Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Postnatal hantering av möss och råttor är en välstuderad behandling vilket primärt påverkar djurens stresshantering. De påföljande effekterna resulterar i både fysiologiskt och psykiskt mätbara skill-nader mellan behandlande djur och kontrolldjur. Fysiologiska effekter av behandlingen inkluderar lägre nivåer av ACTH och kortikosteron när mössen utsätts för stressituationer. Psykiska skillnader innefattar ett förändrat beteende där mössen är mindre emotionella och mer explorativa i nya situationer; de uppvisar mindre tecken på rädsla. Detta är väldigt positivt för djurvälfärden och ger potentiellt mer pålitliga forskningsresultat än från stressade och rädda djur.
Postnatal hantering innebär att musungar hanteras dagligen innan avvänjning. Det finns ingen vedertagen tidslängd på behandlingen eller den tid som djuren ska hanteras per dag. Då det finns en uppsjö av studier på ämnet, förekommer det även många olika förfaranden. Vanligtvis brukar dock hanteringen påbörjas efter musungars första levnadsvecka och den dagliga hanteringstiden överstiga 3 minuter. Postnatal hantering innebär vanligtvis att ungarna separeras från sin moder och placeras i en annan bur. Efter en viss tid har passerat återförenas de i sin hembur. Effekten av postnatal hantering är troligen maternellt medierad eftersom honan efter separation ägnar extra mycket tid till ungarna. Som regel lämnas kullen ifred under första levnadsveckan eftersom störningar riskerar leda till kannibalism.
Denna studies syfte var att undersöka om de psykiska effekterna av postnatal hantering kunde erhållas trots en minimal behandlingstid av musungar i väldigt ung ålder, samt utan att honan stressades till kannibalism. Tio kullar och totalt 54 möss ingick i studien. Före födslarna vandes alla honor vid försöksledarens närvaro genom att handen stoppades ner i buren under två minuter per dag under 13 dagar. Musungarna i försöksgruppen hanterades från dag ett efter deras födsel och fortsatte hanteras de sju påföljande dagarna. Hanteringen innebar att musungarna ströks försiktig med två fingrar över kroppen i två minuter per dag medan de låg kvar i boet. Modern var kvar i buren under tiden. Efter behandlingstidens slut lämnades de ostörda fram till avvänjningen. Ungarna i kontrollgruppen lämnades ifred.
Samma dag som avvänjningen och under de två påföljande dagarna testades mössen i två olika approachtest och open-field för att utvärdera deras respons på stress. Approachtestet i samband med avvänjningen visade att de djur som ingick i försöksgruppen var signifikant mindre rädda för en hand som stoppades ner i buren. Detta beteende var dock unikt för approachtest I. De båda andra testerna visade ingen signifikant skillnad mellan försöksgruppen och kontrollgruppen i emotionalitet eller explorativitet.
Det finns olika möjliga förklaringar till varför resultaten skiljde sig åt mellan testerna. En anledning kan vara att den postnatala hanteringen i denna studie skiljde sig från de flesta studier om postnatal hantering. En annan möjlighet är att i approachtest I testades mössen i grupp; i de två andra testerna var de ensamma. Den slutsats som går att dra av denna studie är att minimal neonatal hantering av musungar under den första levnadsveckan är tillräckligt för att minska rädsla vid avvänjning men inte nog för att öka det explorativa beteendet eller reducera rädsla dagarna därpå.

Postnatal handling of mice and rats is an extensively researched treatment which primarily affects the animals stress management. The subsequent effects result in both physiological and psycho-logical measurable differences between treated and control animals. Physiological effects of the treatment include lower level of ACTH and corticosterone when the mice are put in a stressful situation. Psychological differences include an altered behavior where the mice are less emotional and more explorative in new situations; they show less signs of fear. This is very positive for animal welfare and potentially provides more reliable study results than those from stressed and fearful animals.
Postnatal handling means that mice pups are handled daily before weaning. There is no generally accepted length of time that the treatment should last or the amount of time the animals should be handled daily. Because there is a plethora of studies on the subject different methods are not uncommon. However, the handling usually begins after the mice pups’ first week in life and the daily handling surpasses three minutes. Postnatal handling normally means that the pups are separated from their mother and placed in another cage. After a certain amount of time has passed, they’re reunited in their home cage. The effect of postnatal handling is probably maternally mediated since the female spends more time with her pups following separation. As a rule, the litter is left alone during the first week of the pups’ lives since disturbances to the nest or home cage risks leading to cannibalism.
This study’s purpose was to investigate if the psychological effects of postnatal handling could be obtained despite a minimal treatment time of the mice pups at a very young age, and also without stressing the mother into cannibalistic behavior. Ten litters and a total of 54 mice were included in the study. Before the parturition the females were habituated to the handler’s presence by placing a hand in the cage for two minutes per day for 13 days. The mice pups in the treatment group were handled from day one after their birth and continued being handled the seven consecutive days afterwards. The handling consisted of the mice pups being stroked gently with two fingers over the body for two minutes per day while they were still in the nest. The mother was in the cage during the handling. After the treatment was over, they were left alone until the day of weaning. The pups in the control group were left alone.
The same day as weaning and the two consecutive days afterwards the mice were tested in two different approach tests and open field to evaluate their response to stress. The approach test in connection with the weaning showed that the animals that were a part of the treatment group were significantly less afraid of a hand that was placed in the cage. This behavior was, however, unique for approach test I. The two other tests showed no significant difference between the treatment group and the control group when it came to emotionality and being explorative.
There are different possibilities as to why the results differed between the tests. One reason could be that the postnatal handling in this study differed from most others studies on postnatal handling. Another possibility is that in approach test I the mice were tested as a group; in the two other tests they were alone. The conclusion that can be drawn from this study is that minimal neonatal handling of mice pups in the first week of life is enough to reduce fear at weaning but not enough to increase explorative behavior or reduce fear in the days following.