Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Genom upplevelsebaserat lärande som bygger på att eleven är både fysiskt och mentalt engagerad och stimulerad genom sensoriska intryck kan en utbildad hund vara en bidragande komponent i undervisningen. Forskning har visat att skolhundar kan ge stöd till elever med problematisk skolfrånvaro genom att vara en del av lärsituationen och välkomnar till klappar, finnas som socialt stöd och reducera stress i lärmiljön. Denna studie är en del av ett pågående forskningsprojekt som undersöker effekterna av utbildade skolhundar och deras hundförare på elever med hög frånvaro i skolan jämfört med en grupp som träffat enbart en pedagog. Projektet omfattar elever i årskurs 4-9 med en förväntad frånvaro på 20-50% innan insatsen. Syftet med detta examensarbete var att utvärdera hur skolhundarna stödjer lärmiljön för några av projektets elever och hur frånvaron förändrades under och efter insatsen. På tre skolor träffade sex elever ett hundteam och fem elever en pedagog individuellt under 30 minuter två gånger per vecka i 10-12 veckor. Instruktioner har getts till alla pedagoger och hundförare om att försöka inkludera skolarbete i sina träffar. Videofilmer från en träff i början, en träff i mitten och en träff i slutet av interventionen analyserades utifrån ett etogram för beteendekodning. Data analyserades deskriptivt och där det fanns tillräckligt med data analyserades det med Wilcoxon Rang Summe test. De aktiviteter som eleverna utförde med hunden var att klappa, ge godis, spela spel, borsta pälsen och prata med hunden. De beteenden hunden utfört med eleven är att sitta eller ligga nära eleven. Resultatet visar att eleverna som fick insats med skolhund skrattade signifikant mer både i duration (p<0,01) och frekvens (p<0,01) samt log signifikant fler gånger (p<0,01) än de elever som fick insats av pedagog. Resultaten visar även att eleverna kommunicerade signifikant (p<0,04) mer samt hade svenska med hundteamet under längre tid än med pedagogen. Frånvaron minskade för nio av elva elever under insatsen, men skiljde sig inte mellan insats med skolhund eller med pedagog. Slutsatsen är att lärmiljön berikades av skolhunden genom de olika aktiviteter som erbjöds och framför allt var anpassade till individens behov. Med hunden som stöd för hundföraren i undervisningen erbjöds ett socialt stöd för eleven och goda relationer kunde skapas genom en anknytning till hunden.

Through experiential learning that engages the pupil both physically and mentally, stimulated by sensory impressions, a trained dog can be a contributing component in the educational setting. Research has shown that school dogs can support students with problematic school absence by being part of the learning situation and welcoming the child to pet the dog, providing social support, and reducing stress in the learning environment. This study is part of an ongoing research project investigating the effects of trained school dogs and their handlers on students with high absenteeism in school, compared to a group that only met with a special pedagogue. The project involves students in grades 4-9 with an expected absenteeism of 20-50% before the intervention. The purpose of this master thesis was to evaluate how school dogs support the learning environment for some of the students and how the school absence changed during and after the intervention. At three schools, six students met with a dog team and five students met a special pedagogue individually for 30 minutes twice a week for 10-12 weeks. Instructions were given to all teachers and dog handlers to try to include schoolwork in their meetings. Video recordings from one meeting at the beginning, in the middle, and at the end of the intervention were analysed based on an ethogram for behaviour coding. Data were analysed descriptively, and where sufficient data were available, it was analysed using the Wilcoxon Rang Summe test. The activities that students performed with the dog included petting, giving treats, playing games, brushing the dog’s fur, and talking to the dog. The behaviours that the dog performed with the student included sitting or lying close to the student. The results show that students who received the intervention with the school dog laughed significantly more in both duration (p<0.01) and frequency (p<0.01) and smiled significantly more times (p<0.01) than the students who received the intervention from a teacher. The results also show that the students communicated (p<0,04) significantly more and spent more time on Swedish language studies with the dog team than with the teacher. Absenteeism decreased for nine out of eleven students during the intervention but did not differ between the interventions with the school dog or the teacher. The conclusion is that the learning environment was enriched by the school dog through the various activities that were offered, which were especially adapted to the individual's needs. With the dog supporting the handler in teaching, social support was offered to the student, and good relationships through attachment could be formed through a bond with the dog.