Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det finns ett känt samband mellan våld i nära relationer och våld som drabbar djur. Våld är inte bara
ett globalt samhällsproblem utan även ett djurskydds- och djuretiskt problem när djur blir drabbade.
Statistiskt sett träffar djurhälsopersonal på veterinärkliniker och djursjukhus våldsutsatta personer
och därmed potentiellt våldsutsatta djur regelbundet i den kliniska vardagen. Det är därför av stor
vikt att djurhälsopersonalen har adekvat utbildning i ämnet våld i nära relationer och hur det drabbar
djur i familjen, för att kunna upptäcka och hantera dessa fall korrekt. Ett begränsat utbud enkät- och
intervjustudier i Sverige pekar på att svensk djurhälsopersonal upplever en osäkerhet inför
hanteringen av misstänkta eller konstaterade fall av våld mot djur, något som korrelerar med
liknande studier från andra länder. Denna uppsats syftar därför till att komplettera tidigare
självständiga arbeten genom en omfattande litteraturöversikt som kan brukas i utbildningssyfte för
att fylla rådande kunskapsluckor.
Djur kan utsättas för samtliga våldstyper som beskrivs hos människor: fysiskt, psykiskt, sexuellt
och latent våld samt försummelse, och indirekt ekonomiskt och materiellt våld. Non-accidental
injuries (NAI:s) är skador som åsamkats djuret avsiktligt. Det kan handla om till exempel trubbigt
våld med eller utan tillhygge, skärskador, skottskador, strypning och slungning via extremiteter,
men även förgiftning, effekter av vanvård och skador från sexuella övergrepp räknas som NAI:s.
Vissa typer av skador är karaktäristiska för NAI:s, medan andra kan vara svåra att skilja från
exempelvis trafikskador och andra olyckor. Förutom fysiska skador kan även djurets, och framför
allt djurägarens, psykiska status och beteende vara en indikator för att våld förekommit i hemmet.
För att kunna upptäcka fall av våld mot djur på kliniken är det många olika varningstecken för
djurhälsopersonal att känna till. Några pusselbitar innefattar djurets kliniska tecken, djurägarens
beteende, eventuella motsägelser eller andra uppseendeväckande detaljer i anamnesen, och eventuell
historik av repetitiva skador eller dödsfall hos djur i samma hushåll. Detta kräver kunskap, tid och
uppmärksamhet hos djurhälsopersonalen. Inget fall är det andra likt, och det finns inget facit för hur
en våldsutsatt djurägare eller ett våldsutsatt djur uppträder när de kommer till kliniken. För att
djurhälsopersonalen ska kunna fullfölja sin plikt att vidta åtgärder vid fall av vanvård eller våld mot
djur, behövs kunskap och en handlingsplan för dessa fall på kliniken.
I Sverige finns bland annat riktlinjer för djurskydd på kliniken från Sveriges
Veterinärmedicinska Sällskap (SVS), som kan vara till hjälp för hanteringen av våldsutsatta djur i
den kliniska vardagen. Se Sambandet är ett kunskaps- och utbildningscentrum som kan bistå med
ytterligare resurser och utbildningar för djurhälsopersonal. Vidare finns riksförbundet Veterinär
Omtanke Om Våldsutsatta (VOOV), som kan hjälpa till att placera djur i akuta jourhem i de fall där
den våldsutsatta behöver fly hemmet och inte får ta med sig sitt eller sina djur till skyddat boende.
Forskningen på området våldsutsatta djur är idag begränsad, inte minst i Sverige, och det finns
ett behov av aktuella och högkvalitativa studier på bland annat prevalensen av våld mot djur i
misshandelsrelationer. Enligt befintliga studier finns det även ett behov av att inkludera mer
information om våld i nära relationer och våld mot djur i utbildningen av ny djurhälsopersonal, samt
regelbunden fortbildning av befintlig kliniskt praktiserande personal inom djursjukvården. Detta för
att våldsutsatta djur som besöker kliniken ska ha en chans att uppmärksammas och få rätt hjälp.

There is a known link between domestic violence and violence against pets. Not only is violence a
global societal problem, but also problematic from an animal welfare and ethics point of view when
pets are victimized. Statistically, animal healthcare workers at veterinary clinics and animal
hospitals regularly encounter victims of domestic violence as well as potentially targeted pets. It is
therefore important that the animal healthcare workers have proper education in the subject of
domestic violence and how it affects animals in the family, in order to discover and handle these
cases correctly. A limited amount of survey- and interview studies in Sweden are suggesting that
Swedish animal healthcare workers feel insecure when it comes to handling suspected or confirmed
cases of violence against pets, which correlates with similar studies from other countries. This essay
aims to complement previous theses through an extensive literature review, which can be used in
educational purposes to fill the current knowledge gaps.
Animals can be subjected to all forms of violence described in humans: physical, psychological,
sexual, and latent violence as well as neglect, and indirectly economic and material violence. Nonaccidental injuries (NAI:s) are injuries that are deliberately caused on the animal. Examples include
blunt violence with or without weapons, lacerations, firearms injuries, strangulation, and swinging
by limbs, but also poisoning, effects of neglect, and injuries from sexual abuse are forms of NAI:s.
Some types of injuries are characteristic of NAI:s, while others can be difficult to distinguish from
motor vehicle accidents and other accidents. Apart from physical injuries, the psychological status
and behavior of the animal, and more so the behavior of the owner, can indicate the presence of
violence in the home.
To be able to discover cases of violence against pets in the veterinary clinic, there are many
different warning signs for animal health workers to be aware of. Some pieces of the puzzle include
the clinical signs of the animal, the behavior of the owner, eventual contradictions or other strange
details in the anamnesis, and eventual history of repetitive injuries or deaths in animals from the
same household. This requires knowledge, time, and attention from the animal healthcare workers.
No two cases are the same, and there is no set formula for how a victimized owner or animal looks
or behaves when they come to a clinic. Knowledge, and an action plan for these cases in the clinic,
is required so that the animal healthcare workers can fulfil their duty to act in cases of neglect or
violence against pets.
In Sweden, there are guidelines for animal welfare in the clinic, written by the Committee for
Veterinary Medicine, that may be helpful in the clinical management of pets subjected to violence.
The Swedish equivalent to National Link Coalition can assist with further resources and education
for animal healthcare workers. There is also a veterinary concern for victims of violence in Sweden
that can help place pets in safe foster homes in cases where victims of domestic violence must flee
to protective shelters, where they cannot take their pet with them.
The research of pets subjected to violence is limited today, especially in Sweden, and there is a
need of more up-to-date and high-quality studies of the prevalence of violence against animals in
domestic violence homes. According to current studies, there is also a need of more information
about domestic violence and violence against pets in the education of new animal healthcare workers
as well as continuing education of existing clinically practicing animal healthcare workers in the
veterinary field. This is to ensure that pets subjected to violence who visit the veterinary clinic have
the opportunity to be recognized and receive proper help.