Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Felin gastrointestinal eosinofil skleroserande fibroplasi (FGESF) är en inflammatorisk sjukdom med god prognos med medicinsk behandling. Sjukdomen fick sitt namn 2009 och idag finns det endast 4 fallserier publicerade, resterande publikationer är i huvudsak fallbeskrivningar. Sjukdomen går inte att skilja från neoplasi i mag-tarmkanalen varken kliniskt, bilddiagnostiskt eller makroskopiskt. Då FGESF är okänd för många behandlande veterinärer föreligger en risk att katter felaktigt bedöms ha en dålig prognos och eventuellt avlivas.
Denna studie hade två huvudsyften: Först att undersökta hur många bekräftade fall det fanns av FGESF och att beskriva dessa katters signalement, kliniska yttringar, behandling och överlevnads-tid. Sedan att undersöka hur stor andel katter med diagnostiserade FGESF utgjorde av katter med misstänkt neoplasi i mag-tarmkanalen där histopatologisk undersökning utförts och med ledning av detta undersöka om det kan finnas ett mörkertal av odiagnostiserade fall med FGESF, bland de katter som misstänkts ha neoplasi i mag-tarmkanalen, utan histopatologisk undersökning.
Bekräftade fall av FGESF identifierades via undersökning av journaler till katter med diagnoser som relaterar till inflammatoriska eller neoplastiska lesioner i mag-tarmkanalen. För att hitta möjliga odiagnostiserade fall av FGESF identifierades och undersöktes journaler till katter med diagnoser omfattande neoplastiska lesioner i mag-tarmkanalen.
Totalt identifierades 4 bekräftade fall av FGESF bland 315 undersökta journaler. Alla katter var långhåriga. Två var honor och två hanar. Medianåldern vid diagnos var 10,0 år (spridning, 1,5 till 13,9 år). Tre av fyra katter hade palperbara massor, två i abdomen och en i inguinalområdet. Alla katter fick diagnosen bekräftad via histopatologisk undersökning, en katt diagnosticerades vid obduktion. Tre av katterna behandlades med antibiotika och prednisolon. En katt hade en stor gastrointestinal lesion som bedömdes vara icke operabel. Lesionen försvann med medicinsk behandling till den grad att mag-tarmkanalen hade ett normalt utseende vid ultraljud fyra månader senare. Katternas uppföljningstid och bekräftad överlevnadstid varierade mellan 1-5 år. Alla tre behandlade katter var fortsatt vid liv vid den sista dokumenterade uppföljningen.
Etthundrafyrtiotvå journaler till katter med diagnos neoplasi i mag-tarmkanalen undersöktes för att hitta möjliga fall av FGESF. Andelen katter med bekräftad FGESF bland de med histopatologisvar, av katter med diagnoskod neoplasi i mag-tarmknalen, var 3 av 26 (11,5 %). Om den andelen skulle tillämpas även på de 116 katter där ingen histopatologisk undersökning utförts skulle det innebära att det bland dessa funnits 13 katter med odiagnostiserad FGESF. Detta visade sig vara en rimlig siffra baserat på att det bland de 116 katterna identifierades 10 katter med icke-neoplastiska inflammatoriska lesioner på cytologi och/eller fall där provbehandling haft god effekt där FGESF bedöms vara sannolik. Utöver dessa identifierade ytterligare 12 katter där FGESF kan ha varit möjlig baserat på cytologisk och/eller histopatologisk bild eller provbehandling, vilket skulle innebära att upp till 15,5 % av katter med misstänkta neoplastiska lesioner i mag-tarmkanalen kan vara odiagnostiserade fall av FGESF.
Sammanfattningsvis bekräftar denna studie i enlighet med tidigare publikationer att FGESF är en viktig differentialdiagnos till misstänkta neoplastiska lesioner i mag-tarmkanalen för katter i alla åldrar. Ytterligare bekräftas att det är en sjukdom där medicinsk behandling kan leda till en långvarig remission och överlevnadstid på flera år, även i fall där lesioner lämnas kvar utan kirurgisk resektion. Dessutom hade 2 av 4 katter i studien nybildningar utan anknytning till mag-tarmkanalen. Lesioner vid FGESF har tidigare bekräftats abdominalt, subkutant, thorakalt samt intranasalt. Således är FGESF en differentialdiagnos till nybildningar och misstänkta neoplasier hos katter även utanför mag-tarmkanalen och kanske i framtiden bättre benämns felin eosinofil skleroserande fibroplasi (FESF).

Feline gastrointestinal eosinophilic sclerosing fibroplasia (FGESF) is an inflammatory disease with a good prognosis with medical treatment. It was defined as late as 2009, and until today there are only 4 case series published, the remaining publications are mostly case descriptions. The disease is clinically, macroscopically and on diagnostic imaging indistinguishable from neoplasia in the gastrointestinal tract. Therefore, there is a risk, if FGESF is unknown to the clinician, that the cat erroneously is given a poor prognosis and eventually euthanized.
The present study had two main purposes: Firstly, to investigate how many cases of FGESF that have been diagnosed and to describe their signalment, clinical manifestations, treatment, and survival time. Secondly, investigate the fraction of cats diagnosed with FGESF from a group of cats with suspected neoplasia in the gastro-intestinal tract where histopathological examination was performed. Using this investigation to estimate potential unreported cases of FGESF among cats diagnosed with neoplasia in the gastrointestinal tract, without histopathological examination.
In order to identify previously diagnosed cases, medical records from cats with diagnoses related to inflammatory or neoplastic lesions in the gastrointestinal tract were screened. To identify potential unreported cases of FGESF, the medical records from cats with diagnosis of neoplastic lesions in the gastrointestinal tract were identified and analyzed.
In total 4 cats with confirmed FGEFS were identified among the 315 medical records that were screened. All were long-haired cats. There were two female and two male cats. The age of diagnosis was median 10 years (range, 1.5 to 13.9 years). Three out of four cats had palpable masses, 2 in abdomen and 1 in the inguinal tract. The diagnosis was confirmed by histopathology in all cats, for one cat at post mortem examination. Three of the cats were treated with antibiotics and prednisolone. One cat had a large gastrointestinal lesion which was considered to be inoperable. That lesion disappeared with medical treatment to the point that the gastrointestinal tract had a normal echographic appearance after 4 months. Confirmed survival time for the identified FGESF cats varied between 1-5 years. All 3 cats that were treated medically were still alive at the last recorded follow-up.
One hundred and fourty-two clinical records of cats with the diagnosis of neoplasia in the gastrointestinal tract were screened for potential unrecorded cases of FGESF. There were three cats with confirmed FGESF among 26 cats (11.5%) where histopathological examination was performed. If that proportion were to be applied to the 116 cats, where no histopathological examination was performed, there would be 13 cases of unrecorded FGESF. This proved to be a reasonable number since 10, among the 116 cats, were identified with non-neoplastic inflammatory lesions on cytology and/or cases where trial therapy had a good effect where FGESF was judged to be probable. In addition, 12 cats were identified in which FGESF may have been possible based on cytological and/or histopathological imaging or results after trial therapy. This could mean that up to 15.5% of cats with suspected neoplastic lesions in the gastrointestinal tract may be undiagnosed cases of FGESF.
In summary, this study and previous publications, confirm that FGEFS is an important differential diagnosis for cats of all ages with suspected neoplasia in the gastrointestinal tract, and that medical treatment can result in long-term remission and survival for years, even in cases where the lesions are left in situ without surgical removal. In addition, two out of four cats in the present study had mass lesions without connection to the gastrointestinal tract. Lesions of FGESF have previously been confirmed abdominally, subcutaneously, thoracically, and intranasally. Therefore, FGESF is also a differential diagnosis for mass lesions and suspected neoplasia at other locations than the gastrointestinal tract. In line with this, one might consider an alternative name for the disease such as feline eosinophilic sclerosing fibroplasia (FESF).