Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Spenskador hos mjölkkor kan få stora konsekvenser då spenarna utgör ett viktigt skydd mot juver-infektion. Traumatiska spenskador ökar risken för klinisk mastit och vissa studier har även visat på ett samband mellan spenskador och en ökad risk att skickas till slakt eller avlivas. Spenskador kan vara antingen externa eller interna och kan vidare delas in i bland annat traumatiska, infektiösa, kemiska, mjölkningsinducerade och fysiska icke-traumatiska skador.
Behandlingsrekommendationerna för spenskador i litteraturen är inte helt samstämmiga och för spentramp finns relativt lite publicerat kring behandling av dessa skador. Syftet med detta arbete var att dels undersöka vilken typ av skador som förekommer i Sverige idag och om det utifrån djursjukdata gick att urskilja om skadorna var till exempel lacerationsskador eller krosskador. Syftet var även att ta reda på hur svenska veterinärer behandlar spenskador och jämföra detta mot littera-turen och de svenska behandlingsrekommendationerna från Läkemedelsverket och Sveriges veterinärförbund. Ytterligare en del i syftet var att ta fram bakgrundsdata så som ras, laktations-nummer och laktationsstadie för korna med spenskador för att jämföra detta med vad som tidigare publicerats kring riskfaktorer för spentramp.
Djursjukdata från år 2022 inhämtades från Växas kodatabas. Totalt ingick 465 kor från 361 olika besättningar som diagnosticerats med en eller flera spenskador år 2022 och som blivit behandlade av veterinär för sin spenskada. Bakgrundsdata så som ras, laktationsnummer och laktationsstadie undersöktes även för de kor som rapporterats med spenskador.
Resultatet visade att det var vanligast att spenskadorna skedde inom laktationens tre första månader, framför allt inom första månaden efter kalvning. Detta är också den period som i litteraturen beskrivs som störst risk för kor att drabbas av spenskador. Utifrån data gick det inte att kategorisera spenskadorna på det sätt som beskrivs i litteraturen och det gick inte att urskilja om skadorna var lacerationer eller krosskador. Skadorna delades istället in i spenskador med respektive utan juverinflammation eller klinisk mastit. Av alla 465 kor med spenskador år 2022 hade 72 procent spenskador med samtidig klinisk mastit och 28 procent spenskador utan samtidig mastit. Detta går i linje med tidigare publikationer om hur spenskador ökar risken för juverinfektion.
För behandling av spenskador gick endast att utläsa vilka läkemedel som administrerats vid varje behandlingstillfälle. Läkemedlen delades in i fem grupper: antibiotika, NSAID, sedativa läkemedel, lokalanestetika och övriga läkemedel. I Läkemedelsverkets riktlinjer för behandling med NSAID till nötkreatur anges att NSAID inte är indicerat vid smärtsamma processer i spenarna, men indicerat vid klinisk mastit. I resultatet framgick dock att ungefär lika stor andel kor behandlats med NSAID bland kor med spenskador med respektive utan juverinflammation. Detta tyder på att svenska veterinärer, till skillnad från Läkemedelsverkets rekommendationer, verkar anse NSAID vara indicerat vid spenskador oavsett tecken på samtidig juverinflammation eller inte. För antibiotika påverkade diagnosen desto mer i huruvida kor med spenskador behandlades med antibiotika, där 90 procent av kor med samtidig mastit fick antibiotika jämfört med 46 procent av korna utan mastit. Den vanligaste behandlingen av spenskador, oavsett diagnoskod, var den som rekommenderas vid klinisk mastit, det vill säga systemisk antibiotika och NSAID. Jämfört med rekommendationer i internationell litteratur verkar svenska veterinärer mer sällan behandla med en kombination av lokal och systemisk antibiotika, men det var vanligare att en kombination av båda sattes in vid tecken på samtidig klinisk mastit. För att ta reda på mer kring vilken typ av spenskador som förekommer och behandling av dessa utöver medicinsk behandling krävs vidare studier.

Teat injuries in dairy cattle can have great consequences because of the importance of the teat for protection against udder infection. Traumatic teat injuries increase the risk of clinical mastitis, and studies have shown an association between teat injuries and an increased risk of euthanasia or being sent to slaughter. Teat injuries can be internal or external and can further be divided into for example traumatic, infectious, chemical, milking induced and non-traumatic physical injuries.
The recommendations for treatment of teat injuries in previous publications are not entirely unanimous and regarding crushed teats there are few publications that give recommendations for handling and treatment of these injuries. The aim of this study was to examine what type of teat injuries occurs in Sweden today and to see whether it is possible to determine whether the injuries are for example lacerations or crushing injuries based on animal health data. The aim was also to find out how teat injuries are treated by Swedish veterinarians and compare it to previous publications and Swedish guidelines. Another part of the aim of the study was to examine information about breed, number of lactations, and lactation stage with the purpose to compare this with what has previously been written about how these factors affect the risk of teat injuries.
The results from this study are based on animal health data from 2022 in the Swedish official milk recording scheme. The study included 465 cattle from 361 different herds that had been diagnosed with one or several teat injuries during 2022 and had been treated by a veterinarian. Information about breed, lactation number and lactations stage were also examined.
The results showed that teat injuries more often occurred within the first three months of lactation, and especially within the first month. This is also the period that have been described in previous articles as a time of increased risk for teat injuries. It was not possible from the data to categorize the teat injuries in a similar way to the literature, and therefore it was not possible to distinguish lacerations from crushed teats. Instead, the injuries were divided into teat injuries with or without mastitis. The results showed that 72 percent of the cows had teat injuries with mastitis and 28 percent had teat injuries without mastitis. This agrees with the connection between teat injuries and mastitis described by previous studies.
The only information available in the data regarding the treatment of teat injuries in 2022 were the administrated drugs that were given or prescribed by veterinarians. These were divided into five categories: antibiotics, NSAID, sedative drugs, local anesthesia and ”other drugs”. In Swedish guidelines NSAID is recommended to cattle with clinical mastitis but is not recommended for analgesia of painful teat disorders. In contrast to this, the results from this study showed that Swedish veterinarians often treat teat injuries with NSAID regardless of there being signs of mastitis or not. However, whether the cows had mastitis or not had an impact on whether the cows were treated with antibiotics or not. Teat injuries with mastitis were treated with antibiotics in 90 percent of the cases, compared to 46 percent of the teat injuries without mastitis that received antibiotics. The most common treatment of teat injuries in general was the treatment that is recommended in Swedish guidelines for clinical mastitis, which is systemic antibiotics and NSAID. Based on the results from this study Swedish veterinarians seem to use a combination of local and systemic antibiotics for teat injuries more seldom than the recommendation from authors from other countries state. It was however more common that cows received a combination of both if they had a teat injury with mastitis. To retain more knowledge regarding the types of teat injuries that occurs and their treatment in Swedish dairy cattle further studies are needed.