisken och skapa ekologiska samt rekreativa värden. Studien betonar även vikten av att omvärdera synen på vatten som en resurs snarare än ett problem och att integrera naturbaserade lösningar för att skapa mer hållbara och klimatanpassade städer.

This thesis identifies historical water management methods from ancient Egypt and Machu Picchu and examines whether these can inspire sustainable solutions for stormwater management in Sweden. Climate change, with increased heavy rainfall and longer drought periods, puts pressure on existing Swedish stormwater management systems, which requires a comprehensive transformation.

Through a comparative analysis of historical and modern Swedish water management systems, innovative approaches and methods are identified that can inspire to increase resilience and sustainability in urban environments. The thesis shows that ancient Egypt’s basin irrigation system, adapted to the Nile’s annual floods, illustrates the value of adapting to and utilizing nature’s own cycles and processes. Machu Picchu’s terracing and drainage systems are highlighted as examples of how large amounts of precipitation can be managed in steep terrain while creating multifunctional surfaces.

The results demonstrate that terracing adapted to Swedish conditions, can be a relevant strategy for managing stormwater locally, reducing flood risk, and creating ecological and recreational values. The thesis also emphasizes the importance of re-evaluating the perception of water as a resource rather than a problem and integrating nature-based solutions to create more sustainable and climate-adapted cities.