Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Jordbruksmarkens yta i Sverige uppgår idag till cirka tre miljoner hektar och den arrenderade marken står idag för 45 % av åkermarken. Detta innebär att ett stort antal jordägare och arrendatorer brukar sin jord under ett arrendeavtal. Avtalets värde ska enligt lag utgå ifrån arrendeställets avkastningsförmåga, arrendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigt. Arrendeställets avkastningsförmåga är beroende på olika saker. Exempelvis jordklasser, klimat, täckdikning och arrondering. Det finns idag en efterfrågan från både jordägare och arrendatorer att jordbruksmarkens arrondering ska tydligare speglas i arrendeavgiften. Efterfrågan motiveras av att det i studier har påvisats hur arrendeställets lönsamhet kan påverkas av arronderingen. Alltså kan ett fälts utformning, storlek och läge kan leda till minskade driftskostnader om den är effektiv och därmed resultera i ökad lönsamhet i brukandet av marken. Ur ett lönsamhetsperspektiv är det därför av stor vikt att bidra till att utveckla ett transparant och konsekvent tillvägagångssätt för att värdera arronderingens kostnader på åkermark. Vidare finns det en otillräcklighet i forskningen som kan koppla arrondering och arrendevärdering trots en betydande inverkan på lönsamhet och prissättningen av arrendet.

Studiens syfte ämnar utveckla en beräkningsmodell som kan kvantifiera arronderings kostnader och därefter överföra dessa till en arrendeavgift med pålägg eller avdrag. Med hjälp av uppsatsen avser författarna att öka transparensen mellan arrendatorer och jordägare vilket kan bidra till att förbättra parternas relation till varandra. Vidare har författarna även inriktat sig på att analysera hur jordägarna och arrendatorerna uppfattar arronderings värde och hur de upplever varandras relation med avseende på informationssymmetri och egenintresse. För att uppnå syftet har författarna valt en kvantitativ metod med kvalitativa inslag. I den kvantitativ metoden har bidragskalkylering samt datorprogrammet GeoBird använts som verktyg för att utveckla en beräkningsmodell som påvisar arronderingens kostnader. Författarna har sedan beräknat täckningsbidraget för nio slumpmässigt utvalda samt två fiktiva fält. De kvalitativa inslagen i uppsatsen har tagits fram genom insamlande av data från intervjuer med både jordägare och arrendatorer. Detta tillvägagångsätt möjliggjorde en djupare förståelse för de faktorer som påverkar arrendeprissättningen och hur arrondering uppfattas av parterna.

Nyckelresultaten visar att arronderingen har en betydande påverkan på resultatet per hektar och har därmed en inverkan på lönsamheten i ett arrendeställe. Det var tydligt att större fält med en regelbunden form gav ett större resultat i täckningsbidrag i jämförelse med de fält som var mindre och hade en mer oregelbunden form med ett eller flera odlingshinder. Vidare var jordägarna och arrendatorerna eniga om att arronderingens påverkan borde ta större plats vid en arrendeförhandling. Det finns dock fortsatt en svårighet gällande prissättningen av arrendet på grund av parternas egenintresse vid en förhandling. Uppsatsen konkluderar att en tydlig och vedertagen beräkningsmodell kan bidra till ett mer transparent arrendeförhållande mellan parterna. I framtida studier föreslås det att utöka antalet tester på ett större antal fält för att få ett mer rättvist resultat. Vidare föreslår författarna att vid framtida studier bör man utforska arronderingens påverkan i fler geografiska områden än de i studien för att kunna bredda förståelsen av arronderings ekonomiska betydelse.