Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med denna retrospektiva journal- och enkätstudie var att kartlägga förekomsten av
armbågsledsproblem i en population av rasen shetland sheepdog i Sverige. Journaler från
Universitetsdjursjukhuset (UDS) i Uppsala från en period på cirka 16 år analyserades för att sedan
utföra en uppföljning av hundarna via en enkät. Frågeställningarna avsåg förekomst, diagnostik,
behandling samt prognos. Hypoteserna var att armbågsledsdysplasi (ED) är vanligare än
traumatiskt orsakade skador i armbågsleden och att prognosen generellt är bra men att funktionen
är bättre efter behandling av traumatiska skador. Den sista hypotesen var att prognosen varierar
beroende på det behandlingsalternativ som väljs.
Studien inkluderade 38 fall (37 hundar, d.v.s. en hund inkluderades två gånger då denna drabbats
av armbågsledsproblematik vid två tillfällen) och enkäten besvarades av 14 djurägare. Osteoartrit
(OA), ED och traumatiska skador var de vanligaste diagnoserna. Slätröntgen var den diagnostiska
metod som användes i flest fall (55,3 %), följt av datortomografi (DT) (13,2 %). De flesta
hundarna behandlades konservativt i kombination med rehabilitering (52,6 %). NSAIDs var de
läkemedel som användes i högst utsträckning (60,5 %). Prognosen baserades på hundar som
avlivats på grund av sina armbågsledsproblem samt funktionen hos hundarna vars djurägare
besvarat enkäten. De flesta hundar hade fortsatta problem efter insatt behandling och behövde
minska sin aktivitetsnivå i varierande grad. Nästan 40 % av de hundar som hade avlivats när
studien utfördes avlivades helt eller delvis på grund av sina armbågsledsproblem. Prognosen
ansågs därav vara avvaktande, framför allt hos aktiva hundar.
I denna studie kunde man även se att ett stort antal hundar led av bilaterala problem och att de
flesta hundar som hade information om hull var överviktiga. Resultaten i denna studie
överensstämde i hög grad med de resultat som observerats i tidigare studier angående olika
armbågledsproblem hos hundar.
Studien hade flera begränsningar. Största orsaken till detta var bristande journalinformation i
kombination med för få inkluderade individer. Därför gick det inte att dra slutsatser om vilken typ
av armbågsledsproblem som är vanligast förekommande hos shetland sheepdog. Slutsatser om
skillnad i prognos och funktion mellan traumatiska skador och ED kunde likaså inte dras. Detta
berodde på att information om prognos och funktion i hög grad samlades från enkätsvaren. Antalet
djurägare som svarade på enkäten och som hade haft hundar med någon av dessa diagnoser var
alltför lågt. Det gick inte heller att dra slutsatser om prognos beroende på behandling. De allra
flesta av dessa hundar hade behandlats konservativt med NSAIDs och i flera fall även
rehabilitering. Både funktionen och behandlingsformen hos hundarna från enkäten var dessutom
likartad, varför det inte gick att jämföra behandlingsresultat.
Sammanfattningsvis kunde frågeställningarna delvis undersökas och besvaras med hjälp av valda
metoder i studien. Hypoteserna gick varken att förkasta eller acceptera på grund av att
studiematerialet inte var tillräckligt omfattande.

The purpose of this retrospective journal- and survey study was to map the occurrence of elbow
joint problems in a population of dogs of the breed Shetland Sheepdog in Sweden. The journals
were collected from the University Animal Hospital in Uppsala from a 16-year period and then
analyzed. A follow-up of the dogs was carried out with the help of a survey. The questions in
focus were mainly based on occurrence, diagnostics, treatment and prognosis. The hypotheses
were that ED is more common than traumatically caused injuries of the elbow joint and that the
prognosis generally is good, but that function after treatment is better for traumatic injuries. The
last hypothesis was that the prognosis varies depending on the chosen treatment.
In total 38 cases (37 dogs, as one dog had elbow problems twice) were included and the survey
was answered by 14 owners. The most common diagnoses were OA, ED and traumatic injuries.
The most commonly used diagnostic method was x-ray (55.3%), followed by computed
tomography (CT) (13.2%). Most of the dogs were treated conservatively in combination with
rehabilitation (52.6%). The most frequently used drugs were NSAIDs (60.5%). The prognosis was
evaluated based on the dogs that were euthanized because of their elbow disease in combination
with the function of the dogs whose owners answered the survey. Most of the dogs continued to
have elbow issues after treatment and needed to reduce/quit their activity level in varying degrees.
Almost 40% of the dogs that were euthanized at the start of this study were euthanized because of
their elbow joint problems, sometimes in combination with other diseases. The prognosis was
therefore assessed to be reserved, especially when it comes to active dogs.
This study also showed that many dogs had bilateral issues and that most of the dogs that had
information about bodyweight were overweight. The results of this study highly corresponded to
the results that were observed in earlier studies concerning elbow joint problems in dogs.
This study had several limitations. This was mainly due to inconclusive journal information in
combination with too few individuals included. No conclusions could therefore be drawn
regarding which type of elbow problems that were the most common in Shetland sheepdogs.
Conclusions about differences in prognosis between traumatically caused injuries and ED could
not be drawn since the information about prognosis and function was collected from the survey.
The amount of owners who had dogs with either of these elbow issues was too low. Conclusions
about the prognosis depending on treatment could not be evaluated as almost all dogs were treated
conservatively with NSAIDs and in many cases also rehabilitation. Both the function and
treatment method were also similar in most of the dogs from the survey, hence there was no way
to compare different treatment methods.
In conclusion, the questions in focus could be analyzed and answered to an extent with the help of
the chosen methods in this study. The hypotheses could neither be rejected nor accepted since the
material in this study was not comprehensive enough.