Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den antropogena försurningen av sjöar och vattendrag är ett av de största miljöproblemen i Sverige. För att kunna värdera effekterna av de försurande ämnena på sjöar och dess organismer används i dag begreppet kritisk kemisk belastning. Den modell som i huvudsak har använts i norden för att beräkna kritisk kemisk belastning för ytvatten är ”Steady state water chemistry model”. Enligt denna modell anses den kritiska belastningen överskriden då depositionen av svavel är större än vad som kan neutraliseras av ANC. Beräkningen av den kritiska belastningen har utgått från att försurning kan ske till en kritisk koncentration av ANC vid vilken ingen känd påtaglig skada sker på biologin. Definitionen innebär att sannolikheten för skador på biologin skall understiga 10%. Den modell som används i Sverige baseras på norska undersökningar och gränsvärdena är satta efter norska förhållanden. Skillnaderna i vattenkvalitet och biologi mellan norska och svenska vatten, framförallt med avseende humushalt och fiskfaunans artrikedom, innebär att det finns anledning att anta de kritisk kemiska värdena som baseras på norska förhållanden skiljer sig från svenska. För att testa denna hypotes har pH, alkalinitet, ANC, CBALK and ANC/H+ analyserats för att prediktera skador på fiskbestånden i svenska sjöar. Resultatet visar att samtliga fem variablerna är användbara för bedömning av kritiskt kemiska värden. De bästa utfallen ges emellertid av pH, alkalinitet och ANC/H+. Om ANC och CBALK skall användas för detta ändamål måste värdena korrigeras för TOC. Resultaten visar även att de befintliga gränsvärdena bör justeras uppåt för att skador på sjölevande fisk skall undvikas.