Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

För att utveckla tekniska lösningar som både möter branschens praktiska behov och driver på hållbarhetsarbetet inom lantbruket krävs det involvering av lantbrukare. Genom att analysera fyra agtech-företag – Ekobot, Tegbot, Traktor Arvid och DAT – belyser studien de strategier och metoder som används för att integrera användare i utvecklingen av nya teknologier. Fokus ligger på användarmedverkan som en nyckelfaktor för att förbättra produktutveckling och möta de utmaningar som jordbruket står inför i en tid präglad av digitalisering och ökande hållbarhetskrav.

Bakgrunden till arbetet ligger i de globala målen för hållbar utveckling, särskilt behovet av att kombinera effektiv produktion med minskade miljöutsläpp. Lantbruket står inför betydande krav på anpassning, inte minst genom att implementera nya teknologier som utnyttjar artificiell intelligens. Trots detta saknas ofta en djupare förståelse för lantbrukarnas praktiska behov, vilket kan leda till att innovationer misslyckas eller inte används fullt ut. Studien betonar vikten av att integrera lantbrukarna i innovationsprocessen, inte bara som passiva användare utan som aktiva medskapare. Uppsatsen kombinera teoretiska perspektiv på innovation från både makro- och mikronivå. Innovationssystemteorin används för att analysera samspelet mellan olika aktörer som forskare, företag och lantbrukare, medan ett mikroperspektiv lyfter fram lantbrukarens direkta roll i processen. För att mäta innovationsmognad och användarvänlighet appliceras modeller som KTH Innovation Readiness Level och Scaling Readiness Framework, vilka bidrar till att förstå hur långt ett företag har kommit i sin utveckling och hur väl dess produkter möter marknadens krav.

Den kvalitativa metoden inkluderar semistrukturerade intervjuer med representanter från de fyra agtech-företagen. Resultatet visar att framgångsrika agtech-företag kännetecknas av ett nära samarbete med lantbrukare, där användarnas praktiska erfarenheter integreras i allt från design till testning och implementering. Detta samarbete resulterar i tekniska lösningar som är bättre anpassade till verkliga behov och som snabbare kan kommersialiseras. Användarmedverkan sker på flera nivåer, från teknisk feedback och testning i realistiska miljöer till strategiska diskussioner om långsiktiga mål. Studien identifierar även utmaningar, såsom bristande resurser hos mindre företag och svårigheter att balansera tekniska krav med användarnas behov.

Ett centralt fynd är att lantbrukarnas medverkan leder till förbättrad produktkvalitet och ökad användarvänlighet. Genom att ta in feedback tidigt i processen kan företagen minska risken för kostsamma omarbetningar och öka chanserna för att deras innovationer accepteras på marknaden. Företag som satsar på att bygga långsiktiga relationer med användare framstår som mer framgångsrika, särskilt i en bransch där teknikens praktiska tillämpning är avgörande.

Uppsatsen avslutar med att understryka vikten av att lantbrukare ses som aktiva partners i utvecklingsprocessen. Deras praktiska kunskap och erfarenheter är ovärderliga för att skapa hållbara och ändamålsenliga teknologier. För framtiden föreslås att ytterligare forskning bör fokusera på hur olika grader av användarmedverkan påverkar innovationsprocessens resultat samt hur samarbeten mellan lantbrukare, forskare och företag kan förbättras. Studien pekar också på behovet av att utveckla policyer och resurser som stöder denna typ av samarbete, särskilt för små och nystartade företag som saknar omfattande interna resurser.

Genom att belysa samspelet mellan agtech-företag och lantbrukare bidrar uppsatsen med viktiga insikter om hur teknisk innovation kan stärkas för att möta framtidens krav på hållbarhet och effektivitet inom lantbrukssektorn. Den visar att användarmedverkan inte bara är ett verktyg för att förbättra tekniska lösningar, utan också en förutsättning för att skapa innovationer som verkligen gör skillnad.

To develop technological solutions that address both the practical needs of the agricultural sector and advance sustainability efforts, the involvement of farmers is essential. By analyzing four agtech companies—Ekobot, Tegbot, Traktor Arvid, and DAT—the study highlights the strategies and methods employed to integrate users into the development of new technologies. The focus is on user participation as a key factor in enhancing product development and addressing the challenges agriculture faces in an era marked by digitalization and increasing sustainability demands.
The background of the study is rooted in the global Sustainable Development Goals, particularly the need to combine efficient production with reduced environmental emissions. Agriculture faces significant adaptation demands, especially through the implementation of new technologies utilizing artificial intelligence. Despite this, a deeper understanding of farmers' practical needs is often lacking, which can lead to innovations failing or being underutilized. The study emphasizes the importance of integrating farmers into the innovation process, not just as passive users but as active co-creators.
The thesis combines theoretical perspectives on innovation from both macro- and micro-levels. Innovation systems theory is used to analyze the interactions between various actors, such as researchers, companies, and farmers, while a micro-perspective highlights the farmer's direct role in the process. To assess innovation maturity and user-friendliness, models such as the KTH Innovation Readiness Level and Scaling Readiness Framework are applied. These models provide insights into how far a company has progressed in its development and how well its products align with market demands.
The qualitative methodology includes semi-structured interviews with representatives from the four agtech companies and an extensive literature review. The results reveal that successful agtech companies are characterized by close collaboration with farmers, where users’ practical experiences are integrated into everything from design to testing and implementation. This collaboration leads to technological solutions that are better adapted to real-world needs and can be commercialized more quickly. User participation occurs at multiple levels, ranging from technical feedback and testing in realistic environments to strategic discussions on long-term goals. The study also identifies challenges, such as limited resources in smaller companies and difficulties in balancing technical requirements with user needs.
A key finding is that farmer involvement improves product quality and enhances user-friendliness. By incorporating feedback early in the process, companies can reduce the risk of costly redesigns and increase the likelihood of market acceptance. Companies that invest in building long-term relationships with users appear more successful, particularly in a sector where the practical application of technology is critical.
The thesis concludes by emphasizing the importance of viewing farmers as active partners in the development process. Their practical knowledge and experience are invaluable for creating sustainable and effective technologies. For the future, the study suggests that further research should focus on how varying degrees of user participation affect innovation outcomes and how collaborations between farmers, researchers, and companies can be improved. It also highlights the need to develop policies and resources that support this type of collaboration, especially for small and startup companies that lack extensive internal resources.
By illuminating the interaction between agtech companies and farmers, the study provides valuable insights into how technological innovation can be strengthened to meet future demands for sustainability and efficiency within the agricultural sector. It demonstrates that user participation is not only a tool for improving technological solutions but also a prerequisite for creating innovations that genuinely make a difference.