Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Under de senaste decennierna har förekomsten av bekämpningsmedel konstaterats i vattenprover ifrån många av de svenska vattendragen. Detta har lett till en ökad oro för de negativa effekter dessa bekämpningsmedel kan ha på den akvatiska miljön. De främsta källorna till denna spridning är industrin och jordbruket och inom jordbruket är det främst bekämpningsmedel för att reglera skadeorganismer på den växande grödan som används. Dessa bekämpningsmedel kan ha en benägenhet att anrikas i vattendragens sediment och därigenom utöva toxiska effekter på de organismer som lever i eller på sedimentytan. De tidigare undersökningar och toxicitetstester har oftast utförts på pelagiska organismer, som hinnkräfta (Daphnia magna) eller en algart. Dessa organismer har exponerats för bekämpningsmedlet i konterminerat vatten utan att eventuell bindning till sediment har beaktats. I det förslag till toxicitetstest av bekämpningsmedel och kemikalier som framlagts av OECD tas hänsyn till bentiska (sedimentlevande) organismer som fjädermyggan Chironomus riparius. Dessa två guidelines nr. 218 och 219, avser att testa ett bekämpningsmedel toxiska effekter, dels då bekämpningsmedlet tillförs i sedimentfasen, dels i vattenfasen. I denna studie testades den syntetiska pyretrioden deltametrin toxiska effekter enligt de två ovannämnda guidelines och jämförelse gjordes med de bestämda MPCoch NC-värden för deltametrin. Resultaten visade på stora skillnader i dödlighet mellan det bestämda MPC-värdet för deltametrin i sediment respektive vatten. I försök med kontaminerat sediment kläcktes adulta fjädermyggor i den behandlingen som motsvarade MPCsediment medan det i kontaminerat vatten inte kläcktes några adulta i behandlingen som motsvarade MPCvatten. Utvecklingshastigheten skiljde sig inte mellan de två försöken men den högsta utvecklingshastigheten fanns i försöket med kontaminerat vatten. Det var stor skillnad mellan de värden (0,145 pg/l respektive 0,63 ng/kg) som bestämdes utifrån försökens olika LC50-värden och det modulerade MPC-värdet i litteraturen. Deltametrin verkar vara mer toxiskt för Chironomuss riparius i vattenfas än då det är bundet till sedimentet. Detta kan dels bero på en ökad exponering av bekämpningsmedlet i kontaminerat vatten jämfört med kontaminerat sediment, dels på larvernas känslighet under det första larvstadiet. Detta gör att valet av guideline beror på substansen egenskaper, akut eller kronisk exponering m m. De kritiska koncentrationerna som ger ett mer relevant LOEC och NOEC bör därmed utredas mer noggrant och ingående. MPC-värderna som bestämts för flera substanser och bekämpningsmedel är endast en uppskattning då det saknas toxikologiska data för att ge mer relevanta och exakta värden. Därmed kan det konstateras att mer arbete behövs för att undersöka deltametrins toxiska effekter för bentiska organismer och utifrån dessa beräkna realistiska MPC- och NC-värden.